De brinner för byggandet

– Har någon sett boken om slottet Tre kronor?

– Är det kö på limpistolen?

Klass 3B i Herrängens skola har arbetat med Stockholms historia under vårterminen. Nu är de äntligen framme vid den efterlängtade konstruktionsdagen.

I klassrummet och ett angränsande rum håller bland annat Stockholms slott, Kaknästornet, Globen, Vasaskeppet och Storkyrkan på att ta form. På några bänkar ligger ett redigt lager med återvinningsmaterial.

Att få konstruera ostört en hel dag är viktigt. Det ska finnas gott om tid och material, anser klasslärare Annika Lundholm–Bergström.

– Ingenting annat får störa! Det blir stökigt och rörigt och det måste man stå ut med!

Under temaarbetet har eleverna bekantat sig med de flesta av byggnaderna, eller åtminstone sett dem på avstånd. Klassen har varit på guidad vandring i Gamla Stan och på museet Tre kronor. På en skärm sitter elevernas målningar av Stadshuset som de gjorde från Mariaberget, på andra sidan Riddarfjärden.

Innan besöket i Stadshuset åkte deras lärare dit och fotograferade av en detalj till varje elev. På visningen hade de som uppgift att hitta den.

– Har man ett uppdrag blir man mer uppmärksam och lyssnar noga på guiden.

Skoldagen närmar sig sitt slut. Men ännu återstår en del detaljer, målning och att skriva färdigt faktatexterna på datorn.

En pojke vill ha en pingla till det noggrant utformade Stadshustornet. Han får hjälp att hitta en liten klocka från slöjdsalen. Försiktigt fäster han den svartmålade klockan mellan pelarna under den gyllene spiran.

Storkyrkan går ännu inte riktigt att känna igen. Tre flickor sliter med kyrkfönstret och experimenterar med färgnyanser.

– Det var så vackert med alla guldgrejer, säger en av dem och väljer silkespapper till fönstret.

Stockholms slott börjar ta form. En pojke limmar fast äppelträd på slottsgården. Lejonbacken är på plats och målad. Den var viktig att få med, berättar Annika Lundholm–Bergström.

– Där gick vi in när vi var på museet Tre kronor.

Eldkvarn, som är färdig, får elektrisk belysning. En flicka monterar ihop en sluten elektrisk krets och petar in i ångkvarnen.

Eleverna cirkulerar i rummen och tittar på varandras byggnader, berömmer och inspireras. De är vana vid att uppmärksamma detaljer när de är ute och tittar på hus.

– De går igång på varandras arbeten. Börjar någon med mycket detaljer sprider det sig.

Stämningen är koncentrerad och kreativ. Som tur är finns det flera vuxna som kan hjälpa till i dag. Jessica Swahn, som går lärarutbildningen och bland annat ska undervisa i teknik, är en av dem som fyller på limpistolen och tipsar om hur hisskonstruktionen kan fästas på Globen.

Att Annika Lundholm–Bergström kan arbeta ihop med fritidshemmet underlättar. Drömmen vore också att ha tillgång till riktiga verktyg och bra material.

– Jag har mitt vanliga klassrum och skulle önska att det fanns en riktig verktygslåda och material att plocka av.

Det blev en lyckad och rolig dag, konstaterar hon när hon pustar ut efter att klassen städat och utvärderat dagens arbete och samarbete. Annika Lundholm–Bergström är 1–3-lärare i svenska och SO. Efter utbildningen har hon läst till NO och teknik.

– Teknik var så roligt! Jag läste alla kurser som fanns.

Hon tycker att den nya kursplanen är tydlig och bra. Teknikämnet har ofta hamnat lite vid sidan om, kursplanen gör ämnet lite mer synligt.

Men det gäller att tänka till kring hur man kan få in det centrala innehållet under elevernas tre första år. Det är mycket som ska hinnas med, poängterar hon.

– Det räcker inte med att ha det i trean. Jag vill ha ett teknikperspektiv och funderar hela tiden på vad det finns för vinkel i olika arbetsområden.

Att hitta teknikinnehåll och tillfällen att skapa är enkelt, tycker Annika Lundholm–Bergström. I klass 1 arbetar hon mycket utifrån sagor.

– Då är det lätt att få in både matte och teknik.

I tvåan är rymden ett stort område som rymmer hur mycket teknik som helst. Även forntiden och Stockholms historia, som de läser i trean, är outtömliga källor att ösa ur.

– Min ambition är att tekniken ska finnas med hela tiden.

Om det inte går att få in teknik i det aktuella arbetsområdet tar hon en vecka och arbetar med ett speciellt innehåll. När de för några veckor sedan höll på att repetera beskrivande ord inför det nationella provet i svenska, passade hon på att varva med teknik.

Läxan var att hitta ett hushållsföremål och fråga en förälder om det var något som inte fungerade så bra och kunde förbättras.

I skolan fick de berätta om föremålet och låta kompisarna gissa vad det var. I nästa led fick de fundera över hur föremålet skulle kunna förbättras.

– Först tyckte de uppgiften var lite konstig. Sedan gick de igång.

På en vägg i klassrummet sitter klassens innovativa köksredskap. Här finns bland annat en soppsked med fläkt så man inte bränner tungan, en brödkavel med inbyggd mjölare och en glasskopa där glassen inte fastnar.

Att eleverna får möjlighet att lära sig på olika sätt är viktigt, betonar Annika Lundholm–Bergström.

– Man lär sig med både händer och huvud. Huvudet får man använda mycket i skolan, men det är alldeles för lite utrymme för skapande.