"Palestinierna får mest bistånd i världen. Varför har de då inte papper och pennor i skolan? Därför att ledarna är korrupta och använder biståndet på fel sätt och för egen vinning", menar Anette Larsson.
Jag läste för ett tag sedan Sven Rosells reportage från Gaza i Pedagogiska magasinet (nr 1/12) och reagerade på all kritik mot Israel som du skriver om som sanningar, vilket är rena lögner i verklighetens ljus. Levnadsstandarden är högre i Gaza än i omkringliggande länder. Massor med lastbilstransporter går in i Gaza varje vecka med allehanda varor. Palestinierna får mest bistånd i världen. Varför har de då inte papper och pennor i skolan? Därför att ledarna är korrupta och använder biståndet på fel sätt och för egen vinning. Pengar sätts in på egna bankkonton i stället för att bygga upp infrastruktur i området.
Araberna har mer än 99 procent av Mellanöstern. Judarna har mindre än en procent. Israels huvudstad är sedan mer än 3 000 år tillbaka Jerusalem. Araber och palestinier har aldrig haft Jerusalem som sin huvudstad. I den palestinska skolan lär de ut lögnen att deras huvudstad är Jerusalem men det stämmer inte. På skolkartorna i palestinska skolor finns inte Israel med som stat över huvudtaget. Palestinska barn lär sig att hata judar. Israel är den enda demokratin i området. Flera palestinier har gått ut med att de mycket hellre lever i Israel under israeliskt styre än i ett arabland eftersom de helt enkelt har bättre förmåner i Israel som är en utvecklad demokrati.
Du skriver om israelisk ockupation, vilket i verkligheten är landområden som Israel har förvärvat i försvarskrig. Israel har gett tillbaka flera landområden som de erövrat i försvarskrig såsom Sinai och nu Gaza för att få fred. Men i stället för fred blir de utsatta för raketbeskjutning in i bebodda samhällen nära gränsen, som till exempel Sderot där det regnat raketer i en ständig ström med dödande av människor som följd. Därför kommer dessa blockader som du skriver om. Det är ett sätt att markera från Israels sida.
Israel skulle aldrig gå till anfall om de inte blev attackerade. De palestinska raketerna är dessutom avsedda för civilbefolkningen och inte för soldater. Israelerna varnar innan de gör motattacker och riktar inte sina anfall mot civilbefolkningen. Men palestinierna placerar oftast sina vapenförråd och avskjutningsramper nära skolor eller sjukhus, vilket får till följd att civilbefolkningen träffas. Sedan går den palestinska myndigheten ut i media och beklagar att Israel beskjutit FN-flaggade skolor och sjukhus. Visst låter det fruktansvärt. Det är deras strategi att arbeta så, för de vill ha bort Israel som stat. De går ut öppet med budskapet att Israel ska förintas. Någon har uttryckt att om palestinierna lägger ner sina vapen blir det fred, om judarna lägger ner sina vapen utplånas de. Det är den stora skillnaden!
Hela världen är förblindad av den snedvridna information som vi i åratal fått från Mellanöstern. Tycker du det känns bra att sprida hatet vidare med det reportage som du skrivit i Pedagogiska magasinet? För att det ska bli mera balanserat tycker jag du ska göra ett besök i Sderot och höra hur människorna där har det i sin vardag. Hur man byggt upp skyddsrum för skolbarnen som varje dag lever i ständig skräck för att bli dödade.
Svar:
Tråkigt att du uppfattar Gaza-reportaget som du gör. Men jag undrar hur du läst texten eftersom jag inte känner igen mitt reportage i det du skriver. Något hat ser jag inte. Och inte någon partsinlaga. Jag återger vad jag ser och hör vilket är min uppgift som journalist.
Hamasstyret är en diktatur. Det framgår på flera sätt i texten. Men det går faktiskt att arbeta någorlunda fritt som journalist inne i Gaza när man väl blivit insläppt av Israel. Du kan prata med de Gazabor som vill utan att polisen hänger dig i hälarna och du kan ta dig runt på egen hand. Intressant var att många av dem jag talade med vågade uttrycka stark kritik mot Hamas.
Ja, Gaza är beroende av hjälp och bistånd utifrån. Annars skulle befolkningen inte överleva. På några punkter har du fel. Gaza är definitivt inte rikare än länderna omkring och några massor av lastbilstransporter med varor släpps inte in. Många varor smugglas genom tunnlar från Egypten. Det är riskfyllt. Medan jag var där drunknade tre palestinier i tunnlarna. Att Gaza förvarnas innan Israel bombar tror jag inte på och inte heller att bomberna inte dödar civila palestinier. En natt bombade Israel medan jag var i Gaza. Utan förvarning. Fyra civila palestinier skadades, varav en allvarligt. Inget av detta blev någon nyhet här hemma.
Gaza är ett starkt avskuret område, inte större än en tredjedel av Öland. Bara ett litet fåtal kan ta sig in och ut ur Gaza. Området har liknats vid ett jättelikt fängelse. Liknelsen säger en del. Jag tyckte att det var intressant att ta reda på hur barnen mår under sådana omständigheter. Många familjer och barn bär på svåra trauman. Skolan är viktig för barnens mentala hälsa, förstod jag, men rädslan för krig följer med in även i klassrummet. Och det är det reportaget handlar om.