På Unike förskolor i Nacka har man precis dragit igång ett utvecklingsarbete för att fördjupa den pedagogiska dokumentationen. Bara genom att börja prata mer om förhållningssättet har de fått saker att hända i verksamheten.
Till att börja med finns en tvåårsplan, men för Inger Ekholms del har det redan inneburit konkreta förändringar i hennes förhållningssätt.
– Alla pedagoger håller just nu på att läsa Skolverkets rapport Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan och det har satt igång många diskussioner. Vi har numera gemensam reflektionstid i arbetslaget under 1,5 timme varje vecka och då ägnar vi oss åt att tillsammans utveckla vår pedagogiska dokumentation.
Inger Ekholm har till exempel börjat gå närmare när hon observerar barnens lek. Tidigare kunde hon stå lite på avstånd och konstatera att barnen verkade samspela bra, i dag vill hon utforska vad de verkligen gör och vad de egentligen säger. Häromdagen tog hon kort på tre tvååringar som satt med en pensel i handen på altanen utanför förskolan. Hon fortsatte betrakta barnen och klickade med kameran fler gånger. Det blev en hel serie bilder.
– När jag stod där och observerade barnen var jag helt övertygad om att de lekte att de målade. Men när vi kom in tryckte jag ut bilderna och pratade om dem tillsammans med barnen. Då kom det fram att de lekte att de tittade på tv. Penseln var en fjärrkontroll. Det hade jag aldrig förstått, den pedagogiska dokumentationen gör att man inte tar saker för givna utan låter barnen förklara ur sitt perspektiv. Går in i deras värld.
Inger Ekholm menar att de påverkar verksamheten. När hon får reda på vad barnen verkligen gör, är förutsättningarna bättre för att hon ska kunna ta dem vidare i leken och intresset.
– Just det här exemplet ledde till att vi pratade om vad barnen brukar se på tv, hur deras kvällar ser ut. Det gör att jag bättre kan förstå till exempel deras medieinspirerade lekar sedan. Det ger också nycklar till hur vi kan tänka när vi delar in barnen i grupper, att se till att de sätts i olika konstellationer där de tar olika roller.
Flera av förskollärarna som jobbar på de tre Unike-förskolorna har fått gå en kurs i pedagogisk dokumentation på Södertörns högskola. Regelbundet kommer det även att ordnas föreläsningar på temat för all personal ute på förskolorna. Snart kommer varje arbetslag att få handledning i pedagogisk dokumentation. Och utvecklingsgruppen med representanter från var och en av förskolorna fortsätter att ses regelbundet för att följa upp och bygga vidare på arbetsplanen för utvecklingsarbetet tillsammans med de två cheferna.
– Dessutom jobbar vi mycket med ”teambuilding”. Pedagogisk dokumentation bygger på ett samspel där kollegorna är viktiga, man behöver känna trygghet och förtroende för att våga titta på sitt och andras förhållningssätt, säger Helena Rooth, som är en av förskolecheferna för Unike.
Hennes kollega, Inger Östman, nickar instämmande. Pedagogisk dokumentation kräver en öppen atmosfär. Man måste kunna ge varandra konstruktiv kritik.
– Pedagogerna måste se till uppdrag och inte till person. När vi jobbar med att ta detta vidare, eller vässa seendet som jag brukar säga, är det jätteviktigt.
Inger Östman och Helena Rooth har också nyligen gått samma universitetskurs som flera av förskollärarna. De menar att arbetet med att utveckla den pedagogiska dokumentationen bör vara något som involverar hela förskolan och alla som är där, både barn och vuxna.
De har arbetat som chefer ihop i drygt ett halvår. Att de valt att satsa utbildningspengar och tid just för att främja den pedagogiska dokumentationen i verksamheten tycker de är en självklar fråga.
– Pedagogisk dokumentation är ju själva grunden i jobbet, säger Inger Östman.
Inger Ekholm, förskolläraren som fick en aha-upplevelsen av penseln som var en fjärrkontroll, håller med om det.
– Det handlar om ett förhållningssätt. Att se på världen ur barnens perspektiv.
Hon och kollegan Irene Westlund har börjat filma sig själva i arbetet. De ställer upp en kamera och trycker på ”play” och låter den gå. Det är framför allt för att få syn på sina egna mönster, inte för att observera barnen.
– Det kan kännas jobbigt att se sig själv, men man vänjer sig. Vi är precis i början av det här men har upptäckt mycket när vi tittar på filmerna. Man ser situationer där man skulle kunna gå djupare, ställa följdfrågor, utmana barnen mer.
De har också bestämt, tillsammans med kollegorna på de andra förskolorna, att ta bort alla flikar i barnens egna pärmar. Det var tidigare så inriktat på prestationer med rubriker som till exempel ”jag kan”.
– Vi måste komma bort från att bedöma barnen. Numera har vi börjat fråga barnen vad de själva vill ha i sina pärmar, vad som är viktigt för dem.
Cheferna Inger Östman och Helena Rooth försöker hela tiden påminna sig själva om att det här arbetet måste få ta tid. Deras uppgift är att ligga steget före och utmana pedagogerna vidare, men samtidigt måste varje pedagog få göra sin egen resa.
– Att ta till sig det här utforskande arbetssättet och hela tiden arbeta med pedagogisk dokumentation som en del av jobbet, tillsammans med barnen, är något som måste få växa fram från djupet hos varje individ, säger Inger Östman.
Hon och Helena Rooth är överens om att det inte är något quick-fix som man lär sig genom en enstaka föreläsning.
– Det här arbetet tar aldrig slut. Mitt tips till andra förskolor är att våga prova att göra. Blir det fel så prova något annat och gör om.