Carlbaum visar en utveckling som går från en gymnasieskola som försökte motverka klassamhället och stärka demokrati och jämställdhet till en skola som befäster och snarast förstärker klassamhället. Det är en mycket viktig avhandling som Sara Carlbaum skrivit, menar Sten Svensson.
Sara Carlbaum har analyserat de offentliga utredningar och propositioner, etcetera, som behandlar gymnasiereformerna under åren 1971 till 2011. Avsikten är att beskriva och analysera gymnasieskolans syften, mål och problem samt de egenskaper och förmågor hos eleverna som anses nödvändiga för att de ska kunna fungera som vuxna medborgare. Slutligen analyseras de förändringar som skett över tid i de dokument som ska styra gymnasieskolans verksamhet.
I Blir du anställningsbar lille/a vän? beskriver Carlbaum en utveckling från 70-talet då man byggde upp en gemensam och sammanhållen gymnasieskola för alla, till 2011 då man återinför den uppdelade gymnasieskolan igen.
I 70-talets gymnasieskola samlades både yrkes- och studieförberedande utbildningar. Då infördes en gemensam kärna av ämnen som alla elever skulle läsa och man ville undvika återvändsgränder. Man ville riva de gränser som fanns mellan teoretiska och praktiska utbildningar.
De övergripande målen var att sträva mot demokrati och jämlikhet. Därför skulle eleverna vara delaktiga i planeringen och genomförandet av undervisningen och de skulle skolas in i ett demokratiskt arbetssätt. Utbildningen sågs som ett sätt att påverka och förändra samhället, skriver Carlbaum.
När det kursutformade programgymnasiet infördes i början av 90-talet fortsatte man på den inslagna vägen från 70- och 80-talen. De övergripande målen om demokrati och jämlikhet kompletterades med jämställdhet. Man tog även ytterligare steg mot en gymnasieskola för alla genom att yrkesprogrammen gjordes treåriga och gavs högskolebehörighet.
Desto större blir skillnaderna när den borgerliga regeringen tillträder 2006. Skolan är då ett av de områden som prioriteras och en rad förändringar genomförs för att komma bort från ”flumskolan”.
Visionen om en gymnasieskola för alla lämnas och ersätts av en skola som ska styras efter arbetsmarknadens behov. Ett nytt nyckelord är ”anställningsbarhet” och gymnasieutbildningarna ska även leda till företagande och entreprenörskap.
Gymnasieskolan delas upp med olika mål för yrkes- och studieförberedande program. De gemensamma kärnämnena tas bort och ersätts med kurser med olika innehåll och yrkesprogrammen leder inte längre till högskolebehörighet.
Enligt dokumenten är en del elever inte lämpade att gå på högskola och de ska inte tvingas att läsa teoretiska kurser som de inte klarar av. De ska i stället få mer yrkesinriktade kurser som ska leda till anställningsbarhet. Eleverna placeras i olika utbildningar och möjligheterna att byta inriktning eller att vidareutbilda sig begränsas. Eleverna förutsätts stanna inom de ramar som gymnasieutbildningarna anger, skriver Carlbaum.
De tidigare målen om demokrati, jämlikhet och jämställdhet tonas ner och eleverna ska inte längre kunna påverka utbildningen. Skolans uppgift är inte längre att påverka samhällsutvecklingen.
Carlbaum pekar också på att den stora förändring som skett i och med framväxten av stor privat skolsektor nästan inte omnämns i dokumenten. Man ser dem som vilka gymnasieskolor som helst och analysen av denna nya sektor lyser med sin frånvaro.
För den som följt den skolpolitiska debatten är Sara Carlbaums analys inga nyheter. Utbildningsminister Jan Björklund har varit mycket tydlig i sin kritik av ”flumskolan” och nu är den omgjord enligt hans riktlinjer. Fram träder en mycket tydlig bild av det samhälle och de medborgare som dagens gymnasiepolitik vill skapa och kontrasten mot den tidigare politiken är stor.
Carlbaum visar en utveckling som går från en gymnasieskola som försökte motverka klassamhället och stärka demokrati och jämställdhet till en skola som befäster och snarast förstärker klassamhället. Dagens gymnasieskola är uppdelad, en del för medelklassen som ska läsa vidare på universitet, en del för yrkesarbetare som så snabbt som möjligt ska ut i arbetslivet och slutligen en lärlingsvariant för de ”skoltrötta”. Alla ska bli vid sin läst, män och kvinnor ska läsa olika yrkesutbildningar och aldrig ska de mötas. Den gamla klass- och könsuppdelade skolan är tillbaka där man ska vara tyst och anställningsbar. Det är en mycket viktig avhandling som Sara Carlbaum har skrivit.