Byförskolan som satsar på service

Skidspåret startar precis utanför förskolans dörr, med skog, badstrand och isbana runt knuten. Därför var det ganska naturligt att friluftsliv och hälsa blev profilen när förskolan började drivas i privat regi hösten 2011. Tidigare har förskolan, som är den enda i byn med bara en avdelning, både varit föräldrakooperativ och kommunal förskola.

Det var när det kom signaler om att kommunen hade planer på att lägga ner alla enavdelningsförskolor som förskolläraren Marie-Louise Nordin och kollegan och barnskötaren Anneli Lundmark, bestämde sig för att försöka driva den vidare på egen hand.

– Dels för att vi ville kunna fortsätta på samma sätt här i byn. Dels hade jag och Anneli gemensamma värderingar och tankar om hur vi skulle vilja arbeta. Vi önskade till exempel mer flexibilitet i organisationen, större engagemang och ett bättre bemötande av barn och föräldrar.

Många år tidigare hade Marie-Louise Nordin läst om förskolan Dronning Olga i Köpenhamn, som erbjöd föräldrar olika tjänster. De tankarna bar hon med sig när de började ta fram verksamhetsidén. Förutom själva förskoleverksamheten tänkte de erbjuda hämtmat och barnpassning.

– Många familjer här har fullt upp med jobb och träningar och ingen släkt i närheten som kan rycka in. Vi tänkte att det måste vara bättre att köpa hemlagad mat av oss än att stanna till vid snabbmatskedjan på vägen. På det viset skulle vi också kunna ha en heltidsanställd i köket, säger Marie-Lousie Nordin.

När de först presenterade sina planer blev många misstänksamma, berättar hon. Det kom kommentarer i stil med ”ska föräldrarna inte göra någonting” och att det bara handlade om att tjäna pengar. Det fanns också en oro för att de inte skulle klara att driva förskolan själva. Bortsett från en kristen förskola fanns inga andra privata alternativ i Skellefteå kommun.

– Det blev som en liten schism här i byn. Föräldrarna fick rösta om de ville ha kvar förskolan i kommunal regi med en oviss framtid eller om vi skulle få ta över. Till sist fick vi förtroendet, säger Marie-Louise Nordin.

Nu drivs förskolan som ett aktiebolag av henne och Anneli Lundmark. Marie-Louise Nordin är förskolechef och Anneli Lundmark administrativ chef. Båda arbetar kvar i barngruppen. Första halvåret fick de starta eget-bidrag men nu står förskolan på egna ben.

Förutom matlådor med lunchmat och varm middagsmat kan föräldrarna köpa barnpassning på kvällar och helger, vård av sjuka barn, övernattning för barnen en gång per termin och möjligheten att låta äldre syskon komma till förskolan med buss från skolan inne i Skellefteå, 1,5 mil från byn, tills föräldrarna hämtar. Det tycker många är bra eftersom de slipper hämta på flera ställen. Avgifterna är desamma som i kommunala förskolor. Extratjänsterna, som vissa föräldrar köper, läggs på fakturan.

I det stora lekrummet i mitten av lokalen står en kartong som varje vecka fylls med 20–30 kilo frukt från en livsmedelsaffär, helt gratis. Och den lokala färghandeln har gett ett bra pris på färgen som använts för att måla alla rummen i olika färger.

– Det finns ett genustänk i det här med färgerna. Säger vi lila rummet i stället för dockvrån, som vi gjorde förut, så blir det mer som ett rum för alla. Bilrummet är såklart rosa, säger Marie-Louise Nordin och visar runt bland teknikrum, naturvetenskapsrum, upplevelserum och rum för familjelek.

Som tack för gåvor och rabatter har de lagt ut sponsorernas namn på webbplatsen. Föräldrarna är informerade. Alla verkar positiva, säger de.

– Vi är inte beroende av något som vi får, men det ger det lilla extra. Det finns nog inga barn som äter lika mycket frukt som barnen i vår förskola till exempel, säger Anneli Lundmark.

– Jag ser det som en lokal grej. Att det finns en sådan anda här i Västerbotten, att samverka och stötta varandra, säger Marie-Louise Nordin.

