Ht 2012, NO år 9, lektion två. Eleverna fyller sakta salen, närvaro prickas av och dörren stängs. Planeringen ligger redo på datorn, projektorn är igångsatt och alla inväntar vad som ska hända. Innan jag hinner hälsa dem välkomna hör jag: ”Vad ska vi göra idag?”
Jag håller på att starta området hållbar utveckling/ekologi med att förbereda en fätstudie ute på Naturskolan på Järvafältet. Jag har lagt upp mål, innehåll och en plan för genomförande. Först ut i naturen: observera, upptäcka, uppleva. Sedan in i klassrummet och bearbeta all den information de fått av fältstudien för att få ihop näringsvävar, kretslopp och så småningom ett förhållningssätt till sitt eget agerande i perspektiv till dagens globala miljöproblem.
Både jag och eleverna har förväntningar. Efter många år som lärare har jag lärt mig vad som kan vara intressant, svårt och kul. Förväntningarna byggs upp allteftersom jag undervisar eleverna, presenterar nya områden och får in resultat. Eleverna har förväntningar på att det ska vara lustfyllt, intressant och ”lätt” nog för att kunna nå höga betyg.
Men denna gång finns även förväntningar ifrån stat och samhälle. Den första kullen med nya betygssystemet ska släppas ut nästa vår. Hur kommer det att se ut? Blir det någon skillnad jämfört med tidigare?
Att arbeta som lärare i ett myndighetsutövande, som yrket egentligen är, innebär vissa klurigheter. Det är tolkningar av kursplaner, avvägning av innehåll och resonemang kring vilken kvalitet de olika betygsstegen ska ha. Ibland kan myndighets- och samhällsförväntningarna vara lite för stora. Stat, näringsliv och samhälle vill ha förändring. I vår ska det ges en fingervisning, men att på en så kort tid åstadkomma tydliga resultat är svårt.
I förhållande till kursplanerna ändras också mina förväntningar, eftersom innehållet reviderats en del och användandet av det en större del. När det gäller mina förväntningar på eleverna i deras arbete är det som vanligt. Jag vet vad jag vill få ut av dem då jag har ett gott förhållningssätt till innehåll och kvalitet. Likaså har eleverna förväntningar på mig: ett gott innehåll, rättvis bedömning, god kvalitet och inte alltför ”tråkiga lektioner”.
Att arbeta i en sådan miljö med dessa förväntningar är en stor utmaning även efter mina snart sexton år i yrket. Glädjen finns än, kunskaperna om elever och ämnen utvecklas för varje år men att möta omgivningens förväntningar är nog svårast. Man blir tyvärr aldrig bra nog i många tyckandes ögon.
Förväntningarna är kanske desto större i år men till slut är det ändå lite som förut. Eken står kvar, en uns högre än förra året, ängen blommar med sensommarblomster, myggen sticks fortfarande och naturupplevelsen är lika stor, regn som solsken.