Regeringen har under några år satsat på lärares kompetensutveckling genom Lärarlyftet. En bra satsning men med tydliga brister.
Första omgången av Lärarlyftet hade fokus på kompetensutveckling och fördjupning inom ämnesområden. Samtidigt krävdes det att lärare tog tjänstledigt för att kunna delta. Lärarförbundet var kritiskt utifrån att ingen annan yrkeskår måste ta tjänstledigt för den kompetenshöjning som krävs i jobbet.
Kunskapsintensiva företag skulle knappast resonera så. Att investera i personalens kompetens är att investera i företagets utveckling. Något som alltid måste göras — också i skolan.
Det andra Lärarlyftet sjösattes för att stötta de skärpta behörighetskraven och lärarlegitimationsreformen. Skolhuvudmännen måste nu använda lärare som har korrekt utbildning för sin undervisning. Lärare ska få utbildning som ger behörighet för att bredda kompetensen i nya ämnen eller åldersgrupper.
Även detta är en bra satsning, men mycket finns att önska kring spelreglerna. Staten finansierar inte lönen och den förlorade arbetsinkomsten blir en fråga mellan arbetsgivaren och den enskilda läraren.
Det statliga stödet har också visat sig vara alldeles för tunt. Alldeles för få deltar i Lärarlyftet. Nyligen rapporterade Lärarnas tidning att mellan 25 och 35 procent av pengarna för Lärarlyftet fryser inne på grund av för få deltagare. Det som skulle öka behörigheten och stötta legitimationsreformen fungerar inte. Många lärare vittnar om detta.
Arbetsgivare i kommunala och fristående skolor säger nej till lärare som vill delta. Lärare får veta att de inte är behöriga i varken ämnen eller åldersgrupper som de länge undervisat i, men att arbetsgivaren inte tänker satsa på dem — än på några år. Andra lärare upptäcker att det är omöjligt att själva bekosta så stor del av utbildningen och omöjligt att klara den och samtidigt jobba heltid.
En del huvudmän har inte ens gjort den inventering av lärarnas kompetens som är nödvändig för att man ska veta vilka kompletteringsbehov som finns.
När målet var att öka andelen behöriga lärare riskerar resultatet att bli det helt motsatta. Om några år kan vi till och med ha färre behöriga lärare. Det är definitivt steg åt totalt fel håll. Från och med år 2015 upphör dessutom Lärarlyftet. Vad som händer då vet ingen.
Lärarförbundet vill se ett nytt och långsiktigt Lärarlyft. Det bör både garantera behörighetsgivande utbildning för dem som behöver det och vara grunden för kvalificerad kompetensutveckling för alla lärare. Detta är ett nationellt ansvar värdigt Sveriges största kunskapsorganisation — skolan.
När riksdag och regering har infört snävare behörighetsregler måste de ta sitt ansvar för ett system som enkelt och flexibelt gör det möjligt för lärare att bredda sin ämneskompetens och vidga sin årskursbehörighet. Det är både statens och skolhuvudmännens ansvar.
Regeringen bör snarast lägga nya förslag som förstärker Lärarlyftet och pekar ut vägen för det tredje Lärarlyftet. Kommuner och fristående skolor bör öka sina satsningar på kompetenshöjning. Ett verkligt lyft för både lärare och elever är helt nödvändigt!