För femton år sedan började jag bevaka skolfrågor i mitt jobb som journalist. Målet om en likvärdig skola var högprioriterat. Oavsett vilken skola man gick i skulle man få de bästa förutsättningarna att nå målen. Detta debatterades av lärare, forskare och politiker. Samma debatt förs i dag. Fortfarande är skolan långt ifrån likvärdig och utvecklingen verkar dyster. Senast i dag möttes jag av nyheten om att klyftorna ökar mellan olika skolor i Stockholm. Siffrorna visar att det är i de utsatta områdena som resultaten försämrats mest. Här ökar andelen obehöriga till gymnasiet.
En annan ny rapport visar att familjebakgrund spelar stor roll för skolresultaten. Sambandet har varit oförändrat de senaste 20 åren. Skolans så kallade kompensatoriska effekter har för lite kraft. Hur ska då skolan få allt fler elever att nå målen? Svaren på den frågan är så klart många och handlar mycket om resurser. Att inspireras av skolan i andra länder kan också bidra till utveckling. I det här numret har vi ett tema om specialpedagogik i Finland. Här är tidigt stöd och bred satsning på specialundervisning några ledord.
Från Sverige har vi en intervju med Elisabeth Persson, en av författarna till rapporten om skolan i Nossebro. En skola som blev lite av ett föredöme när den vände en negativ trend. Ett forskningsbaserat arbetssätt och inklu-dering är ledord här. Men som Elisabeth Persson säger: kopiera inte Nossebros väg till framgång. Viktigt är att utgå från sin skolas styrkor och svagheter. Att inte kopiera eller ta efter rakt av gäller nog det mesta – även skolan i Finland som ibland beskrivs som ett under.