Birgitta Thorander är svensklärare på Bagarmossens skola och samarbetar med lärarna i sitt arbetslag när det gäller att utveckla ämnesspråket.
Varför gör du det?
– I ämnet svenska ingår att läsa och skriva olika sorters texter. Både min erfarenhet och forskning visar att man gör det bäst i ett naturligt sammanhang, med riktiga texter, tillsammans med SO- och NO-lärare. Det är också tidseffektivt. I svenskan ska vi exempelvis jobba med källkritik, och då tar SO-läraren upp delar av det.
Hur arbetar du?
– Under en period samarbetar jag med NO-lärarna, en annan med SO-lärarna. Däremellan har jag bara svenska i perioder, då vi läser skönlitteratur eller nordiska språk till exempel.
– Vissa områden är särskilt givande, som nu när vi skriver uppsats i SO. På svenskan går jag igenom genren, hur man förklarar, strukturerar och att man ska använda ett objektivt språk. Jag visar hur man använder källor, skriver citat och referat. Senare skriver de på både svenskan och SO-timmarna.
Är det inte svenskläraren som ska undervisa i språk?
– Jo, hur man undervisar i språk är min kompetens. Men SO- och NO-lärare är specialister på hur språket ska användas i deras ämnen. De vet hur man använder ämnesspecifika begrepp och hur man skriver ämnesspråket. När vi samarbetar i arbetslaget blir det tydligt vilka kunskaper de besitter.
Varför började du med Reading to Learn?
– Vi konstaterade att eleverna hade svårt att läsa lärobokstexterna. Då såg jag en kurs i Reading to Learn som jag gick tillsammans med en NO-lärare och en engelsklärare. Efter det har många lärare på skolan gått samma kurs. Det blev en aha-upplevelse för alla hur man ska förhålla sig till texter och språk.
– Nu ska jag och en kollega fortbilda hela skolan. Vi vill nå alla elever. Även de som tycker att det är enkelt ska få utmaningar.
Vad har du lärt dig?
– Först och främst hur otroligt viktigt det är att utgå från helheten. Vi språklärare har så lätt att fastna i detaljer och förklara enstaka ord, i stället för att man börjar med att bekanta sig med innehållet i texten. Många gånger hackar vi sönder texten.
– För det andra att det alltid är bra att ge modeller, exempel på hur man ska skriva. För att skriva noveller ska man läsa noveller. Vi samlar också in elevtexter som är bra. De blir en förebild, man kan säga ”Det här är en A-text, så här ska det se ut”.
– För det tredje har jag förstått hur viktigt det är att få alla elever delaktiga i arbetet.
Text: Maria Lannvik Duregård