Visst förstår hon att det kan uppfattas som kontroversiellt att en förskola säljer kringtjänster, vissa med rätt till rutavdrag. Inte minst i den här delen av landet, som är ett starkt socialdemokratiskt fäste, där det finns en utbredd kritik mot ruttjänster i allmänhet. Men det, tror hon, beror på att man inte skiljer på vad som är vad. Den pedagogiska verksamheten går alltid i första hand. Extratjänsterna är något annat som ligger utanför det.

Kanske vore det en bra idé att ha två bolag för att göra det tydligare. Ett för förskoleverksamheten som finansieras med offentliga medel och ett för företagsbiten med kringtjänster. Men det skulle bli mer administrativt arbete då.

– Tjänsterna ger inga stora intäkter för oss. Vi ser det mer som en bonus till föräldrarna.

Föräldrarådet, där alla föräldrar är med, har framfört önskemål om hjälp med tvätt, städning, hämtning och lämning och några har önskat snöskottning. Men det är inget som förskolan har möjlighet att ordna med de resurser som finns i dag.

Jo, det är ett välmående område som förskolan ligger i, säger Marie-Louise Nordin. Stabila kärnfamiljer som bor i villa i ett område där husen är förhållandevis dyra. De flesta arbetar i Skellefteå och i gruvsamhället Boliden som också ligger i närheten.

Förskolan är inrymd i ett hus som delas med den lokala kyrkoförsamlingen. Standarden är ganska enkel men hemtrevlig. Det drar lite kallt från golvet nu när termometern ute närmar sig minus tio grader. I den stora matsalen som vetter mot köket, med levande ljus på bordet, är det varmt och skönt. Här sitter Lena Uhlander med några av de yngre barnen som bakar med modellera. Hon är heltidsanställd i köket och lagar mat både till barnen och till föräldrar som beställer lunch eller middagsmat. Så gott som dagligen vill någon ha hämtmat. I dag har en mamma beställt middag för fyra. Det blir en paj med köttfärs, salami och färska tomater som står klar i en värmeisolerande frigolitlåda när hon kommer.

Maten och måltiderna är prioriterade delar i verksamheten. Allt är hemlagat och för att det ska vara lugnt runt bordet äter de 21 barnen i två omgångar. De yngsta får först. När det blir tid över rycker Lena Uhlander in i barngruppen. Vid några tillfällen har hon åkt hem och passat sjuka barn, när det har kört ihop sig för föräldrarna. Det ingår i anställningsvillkoren och hon är inte rädd att bli smittad, säger hon.

– Det är samma bakterier som florerar här på förskolan och dessutom har vi som jobbar här ganska bra motståndskraft.

Magsjuka eller andra riktigt sjuka barn åker hon inte hem till. Anneli Lundmark säger att passning av sjuka barn är den dyraste tjänsten eftersom de inte strävar efter att göra det oftare.

– Vi ställer upp när det krisar, om det är ett jättevikigt möte på jobbet till exempel, och bara om det inte påverkar verksamheten.

De har inte stött på några fackliga eller juridiska hinder med att passa sjuka barn i hemmet och inte heller funderat över om det behövs något särskilt försäkringsskydd.

– Nej, vi har faktiskt aldrig fått några frågor om det, säger Marie-Louise Nordin.

Om en förälder är försenad är det inga problem, ingen ska behöva stressa ihjäl sig. Och skulle någon behöva barnpassning på kvällstid går det för det mesta att ordna. De passen sköter ägarna själva. En del barn är lediga på fredagarna så därför har Marie-Louise Nordin och Anneli Lundmark valt att sköta det administrativa arbetet då, med bokföring, planering, inköp och kontakter med sponsorer.

Drömmen är att få så många barn att de kan öppna en avdelning till och anställa fler. Farhågan den motsatta: att inte få tillräckligt många barn och tvingas säga upp personal. Nu är det överskott på förskoleplatser i kommunen och flera förskolor har slagits ihop. Precis det scenario som de såg framför sig för ett år sedan. Men för Utflex del ser det just nu ganska ljust ut.

– Vi har sagt att när barn kommer till oss inifrån stan för att föräldrarna väljer det, då har vi lyckats. Och nu har vi två som ska börja här snart, säger Anneli Lundmark.