Skoldebatten borde handla om hur idéer blir till innovationer i stället för antal datorer, skriver företrädare för bildningsförbund.
Sverige kommer på andra plats som innovationsland bland 141 nationer enligt en ny rapport från Global Innovations Index.
Om detta är ett resultat trots den »dåliga« skolan, eller om det svenska utbildnings- och bildningssystemet har lyckats skapa ett klimat som gör att vi lär oss att förstå hur man kan förverkliga sina idéer, är en fråga som inte belyses i utbildningsdebatten.
Skolan har insett vikten av entreprenörskap men man lägger tonvikten vid att starta företag, i stället för att på allvar diskutera hur vi formar en utbildning som bidrar till innovationer.
Lärarutbildningarna har fokus på kunskapsinhämtande i stället för färdigheter i hur man kan genomföra sina idéer i en värld där all kunskap är tillgänglig. Det som entreprenörskap egentligen borde handla om.
Om vi tar digitaliseringen som exempel: Många står utanför daglig medverkan till den grad att det är befogat att tala om en inskränkning av demokratin. På många områden har digitaliseringen börjat exkludera människor genom att traditionella analoga vägar successivt avvecklas.
Genom den hastiga utvecklingen — som i sig är en utmaning och där digitaliseringen inte endast är förbunden med våra schabloner om koppling till datorer, skrivplattor och smartphones — är den digitala världen på väg att omfatta allt. Teknik trycks in i alla material och skapar möjligheter och måhända problem som vi inte ser än. Även där är Sverige ledande.
Samtidigt handlar skoldebatten mest om antal datorer och mobiltelefonens på eller av, i stället för idéer om hur man skaffar sig överblick och förmågan att se flöden. Man borde också främja digital interaktion, se möjligheter när det gäller att lösa behov, och förstås värdera information och bedöma risker.
Ett samhälle där många mår bra både fysiskt och psykiskt samt känner meningsfullhet och livsglädje resulterar i innovationer. Den tydliga kopplingen mellan hälsa och hjärnans stimulans, emotionell och upplevelsebaserad, måste lyftas fram vid allt lärande.
Den viktigaste utjämningsfaktorn för ojämlikhet i hälsa är tillgång till utbildning, bildning och kulturell stimulans.
När klyftorna i det svenska utbildnings- och bildningsväsendet ökar försämras arbetsmiljön för både elever och pedagoger. Likvärdigheten i skolan minskar och med det läraryrkets status.
Pedagogerna måste börja föra debatten om skolan med den auktoritet och genomslagskraft som bara en välutbildad yrkeskår kan göra. I potten ligger vår demokrati.
Det är dags att alla vi som arbetar med lärande tillsammans aktivt bidrar i debatten om
- ett breddat hälsobegrepp som inkluderar lärande, bildning och kultur
- ökad interaktion i alla lärmiljöer
- lärandeprocesser som stöder utvecklingen av människors idéer och tankar till vardagsinnovationer.
Och det är dags att göra detta utan att skapa innanförskap som utesluter individer eller grupper i samhället.
Göran Lundström Ordförande, Bildningsförbundet Östergötland Anneli Dahlqvist Pettersson Kanslichef, Bildningsförbundet Östergötand