Knyppling har i senare tid ofta setts som en form av ”förbrukad kvinnokraft”. Men på 1500–1600-talen var knypplade bårder och uddar av guld och silver högsta mode och en viktig statusmarkör. Textilvetaren Lena Dahrén har skrivit den första avhandlingen någonsin om ett världsunikt material, bevarat i Sverige.
Det var nu ingen slump – en avsikt var just att visa upp klädernas bärares eller bärarinnas status och rikedom.
I Lena Dahréns avhandling Med kant av guld och silver finns många sådana porträtt i det rika bildmaterialet. De utgör exempel på olika typer av knypplingar, hur de användes och hur utförandet förändrades över tid.
– Ambitionen har varit att tillföra den textilvetenskapliga forskningen kunskap om en föremålsgrupp – knypplade bårder och uddar av metall – som tidigare är så gott som outforskad, berättar hon.
Syftet med studien är dubbelt: dels att studera metallknypplingarnas teknik, dels att sätta in dem i ett historiskt, socialt och ekonomiskt sammanhang. Lena Dahrén vill öka förståelsen för textiliers och knypplingars betydelse för att framhäva och markera social status. Hon visar även på förutsättningarna för det praktiska utövandet. Att området inte har studerats tidigare tror hon beror på det svåra källäget.
– Det dyrbara materialet smältes ofta ner för att återvinna metallen. I Sverige finns dock ett förhållandevis stort material bevarat på liturgiska textilier, som möjliggjort fördjupade tekniska studier av de knypplade bårderna, säger hon.
De allra flesta bevarade knypplingarna är nämligen återanvända – här handlar det i högsta grad om återbruk! För liturgiskt – kyrkligt – bruk användes bara det bästa material som fanns att tillgå. En del kyrkotextilier tillverkades direkt för ändamålet, andra syddes om av återanvänt material, som ofta donerades av adelsfamiljer. Det var exklusiva textilier som hade blivit omoderna. Återanvändningen har medfört att det just i Sverige finns en relativt stor mängd av bland annat metallknypplingar bevarade.
Lena Dahrén understryker att hon inte använder ordet spetsar – det är ett senare ord. Under 1500-talet rådde viss begreppsförvirring – bakom ord som posament, knytningar, border och rutverk kan dölja sig knypplingar.
Författaren har bakgrund inom hemslöjdsrörelsen. Hennes praktiska erfarenhet av textilt arbete har varit en förutsättning för att kunna studera, tolka och beskriva äldre tiders teknik, redskap och mönster och sätta in dem i olika sammanhang. Avhandlingen innebär ett möte mellan teoretiska och praktiska perspektiv.
Den här typen av knyppling är numera sällsynt, men enligt Lena Dahrén finns det en internationell grupp som intresserar sig för tidig 1500-talsknyppling: Free-hand-lace, under ledning av Vibeke Ervø i Köpenhamn. De arbetar även med metall, guld- och silverliknande material. Problemet är att material motsvarande dåtidens knappast finns på marknaden i dag.
Knyppling över huvud taget är långt ifrån vanligt inom skolslöjden, men enligt Lena Dahrén har det i alla fall tidigare förekommit i grundskolan i Vadstena, där det finns en stark tradition på området.
– I den mån knyppling förekommer inom skolslöjden kan avhandlingen kanske ge inspiration till nygamla användningsområden och till att göra enkla, grova mönster.