Rappar för barnens rätt till rösten

– Jaaa!

Tjugo förskolebarn i åldrarna tre till fem tittar förväntansfullt på Behrang Miri. Han är hiphopare, kulturprofil och en del i projektet Från rap till ramsa.

Under ett antal veckor under hösten har barnen arbetat på en egen raplåt som i dag överlämnas till Behrang. Han ska nu finslipa det sista och hitta precis rätt ”beat”. Jobbet har handletts av Stina Abrahamsson och Gertrud Nilsson, på Värby förskola i Bara utanför Svedala.

– Rap är ett bra sätt att få ihop rytmer, musik, rim och berättande. Barnen får också träna på språkljuden, säger Gertrud Nilsson.

Från rap till ramsa ingår i treåriga projektet Rösträtt, baserat på Malmö högskola. 300 pedagoger runt om i Skåne har hittills varit med i Rösträtt, där de bland annat utbildats i vilket tonläge barnen lättast kan sjunga med i.

– Det handlar om barns rätt att uttrycka sig med sin egen röst. Det finns en demokratisk aspekt i det hela, att alla får lov att höras och skapa. Vi vill ge verktygen för detta. Kan ingen hjälpa dig att sjunga försvinner ett sätt att uttrycka dig, kan ingen hjälpa dig att skapa försvinner ett annat, säger rytmikpedagogen Stina Wennberg som driver projektet tillsammans med Stina Abrahamsson, också hon rytmikpedagog.

Just Från rap till ramsa tar traditionella sånger och ordlekar ett par steg framåt i tiden, till dagens populärkultur. Det är barnen själva som bestämt innehållet i låten som nu presenteras för Behrang Miri.

– Allt är ur barnens perspektiv. Det är deras verklighet, säger Stina Abrahamsson.

I praktiken har det gått till så att varje barn får ta en osynlig karamell ur en burk, stoppa den i munnen och sedan se vad som kommer ut. Därefter är det fritt för alla att spinna vidare på ordet.

– De har en härlig associationsförmåga. När barnen väl kommer igång går det runt i gruppen och alla är med och rimmar. Därefter bygger vi ihop det till meningar. Och vad händer sedan när man lägger på ett beat? Det är det som sätter stämningen när man rappar, säger Stina Abrahamsson.

Behrang Miri berömmer barnen för deras kreativitet. Han lär ut lite tips, som hur man ska artikulera – och göra en perfekt ”high five”.

Hiphop-kulturen växte fram i Bronx i mitten av sjuttiotalet. Den kritiseras emellanåt för att vara sexistisk och förhärliga våld och droger, men i USA har i dag hiphop-pedagogik blivit ett etablerat begrepp. Förenklat handlar det om att möta svårnådda elever på deras planhalva.

– Det finns exempel där redovisningar inom naturvetenskap rappats fram. Hiphopen är betydligt mer litterär än annan musik, säger Johan Söderman, forskare i ungdomskultur vid Malmö högskola.

Behrang Miri berättar att han själv började lära sig svenska genom ordlekar och ramsor som invandrad treåring. Han tror att barn gillar hiphop eftersom det är modernt och rytmiskt, med sitt speciella ”flow”.

– Vissa klagar på att det används slangord i hiphop, men jag ser inte det som ett problem. Om barn får lära sig vad som är fel kan de också lättare förhålla sig till vad som är rätt, säger Behrang Miri.

Förutom att rappandet utvecklar ordförrådet och självförtroendet ger det en känsla av samhörighet, menar pedagogerna bakom Från rap till ramsa.

– Barnen får tala, men måste också lyssna på andra. Det är träning i samarbete, säger Stina Wennberg.

Förskolläraren Gertrud Nilsson tycker sig ha märkt ett ökat kollektivt medvetande genom skapandeprocessen.

– När vi rappade texterna i början var det extremt viktigt med ”det där var det jag som kom på”. Nu är det mer en känsla av något vi skapat tillsammans, säger hon.

Och på Värby förskola är barnen överförtjusta. I princip alla har dagen till ära klätt upp sig i keps. Tidigare har de tränat in det där speciella gunget i knäna som en sann hiphopare rör sig med.

– Vi kommer att jobba vidare med detta. Rap är den nya sortens musik och det är nyttigt att hänga med i utvecklingen, säger Gertrud Nilsson.