Brottas du med att skriva åtgärdsprogram?

Det är många olika frågor som en rektor behöver ta ställning till när han eller hon beslutar om ett åtgärdsprogram. Vad ska ingå i åtgärdsprogrammet? Hur konkret ska det vara? Och vem får besluta om ett åtgärdsprogram?

När en elev behöver särskilt stöd ska det upprättas ett åtgärdsprogram. I detta ska elevens behov framgå, vilka åtgärder som måste vidtas och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Programmet ska omfatta hela elevens skolsituation och utgå från elevens behov, styrkor och svagheter. Det ska även innehålla en analys av vilka hinder och möjligheter som finns i elevens omgivning. Åtgärderna ska vara både kortsiktiga och långsiktiga, samt relatera till målen i läroplanerna och kunskapskraven.

Eleven och elevens vårdnadshavare har rätt att delta när åtgärdsprogrammet tas fram, och det är ofta nödvändigt att konsultera lärare, skolhälsopersonal och annan expertis. Beslutet om åtgärdsprogram ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av den som fattat det. Beslutet ska även innehålla information om hur det kan överklagas. Även de gånger man inte upprättar ett åtgärdsprogram ska beslutet dokumenteras skriftligt och innehålla information om hur man överklagar.

I skollagen stadgas att rektorn bestämmer skolenhetens inre organisation. I det ingår att rektorn får överlåta enskilda ledningsuppgifter och beslutanderätt till andra arbetstagare eller uppdragstagare på skolan, förutom när det finns ett förbud mot detta. I tre situationer förbjuder lagen uttryckligen rektorn att överlåta beslutanderätten till någon annan: Rektorn ska alltid fatta beslut om huruvida särskilt stöd ska ges i en särskild undervisningsgrupp, enskilt eller i form av anpassad studiegång.

Frågan är då om en rektor i alla övriga fall har rätt att överlåta åt någon annan att fatta beslut om åtgärdsprogram? I skollagens förarbeten sägs att vissa för eleverna mindre ingripande insatser bör kunna beslutas av till exempel en lärare. Den enda begränsningen i skollagen vad gäller rektorns möjligheter att överlåta beslutanderätten är att mottagaren av uppdraget måste ha tillräcklig kompetens och erfarenhet för att fatta beslut om åtgärdsprogram. Skollagen ställer däremot inget krav på att mottagaren av uppdraget ska förfoga över resurser eller ha rätt att verkställa beslutet. Samtidigt är det svårt för mottagaren av uppdraget att helt bortse från verksamhetens resurser eftersom det inte är lämpligt att fatta beslut om ett åtgärdsprogram om det står klart att det inte kan realiseras. Om det uppstår en intressekonflikt mellan elevens behov och tillgängliga resurser utgår Skollagstiftningen från att elevens behov väger tungt. Detta synsätt framgår också tydligt i praxis från Skolväsendets överklagandenämnd.

Varken skollagen eller förarbetena till skollagen ger någon vägledning i vilka krav på kunskap och erfarenhet som ställs på den som rektorn överlåter beslutsrätten till. Tillsynsmyndigheten kan dock ställa krav på tydliga rutiner för hur åtgärdsprogram görs, hur behov av särskilt stöd utreds, när beslutanderätt överlåts från en rektor till någon annan och hur en rektor säkerställer att den som mottar uppdraget har tillräcklig kompetens och erfarenhet. Utöver att rektorn i varje enskilt fall måste bedöma vilka krav på kunskap och erfarenhet som bör ställas, måste även mottagaren av uppdraget ta ställning till om han eller hon har tillräcklig kompetens och kunskap för att fatta beslut om åtgärdsprogram. Mottagaren av uppdraget har ett självständigt ansvar för att han eller hon i sin myndighetsutövning agerar korrekt. Och om den som mottagit beslutanderätten senare upptäcker att han eller hon saknar kunskap eller erfarenhet måste rektorn omgående upplysas om det. I ett sådant läge torde det saknas förutsättningar för att uppdraget fullföljs av den som rektorn överlåtit beslutanderätten till.

För den som vill ha mer vägledning om åtgärdsprogram rekommenderar jag att läsa beslut på Skolväsendets överklagandenämnds hemsida.