Från Lärarförbundet. Sverige står inför en akut brist på lärare. Löneläget är den viktigaste faktorn bakom. Trots detta fortsätter arbetsgivarsidan att säga ne, skriver Eva-Lis Sirén.
Den kommunala avtalsrörelsen gick till medling tidigare i somras. Lärarförbundet kom dit eftersom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) inte tar de utmaningar som skolan står inför på tillräckligt stort allvar.
Behovet av att göra läraryrket mer attraktivt, både för att behålla lärare och locka nya, är skriande stort. Vem ska stå i klassrummet om 10, 20 och 30 år om inte lönerna och statusen höjs? Vem ska utveckla barnen i förskola och fritidshem? Kommunerna sa nej till lärarna. Under hösten måste man säga ja till lärarna.
Under sommaren har allvaret i situationen speglats på flera sätt. Lärarförbundets undersökning om fler lediga lärarjobb fick mycket uppmärksamhet liksom nya beräkningar från SKL som återigen visade på den nationella lärarkrisen. 43 000 lärare kommer att saknas inom åtta år.
Fler andra röster stöder också lärarna. »Om vi investerar i världens bästa skolsystem skulle vi få en fantastiskt bra avkastning på 30 år. Det är ledtider på minst 20 år innan man ser den fulla effekten«, sa Börje Ekholm, vd för Investor, i Dagens Nyheter i somras och lyfte också fram läraryrkets attraktivitet. Det är precis så politikerna behöver tänka nu — långsiktigt.
Lärarnas avtalsrörelse handlar om att alla måste inse det allvarliga läge som den svenska skolan befinner sig i på grund av de alltför låga lönerna. De unga väljer bort läraryrket. Och de gör det i första hand på grund av just lönerna.
Mängder av yrkesaktiva lärare lämnar yrket och även för dem är lönerna huvudskälet. Sverige har bland de lägsta lönerna i Europa och en obefintlig kö till lärarutbildningen. Detta måste arbetsgivare och politiker inse allvaret i. Sverige är beroende av en fungerande skola för tillväxt och utveckling, eftersom skolan bygger grunden för hela samhället.
Det är tydligt att läraryrket är generellt felavlönat. Ingen skolhuvudman satsar särskilt på skolan. De fristående skolorna betala sina lärare lika illa. De statligt anställda lärarna har till och med ännu lägre löner.
Medlarnas jobb är nu att lyssna på vad parterna — vi respektive SKL — vill. Medlarna ska också analysera vad andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer kommit överens om och om det spelar roll för lärarnas avtalsrörelse. De kommer därefter att lägga förslag i frågor där de bedömer att vi och SKL kan nå samsyn. Det handlar alltså om att hitta minsta gemensamma nämnare som går att få ja på från båda parter.
Med mer än 100 manifestationer under året, ett stort mediegenomslag och så många lärare som hjälpt till har vi ett tryck och ett stöd som aldrig förr: i lärarkåren, bland ledande politiker och i den allmänna opinionen. Allt detta ska vi hämta än mer kraft i och använda oss av.
Nu fortsätter avtalsrörelsen. Vi efterlyser fortfarande pengarna som saknas varje månad på lärarnas lönebesked. Den här avtalsrörelsen är den viktigaste hittills och alldeles avgörande för om vi kommer att ha tillräckligt många utbildade lärare i framtiden.
Lärarförbundets krav kvarstår i den kommande medlingen: Ett tydligt första steg mot 10 000 kronor mer i månaden och en avbetalningsplan på sikt.