Så tänker provmakarna: Samhällskunskap

Hur skulle du beskriva själva syftet med provet?

– Huvudsyftet är att vara stöd för likvärdig bedömning i landet. Men en lärare kan också använda provet för bedömning av enskilda elever. Läraren vet hur eleverna presterar i andra sammanhang, till exempel i muntliga diskussioner, och tar givetvis även med dessa aspekter i betygssättningen, säger Arne Löfstedt.

– Provet är uppbyggt av en mix av uppgifter med olika svårighetsgrad, från frågor med strukturerade svarsformat till öppna frågor.

Vad har ni som provkonstruktörer lärt er av elevsvaren under testomgångarna?

– Att uppgifterna måste vara raka och tydliga. De ska passa alla elever i Sverige. Vi har till exempel lärt oss att inte använda ord som pendelparkering, eftersom elever i glesbygd påpekat att de inte hört ordet tidigare. Vi har även märkt att en del elever inte skriver tillräckligt utförliga svar på de öppna frågorna och att ordet resonera kan ställa till problem.

– Resonera är ett centralt begrepp i kursplanen och återfinns därför i de nationella proven. Att kunna resonera kring olika företeelser ges stor betydelse i bedömningen. Om eleverna inte vet hur man gör, får de svårt att visa vad de kan. Framhåll i undervisningen när ni resonerar, så att eleverna är bekanta med uttrycket och arbetssättet.

Nu håller arbetet med att konstruera frågor på att avslutas och Arne Löfstedt och hans kollegor tar fram bedömningsanvisningar till de öppna uppgifterna.

– Vi är måna om att de ska bli så lättbedömda som möjligt.

Arne Löfstedts kommentar:
Jag väljer ett exempel på en uppgift att lösa med hjälp av tabeller och diagram. Den första delen av uppgiften ställer inga krav på att uttrycka sig skiftligt, det räcker med att dra streck. Men för att lösa uppgiften måste eleven ha kunskaper och kunna föra ett inre resonemang. Uppgiften kompletteras med en följdfråga av resonerande karaktär, för att matcha kunskapskraven så långt som möjligt.

Du hittar exempel på frågor, och fler exempel, här.