Jag minns när jag 1994 lyssnade på journalisten Lena Fejan Ljunghill när hon talade om sin nya bok »En skola för alla, vad blev det av visionerna?«. En läsvärd bok som inspirerade mig till att bjuda in henne att hålla föredrag för vår föräldraförening på Lidingö. Fem föräldrar kom.
Lena Fejan Ljunghill debatterade tidigt vilka konsekvenser en ökad konkurrens, marknadsstyrning och privatisering skulle få för den gemensamma skolan.
18 år senare kan man fråga sig hur framgångsrikt det är för ett land att bryta ut en liten bit spetskompetens. Vår reporter Karin Lindgren konstaterar i sin genomgång att det fortfarande handlar om lika mycket tro som om fakta.
Att tala om vilka betyg man fick i skolan kan vara lika känsligt som att tala om vad man tjänar. I det här temanumret om elit tar vi upp båda ämnena.
Vi har undersökt den politiska elitens gymnasiebetyg och vad de som styr skolan tjänar.
En titt på rektorslönerna visar att de på intet sätt når upp till den ekonomiska elitens nivå. Och de som styr landet är sämst inom NO och matematik. Anders Borg kan till exempel tacka vår syn på det livslånga lärandet för att han blev landets finansminister och nu tillhör landets politiska elit.
Trots att han hoppade av gymnasiet med en etta i matte.