Att intresset för retorik ökat under senare år tycks uppenbart, även i skolans värld.
Kindeberg, som är docent och universitetslektor i pedagogik och retorik, riktar sig med sin bok i första hand till lärare (och studerande) på akademisk nivå, men hennes bok är relevant för alla lärare. Hennes syfte är nämligen att bidra med ökade kunskaper om lärarens ansvar för och ledning av den muntliga relationen i varje undervisningssituation – och pedagogisk retorik tar, menar hon, sin början där didaktiken brukar sluta.
För Kindeberg är pedagogisk retorik den muntliga relationens vetenskap, och som sådan ett komplement till andra perspektiv på lärande. Hon utgår från det faktum att lärarens viktigaste och mest använda arbetsredskap är rösten och de talade orden, och konstaterar att det i lärarprofessionen saknas insikt i och ett språk för det talade ordets och det muntliga mötets påverkan på våra känslor. Och, betonar hon, det är just känslorna som har förmågan att hålla ihop vår relation med de studerande och därmed skapa förutsättningar för lyssnande och lärande.
Lärare i ungdomsskolan är, menar jag, generellt mer vana att lägga vikt vid hur en ”pedagogisk relation” skapas med de studerande än lärare på akademisk nivå. Men inte heller vi har ett yrkesspråk för detta, och Kindeberg bryter ny mark med sin bok, inte minst genom att begrepp som tillit, trovärdighet, mening och dialog – och allt det som Kindeberg kallar kunskapernas känsloaspekter – kopplas till ett begreppsmässigt ramverk som hämtats från den klassiska retoriken.
Läsaren bjuds i boken på en resa tillbaka till Platon och Aristoteles, via 1700-talets seger för didaktiken över retoriken och vidare till dagens retorikforskare. Att här redogöra för Kindebergs resonemang och begreppsram medger inte utrymmet, men hennes framställning är lärorik, skarpsinnig och psykologiskt insiktsfull.
Att intresset för retorik ökat under senare år tycks uppenbart, även i skolans värld. Så förmodligen är det ingen tillfällighet att även Lärarens retorik – om tal och samtal i läraryrket utkommit just nu, även om författaren Hans Gunnarson, som är verksam på Högskolan i Halmstad, skrivit om ämnet tidigare. Kanske är det så att retorik håller på att återupptäckas i skolan, och nu med ett mer ”dialogiskt” förhållningssätt, för även Gunnarson lägger stor vikt vid det mellanmänskliga samspel mellan elev och lärare som är så viktigt för lärandet.
Gunnarsons bok har ändå en annan karaktär genom författarens erfarenheter från grundskolan och gymnasiet, som visar sig i att han presenterar många konkreta retoriska verktyg som direkt kan användas både i och utanför klassrummet.
Även för Gunnarson är retorik alltså något mer än ”konsten att övertyga”. Bland kapitlen finns ett som heter ”Lyssnande”, ett annat ”Samtalet” och ytterligare ett ”Talängslan”. I det senare visar han hur man kan hjälpa eleverna att komma över rädsla för att tala inför andra med hjälp av övningar som präglas av trygghet, värme och glädje. Även de klassiska retoriska begreppen, såsom inventio, dispositio, elucotio, memoria och actio, återfinns i kapitelnamnen, och Gunnarson har förmågan att koppla dem till olika pedagogiska situationer. Boken är fylld av genomtänkta övningar och andra uppslag för undervisningen i olika ämnen, och både nya och erfarna lärare har mycket att hämta i hans bok.