Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare i mitt lärarliv har varit på två så välanvända studiedagar. Kommunen har kostat på oss, pedagogerna på gymnasiesärskolan, rejält med tid och möjlighet att prata oss samman. Alla pedagoger på hela gymnasiesärskolan åkte tillsammans på internat. Vi har tidigare tagit del av Skolverkets heldagsföreläsningar och vi har läst på. Nu fick vi möjlighet att prata med varandra. Vi kunde måla upp de bilder var och en av oss sitter inne med och delge varandra hur vi tänker.
Jag jobbar i dag på IVV – individuellt val verksamhetsträning. I den nya läroplanen finns inte denna benämning som en egen utbildningslinje utan ska gå samman med IVY – individuellt val yrkesträning. Alla pedagoger som i dag jobbar på dessa två utbildningar ska i höst jobba tillsammans i ett gemensamt program: Individuella programmet. Detta program är till för de elever som behöver allra mest stöd. Det är en procentuellt liten del av alla elever och det är elever som har svårt att själv föra sin talan. Därför är det desto viktigare att vi som ska organisera denna utbildning verkligen har tänkt på elevperspektivet.
På internatet väcktes spännande frågeställningar: Hur ska detta program organiseras? Nya tankar måste tänkas. Vi ska ta tillvara det som varit bra men finna nya lösningar på det övriga. Visionerna är stora och vi vill så mycket. Ofta fastnar diskussionen i de begränsningar vi har i den fysiska arbetsmiljön, det vill säga ändamålsenliga välutrustade lokaler för alla ämnen och att lokaler ska vara tillgänglighetsanpassade för alla elever. Men vi kommer vidare med det salutogena lösningsfokuserade tänket. Det är kul att diskutera och arbeta med så många entusiaster. Vi är flera utbildade specialpedagoger och speciallärare och många är under utbildning genom lärarlyftet II. Vi pratar om hur vi kan organisera oss så att vi ofta kan ha två pedagoger i gruppen. Vilka vinster det skulle innebära! Ämneslärare och kommunikationslärare tillsammans måste vara optimalt för de elever som har AKK! Spontana uppdelningar efter elevernas behov, med möjlighet till en-till-en undervisning när det behövs. Hur ska vi organisera så att eleverna kan göra val och få fördjupning i de ämnen de vill? Var går gränsen för hur många pedagoger en elev kan möta? Är det bra att sträva efter att ha en sammanhållen grupp, eller finns det vinster med att göra andra grupperingar i vissa situationer? Hur sätter vi elevens kunskapsutveckling i centrum? Många frågor restes under internatet!
Tänk så nyttigt att träffas i pedagoggruppen. Jag har jobbat deltid på denna skola i flera år, men aldrig träffat alla pedagoger så som jag gjorde dessa två dagar. Det som slår mig mest är vilken fantastisk samlad kompetens det finns och hur den kan användas och växa. Hur viktigt det är att det i vardagen finns gemensamma mötesplatser. Kompetensen blir så mycket större, när vi kan berika varandra. Då sås frön som blir början till samarbete över gränserna. Röda trådar som går tvärs genom undervisningen i alla ämnen, så att eleven ser helheten. Eleverna bli vinnare!
Vi har en studiedag till i höst och sedan har vi hela våren på oss. Det är kul med förändringar, när man kan vara med och styra dem i positiv riktning!