Skolan med bara lärare

— Hej Frida.

Så inleder han samtalet genom sitt headset medan han på datorskärmen ser Frida Eriksson i soffan hemma i hennes eget vardagsrum på Öland.

Närmare än så kommer Elias Andersson aldrig sina elever.

Det känns ovant att komma in i NTI-skolans lugna lokaler för vuxenutbildning en trappa upp från den livliga systerskolan NTI-gymnasiet. I det ombyggda gamla sjukhemmet en halvmil från Umeå centrum ligger rummen i rad längs två korridorer. I mitten en stor öppen rumsyta med soffgrupp, pentry och kaffemaskin.

Från det närmaste rummet hörs det diskreta knattret från ett tangentbord. I ett annat rum talar någon i telefon och längst ner i korridoren två diskuterande röster. Inte en elev i sikte.

Det känns inte helt uppenbart att komvuxelever i cirka 160 kommuner får sin undervisning härifrån.

I rummet med det diskreta tangentknattret har läraren Pia Wormö inlett sin arbetsdag med att svara på frågor och funderingar från ett tiotal av hennes elever i psykologi. Kommunikationen sker via mejl.

— Det är viktigt att ta sig tiden att svara på alla frågor ordentligt för att eleven ska kunna komma vidare i sina studier, säger hon.

Efter mejlsvaren till eleverna är det dags för Pia Wormö att ta itu med dagens övriga göromål där rättning av uppgifter och betygssamtal över telefon tillhör de viktigaste. Dessutom gäller det att vara redo för elever som ringer för att ställa frågor eller diskutera något problem.

Strax före lunch går Pia Wormö och hennes kollega Annika Moberg, som undervisar inom Barn och fritid, i väg till ett mindre arbetsrum för att diskutera bedömning och betygsättning. I och med det nya betygssystemet är det ett stort utvecklingsområde just nu.

— Hur ser din tidplan för psykologikurserna ut? undrar Annika Moberg och tar fram en mapp. Under en halvtimme diskuterar de två lärarna utformningen av prov-uppgifter och bedömningsmatriser.

Den här typen av möten och samtal mellan lärare är vanliga på skolan. Ämnesarbetslagen har inplanerade möten en gång i veckan, och frånvaron av schemalagd undervisning ger lärarna många tillfällen till spontana möten om verksamhetens utveckling.

Ett av arbetsrummen ger snarare associationer till rymdteknologi än till komvux. Här vid två skrivbord med tre dataskärmar vardera har ett par av skolans nyckelpersoner sina arbetsplatser: systemutvecklarna.

Efter mer än två års arbete har de just sjösatt en ny version av skolans pedagogiska hjärta: det virtuella elevrummet.

— Det är ett arbete som aldrig blir riktigt färdigt. Vi måste se till att vi har ett system som uppfyller lärares och elevers förväntningar, säger systemutvecklaren Mattias Ottosson medan han letar efter sin digra att-göra-lista med förbättringar.

Pia Wormö visar på sin dator hur elevrummet, där både elever och lärare loggar in, är uppbyggt. Under olika flikar är all kursplanering och kursmateriel samlade. Och för att ge stadga åt den schemalösa undervisningen finns en rekommenderad studiegång dag för dag med sidhänvisningar och länkar, och uppgifter med deadline som uppdateras medan kursen fortskrider.

Det är elevrummet som är lärare och elevs främsta virtuella mötesplats, kompletterat med telefonsamtal. Här finns också — vilket ännu inte sker så ofta — möjligheten för eleverna att kommunicera med varandra.

En viktig fråga för lärarna just nu är kontakten med eleverna. Hur skapar man fungerande relationer utan att någonsin träffas? Frågan blev ännu mer brännande efter en analys av NTI-skolans mindre smickrande betygsstatistik. I en granskning läsåret 2010/11 fick endast 65 procent av skolans elever från ett antal kommuner i Stockholms län betyget minst Godkänt, klart lägre än rikssnittet för komvux på gymnasienivå.

En delförklaring kan vara att distanselever ofta har mycket annat för sig, de kanske jobbar eller håller på att bilda familj vilket leder att studierna prioriteras bort eller rinner ut i sanden.

— Jag gjorde en egen uppföljning av IG-eleverna och kom fram till att det fanns de som var omöjliga att nå vad jag än gjorde, de hade inte den viljan. Men det fanns också elever jag kunde få tillbaka genom mer personlig kontakt, berättar Fredrik Löwgren, lärare i historia och samhällskunskap.

