"Inför valet 2006 kungjorde framstående folkpartister i teve att de tänkte tillämpa en 80/20-taktik. Man skulle stryka 80 procent av väljarna medhårs på bekostnad av övriga 20 procent", menar Per Acke Orstadius och Robert Blombäck.
Hej! I det senaste numret av Pedagogiska magasinet (nr 2/12) säger du i en intervju att det roliga börjar när man vid diskussioner upptäcker att man röstar på olika partier. Roligt vet jag just inte, men visst är det av intresse att veta. Själv har jag aldrig tillhört något politiskt parti. Jag tar de svagastes parti och röstar därefter.
Moral och etik är viktigt för dig, säger du. Då kan du nog hålla med mig om att samhällets och därmed politikernas viktigaste uppgift är att värna om och stödja de svaga grupperna i landet. Och att det är förkastligt att tillämpa en omvänd Robin Hood-politik, det vill säga att ta från de svaga och ge till de starka. Likväl var det den politiken som ditt parti gick till val på. Inför valet 2006 kungjorde framstående folkpartister i teve att de tänkte tillämpa en 80/20-taktik. Man skulle stryka 80 procent av väljarna medhårs på bekostnad av övriga 20 procent.
Vi kan nu se hur Alliansen till punkt och pricka har följt denna taktik. De röstsvaga minoriteterna arbetslösa, sjuka och invandrare har fått hårda krav på sig och ersättningarna i samtliga trygghetssystem har försämrats. Samtidigt har den röststarka majoriteten arbetstagare fått kraftiga skatteminskningar genom jobbskatteavdragen och tillgång till gräddfiler i sjukvården för den som har pengar. Klyftan mellan rika och fattiga har fortsatt att öka.
Dessvärre har utbildningsminister Jan Björklund konsekvent använt sig av 80/20-taktiken även i skolan. Alla hans repressiva åtgärder med bestraffningar, avstängning, kvarsittning, skolk i betygen och indragna bidrag och så vidare har framför allt drabbat de skolsvaga eleverna. Det vill säga de elever som inte fått förutsättningar att lyckas i skolan men som ändå måste delta i betygsprov på sådant som de inte kunnat lära sig. De som har svårt att följa med i undervisningen och som därför ibland skolkar eller stökar till det. Den röststarka majoriteten av föräldrar kan gilla dessa åtgärder. De drabbar ju inte deras egna barn. Bara andras ungar.
Det är de skolsvaga elevernas kunskapsbrister som är skolans största problem. För att komma till rätta med detta problem har Björklund sjösatt en rad reformer. Mera frihet att välja skola, mera betyg, mera katederundervisning, fler karriärtjänster, lärarlegitimation och ny lärarutbildning. Problemet är att samtliga dessa åtgärder i praktiken försämrar förutsättningarna för de skolsvaga eleverna att lyckas i skolan. Att det förhåller sig så kan du läsa omi artikeln ”Skolreformerna leder fel” på perackeorstadius.se.
Som aktiv medlem av Folkpartiet har du inte bara stött dessa kontraproduktiva reformer på skolans område. Du har också stött förslagen om mer kärnkraft och ett svenskt medlemskap i NATO och i EURON, en hejdlös privatisering av skola, vård och omsorg, utförsäljningen av våra gemensamt ägda företag och försämringen av de anställdas villkor genom ändringar i LAS. Jag bidrar gärna till det roliga för dig genom att konstatera att jag inte delar din uppfattning i något av dessa avseenden. Tvärtom.