Elev lär elev

– Jag fick idén från Alvesta som med gott resultat har använt modellen under flera år. Vi sökte en snabbare väg att få eleverna att använda tekniken i datorerna, till exempel stavningsprogram och talsyntesen, berättar Kerstin Broms.

In i specialpedagog Kerstin Davidssons rum på Munksundsskolan kommer Emelie Höglund och Dennis Johansson som är två av skolans sex ambassadörer. De ska hjälpa två elever med hur några datorprogram fungerar. Kerstin Davidsson utbildades i programmen av Kerstin Broms tillsammans med elever från sin skola.

– Kerstin Davidsson kom till vårt klassrum och frågade om det var någon som ville bli med i den här gruppen. Jag tänkte att det skulle bli så roligt så jag gick och tjatade om att få vara med, berättar Emelie Höglund.

Emelie tycker att det är roligt både med datorer och att lära andra hur det fungerar. Hon och Dennis har redan blivit mentorer för några elever och hjälper dem när de får problem med sina datorer.

– Vi brukar nog kunna hjälpa till. Det är det som är allra roligast. En elev har ett synfel och det är roligt att lära honom använda talsyntesen. Det han inte ser på datorn kan han genom att klicka på en knapp få uppläst. Man ser hur jätteglad han blir då, berättar Emelie Höglund.

Bakgrunden till projektet var att skolorna inte använde de digitala verktygen i förväntad utsträckning. Detta trots att lärarna hade fått utbildning i de pedagogiska programmen.

– Pedagogerna hade inte alltid tid att sitta och lära eleverna hur programmen skulle användas. De måste vara trygga med verktygen om de ska bli använda. Jag har utbildat omkring 50 pedagoger genom åren. Svårigheten är att man lätt glömmer hur de ska användas om man inte arbetar med dem kontinuerligt, säger Kerstin Broms.

Framförallt hade de hoppats på att stavningsprogram och talsyntesen skulle användas mer i skolarbetet.

Kerstin Broms och Kerstin Davidsson framhåller hur viktigt det är att elever med läs- och skrivsvårigheter, dyslexi och neuropsykiatriska svårigheter som koncentrationssvårigheter får ett förstärkt stöd genom anpassade datorprogram.

– Dessa elever behöver dessutom få bättre självförtroende och få känna att de kan saker som kamraterna kanske inte alltid behärskar, säger Kerstin Broms.

Det är därför det främst är elever som är i extra stort behov av dessa program som i första hand har blivit it-ambassadörer. Men inte enbart. De ska inte behöva känna sig utpekade.

– Projektet kan också fungera som en påtryckning om att eleverna faktiskt har rätt att få den hjälp som de behöver och tillgång till den teknik som finns. Eleverna är i regel dessutom mycket bra pedagoger och de finns alltid nära sina kamrater, säger Kerstin Broms.

I tolv av kommunens tretton grundskolor har specialläraren eller specialpedagogen utsett sex elever på skolan som har ansetts lämpliga för utbildningen.

– Här på Munksundsskolan plockade vi ut sex ambassadörer ur årskurs fyra och fem. Jag presenterade vad det gick ut på i klasserna och de som blev sugna på att vara med fick anmäla sig, berättar Kerstin Davidsson.

Det fanns ett stort intresse att bli it-ambassadör. I samråd med klassläraren valdes de elever ut som ansågs lämpliga, främst elever med läs- och skrivsvårigheter.

– Men vi valde vi också ut andra elever, som vi trodde skulle stärkas av ett sådant här uppdrag. Vissa av dem hade anmält sig själva. Vi ville ju rekrytera elever som brann för den här uppgiften. De fick inte känna att det här var något som de blev påtvingade, säger Kerstin Davidsson.

Det stora allmänna intresset gjorde att det var lätt att rekrytera ambassadörer, även bland dem som först inte anmält sig. Eleverna som blev ambassadörer kände sig positivt utvalda. Intresset att komma med i den här gruppen har varit stort på alla skolor. På de större skolorna har två grupper bildats, en för ambassadörer på högstadiet och en för de yngre eleverna.

