Kulturkrock lyfte elever

Mitt i området reser sig Linnéskolan, en trevåningsbyggnad i skinande gul puts. De stora spröjsade sekelskiftesfönstren ger ett gediget intryck. Här har många generationer barn gått ut med fina betyg. Föräldrarna är välutbildade, har jobb och Malmös högsta disponibla inkomster.

På andra sidan stora vägen ligger stadsdelen Kroksbäck med många höghus i räta rader. Där saknar många föräldrar både bil, jobb och längre utbildning. De har låga medelinkomster och talar i många fall dålig eller ingen svenska. Så mycket som 85 procent av eleverna har andra modersmål än svenska.

Då den hårt slitna Kroksbäcksskolan skulle rustas upp gick en förfrågan ut till de övriga skolorna i Malmö om någon kunde tänka sig att ta emot eleverna under tiden. Johan Revemark, rektor på Linnéskolan, svarade genast ja.

— Det var på våren 2007 och vi hade ett vikande elevunderlag på grund av mindre elevkullar och stod med tomma lokaler. Så jag såg en möjlighet att få hit fler elever och kunna behålla min personal, förklarar han.

När föräldrarna i Limhamn fick läsa i dagstidningen om planerna att flytta Kroksbäckselever till Linnéskolan blev det kraftiga reaktioner. Vid det första föräldramötet i Limhamn haglade frågorna och kritiken. Föräldrarna var oroliga för att det skulle bli stökigt och att betygen skulle sjunka.

Hanna Fedel, som går i klass 9B, sitter på en bänk utanför den larmiga matsalen i skolans gamla källarvalv. Hon var en av bara fem Limhamnselever som valde att börja i Linnéskolan den historiska hösten 2007, då även 50 elever från Kroksbäcksskolan kom till den tidigare helsvenska Linnéskolan. Närmare 50 tolvåringar från Geijerskolan och Limhamnsområdet gick till den nystartade, privata Sveaskolan i stället.

— Många elever ville inte börja sexan i Linnéskolan när det skulle komma Kroksbäckselever. De var rädda, säger Hanna Fedel. Men mina föräldrar ville att jag skulle gå här. I dag är samhället uppblandat, i Sverige bor inte bara svenskar.

De första åren jobbade lärarna på Linnéskolan vidare enligt traditionen på skolan. De delade upp eleverna i grupper efter kunskapsnivå i kärnämnena, och de olika ämneslärarna hade egna klassrum. För eleverna blev det många olika grupper, många olika lärare och mycket spring mellan klassrummen.

— För 2,5 år sedan organiserade vi om och började jobba i lärarlag och mera individanpassat. Nu har varje klass ett fåtal lärare och ett hemklassrum med elevskåp i närheten. Det här är ju inget nytt, men för Linnéskolan var det nytt, säger Johan Revemark.

Utformningen av undervisningen har inte förändrats, intygar alla lärare vi talar med. Torbjörn Persson, lärare i svenska och SO, skojar med några elever om svarthåriga och lintottar i en korridor och betonar att lärarna ställer lika höga krav som tidigare.

— Vi tror inte att några är mindre begåvade för att de kommer från en annan stadsdel eller för att de inte talar perfekt svenska. Sedan måste man som lärare kolla att alla har hängt med, men det måste man alltid, säger han.

Kollegan Peter Tundo, som också undervisar i svenska och SO, får några ryggdunkar av elever i trapphuset och lägger armen om en kille med mörkglänsande hår. Han har samma inställning i fråga om krav och ser fina kamrateffekter.

— Det är viktigt att vi ställer samma krav på eleverna, oavsett vilken bakgrund de har. Dessutom gäller det att ge alla positiva krafter i klasserna allt stöd. De kan dra med sig andra, lära av varandra och även skapa ett bättre diskussionsklimat, säger han.

För en tid sedan diskuterades till exempel de danska Muhammed-karikatyrerna på en SO-timme. Eftersom ungefär hälften av eleverna från Kroksbäck har arabiskt ursprung ledde det till intressanta diskussioner, något som uppskattades av bland andra Felix Elofsson i 9A.

