42 förskolor i ny granskning

Rapporten visar också att förskolor behöver se till att det systematiska kvalitetsarbetet blir en naturlig del av den dagliga verksamheten. Sist men inte minst behöver förskolans ledarskap lyftas och tydliggöras.

IngBeth Larsson, fil.dr och utredare på Skolinspektionen samt projektledare för granskningen, betonar att slutsatserna i rapporten bygger på det som utredarna har sett i de 42 granskade förskolorna.

– Det går inte att på ett statistiskt sätt generalisera, säga att ”så här ser det ut överallt”.

Samtidigt kan vi se vissa mönster och dessa mönster kan användas som referensram för kommuner och förskolor i deras utvecklingsarbete – och i vår regelbundna tillsyn också, säger hon.

Kvalitetsgranskningen är en slags fortsättning på en mindre omfattande granskning som gjordes för drygt ett år sedan och som gällde dåvarande läroplanens avsnitt om utveckling och lärande.

– Då fick vi signaler på att det inte fokuserades tillräckligt på läroplanen i det dagliga arbetet. Nu var intentionen att se hur man i förskolorna tog sig an den förtydligade läroplanen, säger IngBeth Larsson.

Skolinspektionen gör bedömningen att förskolorna har gjort insatser då det gäller implementeringen av de nya styrdokumenten och att det i sin tur har startat utvecklingsprocesser. Däremot genomsyrar ännu inte läroplanen den dagliga verksamheten.

I de granskade förskolor där läroplansuppdraget inte varit en naturlig del i det dagliga arbetet sedan tidigare, varav många fristående förskolor, verkar man ha haft svårast att hantera förändringarna.

En vanlig kommentar från personal är att ”när vi läser i läroplanen ser vi ju att vi gjort mycket av vad som står där”. Skolinspektionen tolkar sådana uttalanden som att personalen inte har förskolans läroplan som en tydlig utgångspunkt i planeringen. De gör snarare tvärtom, de använder den som en referenspunkt för redan genomfört arbete.

Skolinspektionen har också sett att även om man i förskolan har ambitiösa planer för implementeringsarbetet, känner man sig många gånger osäker på innebörden i förändringarna. Därför ”kör man på som vanligt”.

Något som verkar ställa till det i en del av de granskade förskolorna är förskollärarnas förtydligade ansvar.

– Vi fick uppfattningen att många upplever skrivningen i läroplanen som svårtolkad. Ansvarsfrågan är dessutom av tradition känslig – den om hur barnskötare och förskollärare ska arbeta tillsammans, säger IngBeth Larsson.

I rapporten framkommer att en del barnskötare ger uttryck för att deras identitet och yrkesstolthet har fått sig en törn, att de nu drar sig undan med argumentet att verksamheten inte längre är deras ansvar utan förskollärarnas.

Utredarna hörde även invändningar som att ”alla är lika mycket värda” och att det inte är någon skillnad mellan förskollärare och barnskötare. Enligt Skolinspektionen är ett sådant resonemang ett uttryck för det konsensustänkande som traditionellt existerar inom förskolan.

– Det är klart att alla är lika mycket värda men det är inte det som det handlar om. I stället måste man koncentrera sig på vad det förtydligade ansvaret innebär. Jag tror man skulle vinna mycket på att förenkla. Intentionerna i läroplanen är att förskolläraren ska ansvara för det pedagogiska innehållet – hur man gör och vad man gör – men att hela arbetslaget ansvarar för själva genomförandet, säger IngBeth Larsson.

I rapporten hänvisas till läroplanen där det står att alla som arbetar i förskolan har ett ansvar för att bidra till att förskolans uppdrag genomförs. Därför behöver man tydliggöra att varje medarbetares insatser är viktiga men att rollerna ser olika ut. Till stor del är det en ledningsfråga.

– Det spelar förstås roll hur personalsammansättningen ser ut. På de förskolor där majoriteten är förskollärare finns inte problemet i samma utsträckning, säger IngBeth Larsson.

Men även där förskollärarnas roll anses vara självklar, kan det vara så att förskolan inte i egentlig mening definierat vad det förtydligade ansvaret innebär för det praktiska arbetet.

I en del förskolor har både chefer och personal uppfattat skrivningen om att förskollärarna har det övergripande ansvaret för utvecklingssamtalet, som om att det är enbart förskollärarna som ska hålla i samtalen. Det innebär att på vissa håll har en ensam förskollärare genomfört samtalen med föräldrarna till ett tjugotal olika barn, vilket förstås är en orimligt stor arbetsbörda.

Andra har gjort – den enligt Skolinspektionen mer rimliga – tolkningen att det är förskollärarna som leder arbetet med innehållet i samtalen. Tillsammans med övriga arbetslaget diskuteras underlaget så att de som genomför samtalen har en gemensam förståelse om det som ska avhandlas. Skolinspektionen föreslår i rapporten att man i förskolorna ska diskutera öppet och reflektera kring vilken betydelse förändrade roller och ansvar får just på sin egen enhet, samt att förskolecheferna behöver leda personalen i detta arbete.

Rapporten innehåller således inte endast redovisningar och slutsatser utan även en del råd och goda exempel.

– Vi tycker det har varit viktigt att skriva ner goda exempel. De kan tjäna som konkreta tips – eller få igång processer, säger IngBeth Larsson.

Därför tror hon att rapporten med fördel kan användas när man arbetar med kvalitet i den egna förskolan.

– Den kan säkert användas som ett diskussionsunderlag för arbetslaget. Väcka frågor som: Känner vi igen oss någonstans? Kan vi lära oss något av det här?