40 år med Alfons

Det var en helg 1972. Gunilla Bergström var ledig från sitt arbete och satt och skissade på sin andra bilderbok. Hon visste inte då att God natt, Alfons Åberg skulle bli startskottet på en livslång barnbokskarriär med en folkkär karaktär.

– Jag hade bara en rolig historia om en unge som inte ville sova och den snälla föräldern som somnar istället. Alfons kom till för att han behövdes i historien, berättar hon under en intervju i närheten av hennes ateljé på Sveavägen i Stockholm.

Första boken var en revolt mot de barnböcker som Gunilla Bergström fann konventionella, pastelliga och insmickrande – något hon avskyr fortfarande. Alfons och hans pappa ville hon gestalta som riktiga människor. Både snälla och stygga. Realistiska i sin vanliga lägenhet, i ett höghus, i en tidlös stad. Teckningarna lektes fram. Det var viktigt att de skulle vara tydliga och stabila för ögat. Gunilla Bergström var först med att föra in collageteknik inuti barnbokens handling.

– Det är skojigt att visa verkligheten blandat med påhitt. Jag använder tuschpennor, akryl, tidningsurklipp, tapet, tyg, spetsar och garnändar.

Alfons var från början ungefär fyra år, men hans ålder pendlar i böckerna mellan tre och nio år. Att Alfons hoppar så i ålder beror på ämnesvalen. Boken Alfons och soldatpappan tar upp krig medan andra böcker rör sig i den lilla vardagen, eller sträcker sig ut mot existentiella frågor.

– Jag skriver om sådant som jag ärligt är intresserad av.

I boken Hur långt når Alfons? funderar han över vad en människa är, vad han är. Är han också värmen som finns kvar i stolen där han suttit? Där katten nu gonar sig. Historien skapades ur tankar efter att Gunilla Bergström förlorade sin make. Att Alfons är en karaktär som tänker själv står klart.

– Han är iakttagande, en kollare. Ingen muskelknutte, mer diplomat än boxare. Kvick och snabbtänkt. Som alla barn kan han vara hur snäll och omtänksam som helst och hur jävlig som helst. Han pendlar däremellan.

Pappa Åberg beskriver författaren som en godmodig far med en avslappnad attityd – något hon tycker blivit ovanligare bland föräldrar. Pappan låter Alfons ha sin fantasi ifred, utan att kväva den. Han kan också haka på i Alfons lek – ända tills Aktuellt börjar.

– Som alla vuxna är han ego och vill göra sina grejer, säger Gunilla Bergström.

Alfons har blivit både tecknad film och satts upp som teater. Nu är en ny tv-serie och film på gång och i höst kommer en ny Alfonsbok där Pappa Åberg är tillbaka i en framskjuten roll. Författaren och illustratören har fler böcker inom sig, säger hon, men tiden känns inte lika oändlig som för fyrtio år sedan.

Böckerna har också nått långt utanför landets gränser. De har översatts till 28 språk och Gunilla Bergström har rest runt i världen.

– I Iran har Alfons 59000 Facebook-vänner. Det är mycket med Alfons som man inte vet i Sverige.

Vid sidan av hennes egna böcker har förlaget gett ut pedagogiska handböcker som baseras på Gunilla Bergströms bilder, men som har tagits fram redaktionellt på förlaget.

Det är mycket att hålla efter. Gunilla Bergströms son driver i dag det familjeföretag som förvaltar rättigheterna till böckerna. Författaren, som snart fyller 70 år, tycker det är skönt att kunna ägna sig helhjärtat åt ateljén istället. Men hon är fortfarande noga med vilka sammanhang Alfons figurerar i.

– Har man en figur som är så älskad finns ingen orsak att dissekera och tugga ut honom. Jag tjänar pengar och behöver inte sälja ut honom till Mac Donalds.

När radioprogrammet Pippirull i P3 skämtade om Alfons som hallick och knarkhandlare, blev Gunilla Bergström så upprörd att hon stämde Sveriges Radio för upphovsrättsbrott. Men hon förlorade tvisten år 2005.

– Alfons säljer knark, hur kul är det? Jag tyckte det var slött att det sändes en lördag mitt på dagen då barn lyssnar. De använde Bolibompasignaturen och mina ord ihopklippta med repliker ur danska filmen Pusher. Det var ett klumpigt sätt att väcka uppmärksamhet på.

Vad Alfons betytt i förskolan vågar inte Gunilla Bergström svara på, men hon får många arbeten skickade till sig med teckningar från förskolor och skolor.

– De använder teman i böckerna, som att leka med tjejer, eller att inte ha en kompis.

Att hennes bilder är enkla och att berättelserna relaterar till sådant barn kan ha varit med om själva, är några andra teorier. Även studenter på högskolan fördjupar sig i Alfons i sina uppsatser och det har skrivits avhandlingar i både litteratur- och konstvetenskap.

Varför Alfons blivit så populär kan inte författaren svara på.

– Det är jag den sista att analysera.

När hon arbetar känner hon sig besjälad och hoppas läsarna ska känna den glädjen – även i de sorgliga böckerna.

– Jag har rasande roligt när jag arbetar!

Bild och text samspelar redan i skapandet. I böckerna betonas vissa ord med stora bokstäver – en hjälp för den som läser, tycker Gunilla Bergström.

– Min pappa högläste mycket för oss barn när jag var liten, även vuxenböcker, och han var en riktig aktör. Men alla är inte det. Då kan texten bli lättare att läsa med betonade ord. Jag jobbar mycket med att högläsa mina texter om och om igen, det ska vara behagligt.

Versaler visar att Alfons är extra GLAD, exempelvis. Det gör kanske att högläsaren vågar satsa och ta i lite tänker författaren. De stora orden ingår också i layouten. Orden är en del av bilden.

Något som Gunilla Bergström får många frågor om är var Alfons mamma håller hus?

– Klart att Alfons har en mamma, som har fött honom. Men jag har låtit det vara. Det är bra att inte trycka på läsarna hur allt är. Det finns morsor i fängelse och de som är döda. Det finns många sätt att leva på. Varje barn kan själv tänka och fylla i.

Att Alfons leker med flickor och har både docka och bil kan också tolkas som ett jämställdhetspolitiskt ställningstagande, men det var aldrig tanken.

– Jag tycker inte om att tala om hur man ska vara, säger Gunilla Bergström.

Pappans piprökning i böckerna har rört upp känslor hos vissa vuxna. Röka är aja baja i en barnbok.

– Det är trist att jag valde en sådan symbol, men på den tiden var pipan en markör för en trygg, trivsam manlighet.

Många har åsikter om barnböcker och moral. Men Gunilla Bergström vill skriva böcker som överlever olika moden i samhällsdebatten. I senaste boken Alfons med styrkesäcken från 2010 drömmer Alfons att han är kung och inser att det inte är så lätt att tillfredsställa folket. Som tur är har han en styrkesäck med vapen, guld, vatten och bröd som räcker i oändlighet. En styrkesäck av egna krafter.

– Tanken med boken var att lyfta fram att vi har en inre värld, vi pratar inte så mycket om det. Vi är alla kungar i våra egna riken och det är inte så lätt, man måste styra sig själv, säger Gunilla Bergström.