Stödet för högre lärarlöner har aldrig varit starkare. Det är nu avgörande att vi håller kvar det starka trycket i avtalsrörelsen, skriver Eva-Lis Sirén.
Lärarförbundet har nu drivit kampanjen »Efterlysning: Högre lärarlöner« i snart ett år. Vårt budskap ligger högt på den mediala och politiska agendan. Vi har tillsammans fått avtalsrörelsen att handla om det vi vill att den ska handla om. Inte om ferietjänsterna, som arbetsgivarna dessvärre lyckades med förra gången, utan om lärarnas löner. Och om den ödesfråga de är för läraryrket och hela Sveriges framtid.
Avtalsrörelsen har pågått länge och vi ökar hela tiden trycket. Det var länge sedan en avtalsrörelse började när själva förhandlingarna drog i gång. Man måste bygga upp för sina krav under lång tid för att lyckas. Det har Lärarförbundet verkligen gjort inför denna avtalsrörelse.
Våra förhandlare är i gång med samtalen med Sveriges Kommuner och Landsting. Samtalen intensifieras nu och hur lång tid förhandlingarna tar beror på det gehör våra krav möter. Du får senaste nytt på vår webbplats, bland annat genom »Lönebloggen«.
Våra krav är klara och tydliga: Det nya avtalet måste betyda ett tydligt steg mot 10 000 kronor mer och en avbetalningsplan för hur gapet till jämförbara yrkesgruppers löner ska täppas igen — ett gap som växt sedan slutet av 1960-talet.
Därför ska lärare ha mer än andra. Det är en bärande del av yrkandet som Lärarnas Samverkansråd (Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund) tillsammans lämnade i januari. Nu är det viktigt att förstå spelreglerna. I statens regelverk för lönebildningen ska den konkurrensutsatta sektorn vara normen. En yrkesgrupp kan dock få mer än andra om den har allmänhetens stöd. Detta stöd har vi. Vi är tydliga med att politikerna står inför valet: Ska lärarna få mer än andra eller ska kakan smetas ut?
De orimligt låga lärarlönerna är inte bara lärarnas problem. Det är allas problem och allas ansvar. Lockas inte de bästa krafterna till läraryrket försämras Sveriges konkurrenskraft och välfärden minskar. Vi får inte råd med de kvalificerade undersköterskor, socionomer, läkare eller ingenjörer som behövs i ett fungerande välfärdssamhälle.
Kommunerna kan inte fortsätta vara kortsiktiga arbetsgivare som ger minsta möjliga och inte klarar att premiera ett bra lärararbete.
Sverige går rakt mot en nationell lärarkris. Vi har gång på gång visat vilka konsekvenser det får för hela samhället. Det är fakta som talar för sig själva. Fyra av tio överväger att lämna yrket, med lönen som skäl. Utbildningsplatser står tomma och unga på andra utbildningar kan tänka sig att bli lärare — om lönen höjs.
Därmed är lärarkrisen allas ansvar. Det är helt nödvändigt att lärarkåren står stark och enig i kampen för en uppvärdering av lärarna. Under mer än ett år har Lärarförbundet haft hundratals aktiviteter i alla kommuner. Det har lagt en mycket bra grund. Lärarnas förväntningar är med rätta höga. Stödet för högre lärarlöner har aldrig någonsin varit starkare och vi ska fortsätta att hålla högt tryck.
Här är inte bara Lärarförbundets ledning, våra skickliga förhandlare och våra 20 000 lärare med förtroendeuppdrag viktiga. Varje lärares samtal med en granne, en kompis och en politiker är viktigt. Så håller vi kvar det höga stödet och har större chans att lyckas. Med en nationell lärarkris för dörren är lärarlönerna ett problem för hela samhället. Det är vårt hårda och offensiva budskap.