Vilken är din drivkraft i arbetet som lärare?
– Tre saker: Allas rätt att göra sin mening hörd, oavsett om man kan prata eller inte. Allas rätt att få tillgång till aktiviteter som känns meningsfulla. Allas rätt att ha roligt. Som lärare får jag arbeta med dessa tre saker hela tiden. Man kan inte stimulera eleverna att lära nya saker om de inte ser meningen i det. Vi använder något som vi kallar Disneymetoden där vi utgår från elevens intresse – det kan vara exempelvis superhjältar eller Kalle Anka – och skapar aktiviteter och arbetsmaterial utifrån det. Vi ser att det här arbetssättet ger bättre resultat och det blir roligare för eleverna.
Vad är bäst med att jobba inom särskolan?
– Det är omväxlande och jag har tid att ge varje elev mycket av mig själv. När eleverna gör framsteg känns det så underbart! Det är mycket som går långsammare i särskolan och det gör att det känns ännu bättre när man ser att utveckling sker.
Vad är svårt i ditt jobb?
– Vi har många elever med autism och ibland mår de dåligt på något sätt som vi inte kan förstå direkt. Då känner jag mig maktlös och det är väldigt jobbigt. När sådant händer får vi sätta oss ner och försöka klura ut vad eleven känner och upplever. Det är möjligt eftersom vi har en i hög grad individualiserad undervisning och nästan en personal per elev. Vi arbetar mycket med observation och alternativ och kompletterande kommunikation (akk), exempelvis bilder och tecken.
Vad gör dig glad under en arbetsdag?
– Till exempel när jag häromveckan kom tillbaka efter några dagars sjukdom, och en elev pekpratade att han hade saknat mig. Då blev jag riktigt glad!
Jag brukar fråga hur man vill att ens arbete ska se ut om fem år, men eftersom du tillhör den stora grupp lärare inom särskolan som inte blir behörig med de nya legitimationsreglerna, är det osäkert om du jobbar kvar om fem år. Vad tänker du om det?
– Jag tycker att det är kränkande. När jag studerade fanns inte den utbildning som nu krävs för att bli behörig. Däremot har jag läst 360 högskolepoäng som är riktade mot det jag gör i dag. Jag har varken råd eller lust att läsa om min utbildning. Det betyder att jag kanske får sluta som lärare och söka mig till exempelvis daglig verksamhet eller satsa mer på egen verksamhet med personalutbildning inom autismspekt-rumet. Jag hoppas att regeringen inser att man har begått ett jättemisstag och att man ändrar kraven för dem som redan hade en anställning när de nya reglerna kom. Annars finns risken att en stor kompetens går förlorad.
Bortsett från oron för din behörighet; hur vill du att din skola ska se ut om fem år?
– Jag skulle vilja att eleverna styrde ännu mer över innehållet i undervisningen. Och så skulle jag vilja höra ännu mer skratt i huset. Men jag måste bara säga att vi har en jättebra skola!