När jag växte upp var det aldrig tal om att läsa temaövergripande eller att vissa ämnen faktiskt har mer eller mindre samma mål och liknande innehåll. Det var först på högskolan som jag insåg att alla skolans ämnen hör ihop. Hem- och konsumentkunskap är ju inte bara matlagning utan även ”verklighetens” biologi, fysik, kemi, svenska, so och matte. Ibland funderar jag över var jag skulle ha befunnit mig i dag om jag redan för femton år sedan hade fått möjlighet att förstå att alla ämnen hör ihop.
När vi på Victoriaskolan förra hösten började läsa i ämnesintegrerade temablock märktes snart att inte heller dagens högstadieelever har fått verktyg att förstå hur närbesläktade skolans ämnen egentligen är. I en uppgift som jag gav mina nior skulle de räkna ut vad en måltid hade kostat. Dessutom skulle de förklara och motivera vilken typ av familj som troligast skulle ha denna maträtt på sin veckomeny. Eleverna började direkt diskutera ingrediensernas näringsvärde och vilken typ av mat höginkomsttagare kan tänkas äta jämfört med låginkomsttagare. Så långt allt gott. Problemet kom när de skulle räkna ut vad råvarorna kostat.
Daniel, jag förstår inte!
Daniel, vi behöver hjälp!
Daniel, Daniel, Daniel!
Näst intill ingen av mina nior fixade att räkna ut vad 150 gram tomater kostade om kilopriset var 28 kronor.
Lite uppgivet försökte jag gå igenom problemet på tavlan. Fortfarande var frågetecknen fler än utropstecknen. Först när en elev räckte upp handen och berättade för alla att det ju faktiskt var matte som vi nu höll på med vaknade gruppen. Plötsligt fanns inga hinder längre och det tog inte många minuter innan eleverna räknat ut vad maträtten hade kostat. Självklart kändes det bra att de löste problemet, men låsningen innan de insåg att de faktiskt behövde räkna var skrämmande.
Nu, lite drygt ett halvår senare, har samma elevgrupp skrivit nationellt prov i svenska. En av uppgifterna var att skriva ett brev till framtida ungdomar om hur det är att vara ungdom år 2012. När vi satt och rättade proven utbrast en kollega:
Oj, vilken koll de har på omvärlden! De verkar liksom se sambanden mellan de olika delarna.
När jag ser framstegen denna elevgrupp har gjort på bara dryga sex månader kan jag inte annat än rekommendera temaarbete och ämnesintegration som arbetsmetod. Eleverna har funnit nya perspektiv och ingångar i sitt lärande. Deras analytiska förmåga har stärkts och de egna tankarna har blivit fler.
Var vill ni att era elever ska befinna sig om femton år?