– Jag har tillsammans med min grupp elever fått utbildning i programmen under två halvdagar på datatektet, säger Kerstin Davidsson.

De startade med att gå igenom talsyntesen, hur det går till att byta röster, olika inställningar, skanningsteknik samt hur det går till att arbeta med talsyntesen på nätet. Kerstin Broms fyllde ett usb-minne med övningarna som deltagarna fick ta med hem.

Under det andra utbildningstillfälle gick de igenom rättstavningsfunktionen i Word samt Gustavas ordbok som är avsedd för dyslektiker. Det är ett program som gör det möjligt att hitta ord på både svenska och engelska även om det skrivs in felstavat. Ordet skärp kommer upp även om eleven råkat stava det schärp, sjerp, skerp eller på något annat felstavat sätt. Det går även att söka på böjda former av orden och ordets ordklass, böjning, förklaring och synonymer presenteras.

– Det var läckert att se hur eleverna tog till sig det jag lärde ut. De hade inga problem att ta till sig hur programmen fungerade. De hade inga invändningar. Jag hade kört den här kursen tidigare för pedagoger för att undersöka om de trodde att upplägget och nivån skulle fungera. De hade massor av invändningar och farhågor för vad som skulle kunna hända, säger Kerstin Broms.

När eleverna kom tillbaka till skolan efter kurstillfälle satte de sig ner och diskuterade hur de skulle använda det de hade lärt sig.

– De ville genast ut och berätta om vad de lärt sig i alla klasser, men vi startade med att de fick presentera datorprogrammen i de äldre klasserna. Två och två planerade de och genomförde sina lektioner.

Det här fick elevernas självförtroende att växa enormt.

– Det var häftigt att se hur de andra eleverna lyssnade. Men i framtiden är det nog ändå bättre med presentationer i halvklass, säger Kerstin Davidsson.

Det har heller aldrig varit tänkt att ambassadörernas huvuduppgift ska vara att lära ut datorprogram på klassrumsnivå. Det är främst på individnivå som de ska arbeta – det är själva syftet med projektet.

Att de även berättar om programmen för alla elever är för att ingen ska känna sig utpekad. Det här är dessutom program som alla kan ha nytta av. Det är så här långt man har kommit här på skolan nu. Närmast ska man organisera möten där mentorer och adepter kan träffas.

– Sedan är meningen att de ska kunna träffas spontant när behov uppstår. Visst kommer det här ta en del tid, speciellt i ett inkörningsskede, men de blir stärkta av att kunna hjälpa andra.

Kerstin Broms berättar att det är andra terminen som projektet är igång. Barnen är oftast mentorer till en eller högst två barn i taget.

– Det finns en gräns hur mycket man kan lägga på barnen. Speciellt de lite äldre har många prov och mycket annat. De har fullt upp med sitt. Pedagogerna får göra en bedömning av hur mycket eleven klarar, säger Kerstin Broms.

Ambassadörerna ska från höstterminen finnas med i skolkatalogerna och ingå i den reguljära verksamheten. I höst blir det en ny kurs som ska samla både gamla och nya ambassadörer. De nya kan denna gång få hjälp av dem som redan kan programmen.

En orsak till att det verkar lättare att lära programmen genom en kamrat kan vara att de nyligen har varit i samma situation och delar ett gemensamt språk och referensbas. De kan vara ett komplement till pedagogen och angripa problemen från delvis ett annat perspektiv.

Det är viktigt att inte klasslärarna hindras av att använda datorn på grund av okunskap. Många behärskar till exempel inte skanningsteknik. Att till exempel lyssna på inskannade engelska texter har många nytta av, påminner Kerstin Davidsson.

Modellen med elever som it-ambassadörer har nu spritt sig till flera kommuner.