Svenskan flyttar ut

Man blir ofta bedömd efter hur man pratar, säger svenskläraren Paula Viklund.

Alla elever sitter kvar. Det betyder att de håller med. Om de inte hade hållit med skulle de ha rest sig upp. Jo, det finns en känsla av att exempelvis stockholmare har fördel av sitt sätt att prata:

– De är fintaliga, säger en av eleverna.

Vi sitter ute på badudden, i en ring på låga träbänkar, likt runt en lägereld om kvällen. Men nu är klockan halv nio på morgonen och vinden är kylslagen. Eleverna kurar i sina jackor. Lersjön glittrar i den bleka solen, och jag flyttar någon meter för att hamna i solens stråk. Det är svensklektionen för fordons- och transporteleverna vid Naturbruksgymnasiet Södra Viken strax utanför Sunne.

Den så kalladeHeta stolen-övningen vill inte riktigt ta sig. Men när Paula Viklund har kommit med några fler påståenden kring språk börjar det lossna.

– Jag pratar alltid på samma sätt.

Nu reser sig många. De håller alltså inte med.

– Det beror på hur bra kompisar man är, säger en av tjejerna.

– Hur pratar man när man söker jobb? fortsätter läraren.

– Artigt.

– Trevligt.

– Man presenterar sig.

Samtalet glider över på slang – vad är det egentligen? Jo, det kan vara geografiskt uppkomna ord, och nu startar en odyssé av värmländska slangyttryck. Eftersom Södra Viken erbjuder internat kommer eleverna från olika delar av Värmland. Jag lär mig att i Munkfors blir ”honom” gärna ”hômôn”. Ordet hungrig går inte direkt hem på någon av elevernas hemorter. ”Svulten” är det gängse slangordet med lokala variationer som ”svang”. Och di där öppadalingarna – ja, de som bor i norra Klarälvdalen, de är riktigt svåra att förstå, inser jag.

Och så finns det yrkesslang. Om detta pratar vi mer när vi har förflyttat oss till skolans fordonsverkstad. På plats finns såväl svenskläraren Paula Viklund som transportläraren Ann-Charlotte (”Anne”) Carlsson. Ända sedan de kom till skolan för fem år sedan har de arbetat ämnesintegrerat. Just i dag är det svenskans kursmål i språksociologi som kombineras med mål från karaktärsämnena fordons- och transportbranschens villkor samt fordonsteknik. I fordonsämnena berörs mål som handlar om kommunikation, uttryck och begrepp. Målen i svenska handlar om dialekter och språklig variation samt formellt och informellt språkbruk. Det är första gången som just dessa kursmål korsbefruktas.

– Jag har länge tyckt att kursmålen i språksociologi är jättesvåra och jag har alltid kört dem ensam. Det var när jag berättade för Anne att jag skulle ha språksociologi som hon kom på att vi kunde samarbeta, berättar Paula Viklund.

Det är dags för en övning om yrkesspråket. Eleverna ska komma på speciella uttryck inom fordons- och transportbranschen som yrkesfolket förstår, men som inte gemene man gör. Paula Viklund exemplifierar från en annan bransch.

– Uska och supp, vad är det? Jo, det betyder undersökerska och stolpiller och det förstår folk inom vårdbranschen.

– Boggi, det vet ni vad det är, va? fortsätter hon.

Eleverna, som nu har svidat om till blåställ, tittar sig runt i verkstaden. Själv vet jag inte vad jag ska titta efter. Vad i hela friden är en boggi? Eleven Nikodemus Breitkreuz kommer till undsättning. Han pekar ut en boggi för mig på en av lastbilarna.

– Det är den här konstruktionen under vagnen, alltså dubbelaxeln som gör att vagnen kan bära mer vikt, förklarar han.

Eleverna ger sig ut på spaning efter typiska yrkesord i verkstaden och på körplanen. När de har hittat tio sådana uttryck ska de fotografera eller leta upp bilder på föremålet och skriva några förklarande meningar. Jag går till körplanen med David Strand, Simon Överström och Robin Karlsson. Det har inga problem att hitta tio yrkesuttryck på en enda lastbil. Det första klarar jag: Gummi. Betyder däck. Sen blir det svårare. Kexchoklad?

– Det är rost. Titta på rosten där – den ser nästan ut som ytan på en kexchoklad. Och den smular sönder, pekar Robin Karlsson.

Det går fort för trion att samla ihop tio yrkesord och de går iväg till datorerna i undervisningssalen för att börja jobba med bild och text.

Det ämnesintegrerade arbetssättet på Södra Viken föddes ur ett konkret behov. Det var år 2005 och ett arbetslag kände frustration över att eleverna hade svårt att få godkänt i det som då kallades kärnämnen. Eleverna skolkade mycket. Arbetslaget besökte Naturbruksgymnasiet Burträsk – och blev sålda på idén att arbeta ämnesövergripande, berättar Paula Viklund, som då ännu inte hade börjat arbeta på skolan. Utan att ha fört någon direkt statistik bedömer hon att arbetet har burit frukt.

