Matten grönskar i sagoskogen

Elaka tidssnappare har stulit urverkets siffror. Nu måste barnen hjälpa till.

I flera månader har de äldre barnen på Tvets förskola på Orust förberett sig. I dag är det äntligen dags att ge sig ut på äventyret.
Utanför porten till sagoskogen sätter barnen sig i en ring runt förskolläraren Anne Abrahamsson. Hon tar på sig det magiska halsbandet som förvandlar henne till »låtsas-Anne« och berättar om uppdraget som älvan Takyon har gett barnen.
— Vi ska hitta de gömda siffrorna. Om vi inte hittar dem kommer tiden inte i gång och det vill vi inte.
— Nej! ropar alla barnen.

De tar varandras händer och träder in genom porten sjungandes styrke­orden »ett och två — stå på tå«. Inne i sagoskogen kommer de att få följa geometriska former, räkna stenar för att kunna skilja rätt siffra från »lur-siffror«, krypa under brännande solstrålar och gömma sig för otäcka tidssnappare.
— När barnen får uppleva spänning och lära sig med alla sina sinnen fastnar kunskapen bättre i hjärnan. Det gäller inte minst barn som har svårt att sitta still eller som har koncentrationssvårigheter, säger förskolläraren Gunnel Thorbäck.
Det är Gunnel och Anne som tillsammans med kollegan Anna Hermansson har konstruerat äventyret om »Tidssnapparna«. Det är deras examensarbete i en fortbildningskurs i Äventyrspedagogik vid Luleå universitet.
Det är gjort för 5- och 6-åringar och handlar främst om matematik.

Före äventyret har barnen fått arbeta med färger, geometriska former, siffror och klockan. I efterarbetet ska de få göra sina egna klockor.
— Det får inte bli flum­pedagogik. Det måste gå att koppla till läroplanens mål och värde­grunden, säger Anne Abrahamsson.
Tvets förskola har arbetat med äventyrspedagogik i mind­re skala i ett par års tid. Nu är det flera avdelningar som tagit över arbetssättet vilket innebär att det sker mycket samarbete. Ett stort äventyr, som det om »Tidssnapparna«, kräver att hela personalen engageras.
Samarbete, tillit och viljan att hjälpa andra är egenskaper barnen ska lära sig. Före äventyret har de gjort samarbetsövningar och under äventyret måste de ta initiativ, agera tillsammans, hjälpa varandra och ibland stå tillbaka för att låta någon annan lösa en uppgift.

Barnen delas in i grupper med olika färgband för att det ska vara tydligt när vilka ska gå först och lösa uppgifterna.
Äventyret »Tidssnapparna« pågår i över en timme. Inte någon gång bryter barnen förtrollningen. Trots att de ramlar och slår sig, går rakt igenom taggiga hallonbuskar och flera gånger måste vänta in varandra.
Men sedan, när de har hittat alla siffror, satt tillbaka dem på urverket och gått ut från sagoskogen genom regnbågs­porten, bubblar de över av berättarlusta och återberättar genast allt de varit med om.
— Vi såg en tidssnappare! Men den fick inte tag på oss, säger ett av barnen och de andra hakar på:
— Vi var inne i urskogen. Vi har hjälpt Takyon.
— Vi hittade alla siffror som Tidssnapparna hade tagit. Vi satte tillbaka dem på klockan.
— Barnen får en fantastisk gruppkänsla och får mycket gemensamt att prata om. De pratar om sagan och fantiserar vidare, säger Gunnel Thorbäck.

Mod och självständighet är ytter­ligare två egenskaper man vill stärka. Efter ett annat äventyr de haft sa en flicka, som först inte vågade vara med, att hon aldrig mer kommer att vara rädd i hela livet.