… Skolverkets förra generaldirektör och ny ledamot i stiftelsen Friends styrelse.
Vad blir din uppgift i Friends?
– Mobbning är en fråga som varje generation måste kämpa med, den tar aldrig slut. Det är som med demokrati, kampen måste gå vidare. Jag ska försöka dra mitt strå till stacken.
Vad kan du tillföra?
– Ha ha ha, det återstår att se! Jag har jobbat med den här typen av frågor på Skolverket, och även på Forum för levande historia under många år. Jag hoppas ha nytta av de erfarenheterna. Men mest handlar det nog om att bjuda på ett sunt förnuft och min vetenskapliga utbildning.
Du var ju generaldirektör för Skolverket när det kom en ganska kritisk utvärdering av olika antimobbningsprogram, där bland annat Friends var granskad. Vad säger du om det?
– Det var en berättigad kritik. Och nu har man ju också tagit tag i bristerna. Bland annat har Friends inlett ett samarbete med forskare på Stockholms universitet just för att få en kontinuerlig utvärdering av sitt arbete. Man har även gjort en del förändringar, till exempel att det nu kan finnas fler kompisstödjare i varje klass eller att man kan välja att inte arbeta med kompisstödjare alls. Jag upplever att det finns ett stort intresse för att utveckla verksamheten och det är bra, en modell är ju aldrig klar utan utvecklas hela tiden.
Just nu är du mitt uppe i en utredning åt regeringen som ska ta reda på effekterna av de senaste årens skolreformer. Hur går det arbetet?
– Jättebra, det är väldigt duktiga medarbetare. Det är svårt, men spännande. Vi lämnar ett delbetänkande i slutet av april och slutbetänkandet i november.
När du inledde utredningsarbetet sa du i en intervju med Lärarnas tidning att det är viktigt med en sådan här sammanställning bland annat för att ”få stopp på en massa meningslöst politiskt kacklande”. Tycker du att skolpolitiken borde drivas mer blocköverskridande?
– Vi tar inte ställning till den politiska biten. Men vill man ändra kursplaner för att därmed påverka elevernas resultat så måste man räkna med en framkörningssträcka på kanske fem sex år innan det når verkligheten ute på skolorna och lärarna kan börja ändra sitt arbetssätt. Man snyter inte sådana här förändringar ur näsan. Jag kan bli upprörd när jag hör kritik i stil med att ministern haft sex år på sig och ingenting har hänt. Det har hänt en förfärlig massa saker.