– Jag har få elever som inte når målen, så ja – jag tycker definitivt att man kan se en ökad måluppfyllelse. Det är dessutom inte mycket skolk nu.

Ann-Charlotte Carlsson har hört hur eleverna själva konstaterar att de faktiskt ”jämt är i skolan”, trots att de skolkade mycket på högstadiet.

– Det är en ny upplevelse för dem, att få känna att de trivs med att vara i skolan. Jag tror inte att det bara är själva ämnesintegreringen som gör skolan roligare, utan också det faktum att vi ofta är utomhus eller i andra miljöer där eleverna lär sig bäst, säger Ann-Charlotte Carlsson.

Arbetssättet har också gjort lärarna på skolan mer intresserade av varandras ämnen, och av att det ska gå bra för eleverna i alla ämnen. Innan kunde exempelvis yrkeslärare vara nöjda med att det gick bra för eleven i yrkesämnena, och brydde sig inte så mycket om hur det gick på svenskan eller matten. Denna snäva syn på kunskap har förändrats inom lärarkollegiet, tycker Paula Viklund.

– Vi tänker mer på helheten.

– Eleverna går ju på skolan för att lära sig ett yrke, men de ska också lära sig att vara i samhället och att vara samhällsmedborgare. Alla vinner på att vara allmänbildade, tillägger Ann-Charlotte Carlsson.

Lärarna på Södra Viken har lyckats bra med ämnesintegreringen när det går att ge eleverna en uppgift som ger bedömningsunderlag till både yrkesläraren och läraren i det gymnasiegemensamma ämnet, tycker Paula Viklund och Ann-Charlotte Carlsson. De exemplifierar med en övning de hade kring transportbranschens historia. Eleverna skrev krönikor i ämnet, vilket resulterade i texter, där Paula Viklund bedömde språket och textens uppbyggnad, medan Ann-Charlotte Carlsson koncentrerade sig på att se om eleven hade fått med relevanta fakta om branschens utveckling. Paula Viklund pekar stolt på ett tidningsurklipp som hänger på väggen i korridoren. En av elevernas krönikor publicerades i lokaltidningen.

På liknande sätt kunde en muntlig presentation om fordonskomponenter ge information om elevens lärande till såväl fordonsläraren som svenskläraren.

Det är inte bara svenska som kan kombineras med yrkesämnena, understryker Ann-Charlotte Carlsson:

– Matematik, till exempel, har jättemycket med transport att göra, bland annat när det gäller att beräkna tyngder. Det gäller att öva sig i att hitta beröringspunkter. Egentligen är det fantasin som sätter gränserna.

Men ämnesintegreringen sker inte till varje pris. När det inte passar gör man bäst i att låta bli.

– Målet är inte att integrera, utan integreringen är ett verktyg för att nå målen, konstaterar Paula Viklund.

Litteraturkunskapen håller Paula Viklund oftast i ensam. Hon ser då till att använda sig av miljöer där eleverna känner sig hemma. Det blir något helt annat att sitta och prata om kärlek och ondska runt en läger­eld jämfört med att göra det i ett klassrum, framhåller hon.

– Många av eleverna får en större personlig utveckling av att vara i en annan miljö än skolsalen. Och min uppgift är just att göra det så bra som möjligt för eleven, så att de kan nå målen på bästa sätt.

Elever som går på yrkesprogram har ofta starka bilder av hur branschfolket är, och bör, vara. Södra Vikens elever är inte annorlunda, utan många av dem har stereotypa idéer om hur exempelvis en timmertransportör ska vara. Därför är det viktigt att yrkeslärarna själva vågar visa upp andra sidor av sig själva än de förväntade. Så bjöd exempelvis Paula Viklund in transportlärarna till en svensklektion nere vid badudden när författande av egna musik­texter stod på schemat. Såväl elever som lärare började med att spela upp någon låttext de gillar.

– Lärarna fick visa att man kan vara duktig yrkesförare och samtidigt ägna sig åt musik. Man behöver inte välja, säger Paula Viklund.

– Eleverna vågar släppa lite på ramarna kring hur de tror att de ska vara. Vi vill att de ska känna att de får vara den de vill vara, och ändå kunna jobba med transport. Man kan vara bäst på att köra lastbil, men också läsa en bok, fyller Ann-Charlotte Carlsson i.

Av samma anledning hänger transportlärarna ibland med på teater när svenskläraren anordnar en sådan aktivitet. Och Paula Viklund följer med på åkerier och halkkörningstester för att visa att ”svenskläraren inte är en kärring som bara gillar böcker”.

Vid datorerna inne i skolsalen haglar yrkesuttrycken. Det är saftblandare, som är slang för varningslampa, och det är latmansarm för hävarm och krycka för handbroms. Samarbetet i språksociologi/fordonsteknik ska fortgå i två veckor, så det finns tid att arbeta mer med dagens uppgift i morgon. Klockan närmar sig lunch. Någon är svang. Eleverna loggar ut för en stund.