Stötta barnens lek med figurer

– Förskolan kan inte bara isolera sig i en bubbla, utan måste vara en brygga till hemmet med dess medier, säger hon.

Hon beskriver i boken Vad är mediepedagogik? hur pedagoger kan arbeta med barns förståelse för medier och karaktärer. Förskollärare kan fråga barnen vad de gillar för figurer och filmer och arbeta med dem i teman. Uppmuntra pojkar att beskriva favoritfigurens utseende och flickor att beskriva vad figuren kan och gör. På samma sätt kan man utmana stereotyper genom att leka nya rollekar, till exempel att actionhjälten nattas i docksängen, monstret skyndar sig att hämta ett sjukt monsterbarn på förskolan, eller att Barbie byter skor och spelar fotboll. Ställ frågor och visa en större bredd av känslor och egenskaper hos karaktärerna, är hennes tips.

En utmaning i arbetetmed barnkultur är att det är svårt att hänga med i vad alla barn upplever hemma. Den stora skillnaden jämfört med barns lek med figurer för 30 år sedan är det stora utbudet. Förr tittade de flesta barn på samma SVT-barnprogram. I början av 80-talet var det mest Astrid Lindgrens karaktärer som gällde. De finns i viss mån kvar hos barn i dag, men tidigare var det överlag mer bokkaraktärer som förekom i lekarna. I dag är de ersatta av gestalter i filmer och tv-serier med tillhörande leksaker. Det kan även bli svårt barn emellan att vara införstådd.

– Alla har inte sett samma saker och vet inte hur de ”ska” leka, säger Margareta Rönnberg.

Men även om utbudet är stort är de grundläggande relationerna i leken desamma och många berättelser liknar varandra, enligt Margareta Rönnberg.

– Det är bara klädseln som blivit digital.

Barn mixar också in egna element, sådant de är med om i vardagen, i sin lek.

Margareta Rönnberg har också sett att barn ofta leker könsuppdelat, pojkarna starka våldsamma hjältar och tjejerna söta prinsessor. Men hon ser också mer tjejsportlekar, som att barn härmar svenska damlandslaget i fotboll som de sett på tv.

Kännetecknade för dagens medier är också att det mer än någonsin tidigare finns starka tjejer som Dora, Kim Possible, aktuella Merida och andra Disneyhjältinnor.

Däremot har det inte skett någon motsvarande breddning av den manliga hjälterollen, enligt Margareta Rönnberg.

– Det är okej att göra tjejer framåt, men inte killar som ogillar sport.

Lars-Erik Berg, professor i socialpsykologi vid högskolan i Skövde, har också forskat om barns rollek. Han beskriver ett antal klassiska teman som återkommer: Manligt och kvinnligt, makt- och motsatsförhållanden som stark och svag, vacker och ful, gammal och ung, ond och god. Han understryker lekens betydelse.

– Barn bearbetar egna upplevelser. De lär sig att konkretisera och få gestalt på allt det konstiga det innebär att vara människa.

Han förklarar att man skiljer på två saker i identitetsskapandet: Gestalten – hur någon ser ut och berättelsen om gestalten – vad den gör. Barn undersöker båda för att upptäcka sig själva. Lars-Erik Berg tror att vår identitet påverkas av allt vi är med om. Inget är oviktigt, men att barn påverkas olika av olika upplevelser. Det beror inte på gestalterna i sig, utan på vad barnet brottas med just då i sin egen utveckling.

Populära figurer som actionhjältar och Barbie får ibland kritik för att vara ensidiga.

– Det är de ju, men barn i förskoleåldern behöver tydliga linjer i sitt identitetssökande.

Strid mellan ond och god är en av de vanligaste lekarna. Lars-Erik Berg tror det beror på att barn i dag ser mycket död på teve.

– De ser ondska och godheten visuellt tydligare än tidigare generationer. Jag tror de brottas med det och återställer ordningen med styrka och godhet genom Turtles, Stålmannen, eller liknande.

Att leken är könskodad är vanligt. I en pilotstudie Lars-Erik Berg gjorde med forskaren Anders Nelson fick 4–6-åringar i en förskola androgyna dockor att leka med.

– Vi blev uppgivna. Killarna kikade förbluffade på dockorna och återgick sedan till actionhjältarna och skjutandet. Flickorna var också konservativa men de hittade på berättelser och vävde in rollerna i dem.

Professorn säger att han samtidigt har stor tilltro till pedagogers förmåga att utmana barns tankar om stereotyper.

– Hellre än att fiffla undan schabloner – tydliggör dem och prata om dem i samlingen. Bli mer reflekterande: Varför är den ond och den god? Ställ frågor, delta i leken på ett frågande och ledande sätt.

En förskola som tagit in mycket av barns populärkultur är Arbetsmyran i Deje, där man tidigare upplevde att barnen tröttnat på de gamla leksakerna.

– Vi såg att de gjorde mycket vapen och lekte Star wars. Det började med killarna och tjejerna hängde på, säger Anne Glans, förskollärare.

De vuxna bestämde sig för att bejaka barnens hemmavärld mer och frågade: Vad leker du med hemma, och vad vill du ha här på förskolan? För de yngre barnen gjorde förskolan en föräldraenkät på samma tema. Förskollärarna sammanställde svaren och åkte till en leksaksaffär. Nu har barnen fått nya Star warsmasker, hjälmar, lasersvärd, leksakspistoler, Zhu zhu pets (batteridrivna hamstrar), Playmobil, My little ponys, en bakugandräkt och Beyblade – snurror som barnen tävlar med.

– Star warsdräkterna och svärden blev jättepopulära, säger Anne Glans.

Barnen lärde sig vad karaktärerna i filmerna heter, var de bor och barnen ville rita teckningar om figurerna.

– Vi tycker det är kul att se hur de levt sig in och skapat sin egen värld.

Leken blev intensivare men med tiden mer könsuppdelad. Flickorna leker med Playmobile, hästar och hamstrar. Men Anne Glans tycker inte att det är ett stort problem.

– Man ska inte tvinga barn. Vi erbjuder olika lekar och leksaker. Sedan är det upp till var och en att välja sin lek, oavsett kön.

Star warsleken går ut på att dela upp rollerna, slåss och falla till marken. ”Jag är ond och du god. Jag ska döda dig” var i början vanliga repliker.

– Vi har pratat om det, att det finns onda på film, men inga onda människor här på förskolan, att det bara är på låtsas. Och att de inte får säga döda.

Barnen säger att de ”träffar” varandra i stället.

Anne Glans tycker det mest positiva är att barnen lärt varandra vad figurerna heter och samspelar i stora grupper.

– De är schyssta tillsammans, byter ofta roller; ena dagen är jag ond och nästa du.

Hon tycker förskolan har ett ansvar att följa upp de figurer och världar barnen möter utanför förskolan, även om de handlar om krig och vapen.

– Barn förstår att det är lek och de har inte samma nyhetsbilder av krig på näthinnan som vuxna. För barn är krig en lek om ond och god, säger Anne Glans.

Hon tycker inte vuxna ska hindra barn från att leka vissa lekar. Innan förskolan köpte lasersvärd användes bandyklubbar som vapen, påpekar hon. Vissa föräldrar reagerade ändå negativt när förskolan köpte leksaksvapen. Men efter att pedagogerna förklarat hur de tänkt kring inköpet verkar föräldrarna positiva, tycker Anne Glans.

– Bara för att barnen ”skjuter” varandra betyder inte det att de kommer gå ut och skjuta i vuxenlivet sen. Hur leker barn med bilar? Jo, de krockar. Men inte kommer de köra runt och krocka andras bilar när de fått körkort!