— Här lär jag känna andra kulturer. När mina klasskompisar som är muslimer förklarade hur de reagerade blev det lättare för mig att förstå att en del blivit förbannade.

— Jag tycker att det är jättebra att blanda. Mina kompisar, som valde bort Linnéskolan, har sina fördomar kvar. De tror fortfarande på alla rykten de hört.

Han har tagit av sin stickade mössa och blottat sin blonda kalufs. Han minns hur det var under de första åren tillsammans med eleverna från grannskolan. Då var det glåpord och stora slagsmål.

— Det var mycket bråk i början. Vi var så känsliga, det räckte att någon råkade knuffa till någon eller säga fel ord. Jag vill inte använda vissa av orden, men jag kan väl säga att en del inte är så smidiga i hur de uttrycker sig.

Skolverket har gång på gång kritiserat den tydliga skolsegregationen i Malmö vid sina inspektioner. Kommunen har uppmanats att snarast vidta åtgärder mot problemet. Uppdelningen av barn efter klass och etnicitet skapar ojämlika utbildningsvillkor och resultat, enligt myndigheten.

I Malmö går mer än var femte elev ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, vilket placerar Malmö på en jumboplats i landet. Siffror som kom från Statistiska centralbyrån i januari i år visar dessutom att elever i utsatta områden klarar sig allt sämre.

— Kamrateffekten, att se sina kamrater klara saker är jätteviktig. Man måste ha starka elever för att lyfta de svaga. Jag har också hört språkutvecklingen hos de här eleverna. Även det är jätteviktigt, att sköljas över av det svenska språket, säger Johan Revemark.

Linnéskolan går under benämningar som »snobbskola« och »pluggskola«. I år 8 går en elev som läser matematik på distans vid Stanforduniversitetet i USA. Skolan har även en särskild grupp, »Pythagoras gäng«, för matematikbegåvade elever.

Hebba Khalil i 9A är en av eleverna från Kroksbäcksskolan. Hon sitter långt fram i klassrummet under mattelektionen och hör till den grupp muslimska flickor som valt att inte bära huvudduk. Hon har precis sökt till det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och är glad över att ha gått i en skola med fler studiemotiverade elever.

— Om man hänger med sådana som bryr sig om skolan så pluggar man mer. Efter prov jämför man sig alltid och då är det jobbigt om man har mycket sämre än de andra. Svenskan blir också bättre i en blandad skola och så blir det inte en chock när man kommer till gymnasiet.

Hennes matte- och NO-lärare, Mats Johannesson, var en av tre lärare som följde med eleverna från Kroksbäcksskolan till Linnéskolan. Han känner sina elever väl och griper snabbt tag i en kille med mössa på i matsalen. Efter en bestämd tillrättavisning berättar han att det fanns väldigt studiemotiverade elever även på Kroksbäcksskolan, även om han också noterat att den högre arbetsmoralen på Linnéskolan fått fler att ryckas med.

— Det stora problemet var att så många Limhamnselever valde bort Linnéskolan. Det går ett rykte om att skolan är sämre nu. Jag tror att vi borde slå samman klasserna tidigare och ha lägre andel Kroksbäckselever.

En del av lärarna skulle ha velat fortsätta arbeta med mera blandade klasser. Andra ville det inte. Sedan i höstas är Kroksbäcksskolan nyrenoverad och har börjat ta emot sjätteklassare igen. Linnéskolan tog denna gång inte emot några barn från höghusen på andra sidan stora vägen — den som rektor Johan Revemark beskriver som en mental mur.

Han tycker att det är hög tid att politikerna börjar jobba mot segregationen och uppdelningen i a-, b- och c-skolor.

— Om vi vill göra något reellt så tror jag på att blanda elever från utsatta och gynnade områden. Jag skulle till exempel kunna avsätta 5—6 platser per klass för barn från utsatta områden. Vi har nu visat att det går.

— Men politikerna måste diskutera det här och visa lite mod. Viss integration kan fungera så länge eldsjälarna är kvar, men vi måste ha politiska beslut i ryggen och några som tar vid efter oss.