  Skolledning och lärare har den senaste tiden prioriterat arbetet kring eleverna utan godkända betyg. Antalet godkända elever har nu ökat till 78 procent i de aktuella kommunerna.

Nu är det obligatoriskt för läraren att presentera sig själv för eleven med ett inledande samtal och med utskick. Fredrik Löwgren visar ett av sina veckobrev med aktuella artiklar och länkar som är relevanta för ämnet historia.

Tre av lärarna driver ett projekt med inspiration från den amerikanska webbsidan Khan Academy där de bygger upp ett bibliotek med egenproducerade kortfilmer.

Elias Andersson klickar fram en enkel animerad film på två minuter som han har gjort för att belysa särskrivning.

— Jag stakar mig lite här, men det gör inte så mycket. Det är meningen att filmerna ska vara personliga och att eleverna ska känna igen min röst, säger han.

Elias Andersson kan sakna att ha eleverna fysiskt närvarande. Samtidigt ser han och de andra lärarna vissa fördelar i elevkontakter på distans. Det ena är att det fysiska avståndet faktiskt kan göra det lättare att samtala öppet. Det andra är att det är lättare att koncentrera sig på varje individ, en elev riskerar inte att bli osynlig därför att andra elever i en grupp tar stor plats.

En särskild utmaning har de laborativa ämnena. I ett arbetsrum befriat från provrör och mikroskop men med desto fler böcker berättar Annalena Lindström, lärare i kemi och biologi, och Lena Ericsson, lärare i naturkunskap och miljökunskap, om de olika varianterna för laborationer.

Det enklaste alternativet är att laborera hemma med vardagsmaterial som diskmedel och citronsaft (främst naturkunskap och biologi). Vissa kurser kräver antingen laborationslåda (inledande kemikurser) eller lärarledd laboration i lokal (kemi 2). Några kommuner — främst runt Stockholm — har sagt nej till laborationslådorna och kräver lärarledda laborationer i lokal även i kemi 1. De lärarledda laborationerna genomförs på NTI:s skolor i Stockholm eller Umeå, och elevernas resor dit bekostas av skolan.

Eleverna redovisar laborationerna med en skriftlig rapport.

— En nackdel är förstås att vi inte ser hur eleven utför laborationen, men vi kräver också en muntlig redogörelse och då får vi en ganska bra bild av hur laborationen gick till och elevens förståelse av den, säger Annalena Lindström.

— Många elever tycker att de lär sig mer av att sitta hemma och klura än i klassrummet, där man ofta arbetar tillsammans och det går att gömma sig bakom någon annan, fyller Lena Ericsson i.

Flera av lärarna verkar ha halkat in på en karriär som distanslärare på ett bananskal. Konkurrensen om jobben för gymnasielärare i Umeå är stenhård. Elias Andersson blev till sist kallad till intervju på NTI:s vanliga ungdomsgymnasium.

— Då frågade de om jag ville börja veckan därpå på komvux. Det var först när jag skulle börja jobba som jag fattade att det var på distans. Vi hade inte haft något om distansundervisning på lärarutbildningen så det här var en helt ny värld, säger han och fingrar på musen till sin dator.

Lärare på andra skolor kan besväras av en bullrig och stökig arbetsmiljö. På NTI-skolan tycks problemet snarare vara stillasittandet framför datorskärmen.

Arbetsvillkoren skiljer sig i övrigt också en del från andra lärare. Skolan har öppet i princip hela året eftersom en elev kan börja en kurs när som helst. Semestertjänster är därför en självklarhet.

— Först funderade jag på hur kul det kunde vara att bara göra vissa delar av läraryrket, som att sitta och rätta uppgifter utan att möta eleverna. Men man kan inte se det här som en skola utan elever, det här är en verksamhet som står på sina egna ben. Jag känner mig som en expert eller konsult som hjälper eleverna att förbättra sina kunskaper i svenska, säger Elias Andersson.

Och i vardagsrummet på Öland är eleven Frida Eriksson klar med sitt betygssamtal med Elias Andersson. Hon får sammanfatta de skilda motiv som en elev kan ha för att välja distans före klassrumsundervisning.

— I mitt liv passar det bättre just nu att läsa på distans än att gå i väg till en skola. Jag tycker att det har fungerat bra, säger hon.