Med jämna mellanrumgår drevet i våra morgon- och kvällstidningar:”Skolan är i kris!”. Jag har lagt märke till att det är två saker som brukar komma upp som bevis på krisen, dels avgångsbetyget hos eleverna som ett kvitto på om skolan har lyckats eller ej och dels vilket resultat eleverna får på stora internationella och jämförande tester. Skolan är så oerhört mycket mer än så, vill jag då genast svara dessa rubriker. Som om denna typ av nedslag i en oerhört stor och komplex verksamhet skulle kunna avgöra om skolan är god eller ej!
Som en effekt av pressens sätt att skildra skolan har alla stora mätningar med omdömen av elevers kunskaper kommit att omfattas av en extra stor dos misstänksamhet från min sida. Vilka kunskaper är det som mäts egentligen? Hur mäts de? När mäts de? Och inte minst – vad är det som inte alls mäts och som kanske i själva verket borde mätas?
Kanske har vilite till mans tänkt oss att matematikkunskaper är enklare att mäta än SO-kunskaper? Många lärare följer ju fortfarande läroböcker i matematik och ämnet kan förefalla vara så logiskt uppbyggt. Nuförtiden tror jag att det är en villfarelse, men trots det måste sägas att när både historiska och geografiska kunskaper ska mätas samtidigt med kunskaper i samhällskunskap och religion så måste det vara en enorm utmaning. Vilka kunskaper är egentligen viktigast och hur vet man det?
Trots att jag alltså hyser stark misstänksamhet mot alltifrån den så kallade evidensrörelsen till stora jämförande kunskapsmätningar med faktafrågor i centrum, så tror jag ändå att prov kan tillföra något. För den enskilda läraren och eleverna i en klass kan en nationell eller internationell jämförelse bli en aha-upplevelse. Var finns just våra luckor? Finns det innehåll som glidit ut i periferin på bekostnad av något annat? Vad kan just vi göra för att förbättra ett visst resultat?
Proven skulle rentav kunna vara en inspiration till att arbeta med nya innehåll och nya metoder eftersom de ju inte behöver domineras av kunskapsfrågor utan i stället ta upp grundläggande dilemman.
Ett exempel på ett sådant dilemma är när eleverna tillsammans får komma på vad en grupp människor behöver för att överleva och utvecklas. Några saker de brukar nämna i sådana sammanhang är att det behövs vatten, att de ska kunna jaga, odla, bygga bostäder och ha handelsutbyte med andra grupper av människor. Stämmer det? När eleverna sätter sig med kartor och ser att så många städer finns vid flodmynningar där människor haft tillgång till vatten, fiske, transporter ut till andra människor och så vidare blir det en viktig upptäckt för många. Nya frågor väcks om städer som är belägna på andra ställen och om tidiga boplatser i den egna bygden.
Provutvecklarna säger att frågorna på de stora nationella SO-proven inte i första hand är faktafrågor. Låt oss hoppas att frågorna är konstruerade som dilemman som föder nyfikenhet och ger nya kunskaper. Då kan ju faktiskt prov bli ett stöd i stället för en dom.