Loggboken en räddningsplanka

I dag har vi haft repetition på att sy med symaskin. Vi har fållat, sytt sicksack och sytt fast ett kantband på en tygbit. När jag fållade glömde jag att jag skulle sy så långt ut i kanten som möjligt, och när jag sydde fast kantbandet blev det ett litet veck i kanten även om jag klippte av en bit av tygbiten för att förebygga det. Kantbandet blev också lite kort. Annars gick allt mycket bra, jag mindes väldigt mycket! Jag bytte färg på tråden när jag sydde fast kantbandet för att det skulle se finare ut. Jag har lärt mig av ”misstagen” och jag märkte själv att det blev lite fel.

När klassens lärare Helena Ottander-Bjerkesjö sagt hej då tar hon bunten med loggböcker, öppnar fönstret och slår sig ner vid bordet. Läser och skriver en kommentar i varje: ”Intressant att följa din slöjdprocess”, ”Du måste fokusera på jobbet, bättring till nästa gång!”, ”Bra logg, reflektion”. I Evas bok skriver hon: ”Jättebra. Du arbetar fint och lugnt”.

Kommentarerna är en del av den formativa bedömningen, eftersom de ska hjälpa eleverna utvecklas i sin arbetsprocess, förklarar hon.

– De är roliga … om jag inte hinner ge feedback får jag direkt veta det nästa lektion: ”Du har inte läst mitt”. Det är jätteviktigt för dem att jag läser hur de tycker att arbetet gått, varför det gick som det gick och hur de kan förändra. Jag för en dialog med eleverna i loggboken och ibland kan det bli väldigt personligt.

Inför nästa lektion med klassen läser hon igenom alla loggböcker och blir totalt uppdaterad på vem som håller på med vad, vilket tyg hon lovat plocka fram eller vem som behöver extra stöd. Det gör att hon slipper ”döstarter”; lektionen kan sätta i gång direkt.

När det gäller bedömning och betyg är loggboken ett stöd för minnet. Inte minst nu med de nya betygskriterierna som är tydligare än de tidigare, konstaterar Helena Ottander Bjerkesjö.

– Loggboken gör att jag ser varje elevs hela utveckling och har total koll på varenda en. Jag ser om eleven förstår, kan analysera, värdera och reflektera över sin arbetsprocess och använder rätt slöjdtermer. En del säger inte så mycket under lektionerna, utan jobbar bara på – men jag kan läsa mig till vad de lärt sig.

När Helena Ottander-Bjerkesjö började på Mörbyskolan för fem år sedan hade hon redan använt loggbok i sin förra skola. Men här var det alldeles nytt. Tillsammans har hon och hennes kollega Monke Apelman utvecklat loggboken till en arbetsmodell som de fått barn- och utbildningsnämndens hedersomnämnande för. Arbetssättet stärker elevernas delaktighet, utvecklar ansvarstagande samt främjar ett entreprenöriellt lärande, heter det i motiveringen.

– Loggboken innebär en del jobb och det är inte alltid så lätt att hitta tid. Men det är definitivt värt det. Loggboken fyller många olika funktioner, tycker Helena Ottander-Bjerkesjö.

Det övergripande syftet för elevernas del är att de ska se sin egen utveckling. Loggboken introduceras den allra första lektionen i årskurs 7. Eleverna får veta att de ska avsluta varje lektion med att skriva i den, och att loggboken underlättar att komma ihåg vad de gjort och lärt sig. Dessutom är den bra när de ska planera sitt fortsatta arbete.

På insidan av loggbokens pärm finns ett inklistrat utdrag ur Lgr 11 om vad eleverna ska lära sig i slöjdämnet. Under det står några frågeställningar som stöd för eleverna:

• Vad har du arbetat med? Beskriv de arbetsmoment du utfört.

• Hur gick arbetet? Vad gick bra? Vad gick mindre bra?

• Varför gick arbetet som det gick? Vilka erfarenheter har du gjort? Har du upptäckt något nytt?

• Vad kan jag utveckla mer? Vilken förmåga kan jag medvetet arbeta med?

– Det hjälper dem som inte vet vad de ska skriva att utveckla sina tankar. De som inte har svenska som modersmål, eller har exempelvis dyslexi, använder skisser och teckningar som stöd. Böckerna hänger med till nian och det är intressant att se hur textmassan successivt blir alltmer analyserande, säger Helena Ottander-Bjerkesjö.

Vid varje nytt moment skriver hon upp svåra slöjdspecifika begrepp och ord på tavlan för att underlätta för eleverna.

– I bedömningen är det viktigt att de kan använda våra slöjdord som tvärnåla, trådrakt och rätsida på rätt sätt. Jag vill läsa att de förstår vad begreppen handlar om.

När eleverna gör sitt slutarbete i nian skriver de om något de är stolta över att ha gjort i slöjden; de väljer vad de vill från årskurs 7, 8 eller 9. Då är loggboken oumbärlig för att gå tillbaka och se sin arbetsprocess.

– En flicka skrev i sin utvärdering: ”Jag förstod inte att det var så bra med loggboken, nu när jag tittar i den ser jag ju hur mycket jag lärt mig under de här åren”. Då blir man jätteglad!

På väggen i slöjdsalen hänger alla betygskriterier uppsatta. Helena Ottander-Bjerkesjö är noga med att gå igenom dem tillsammans med eleverna, så att de ska veta precis vad hon går efter och hur hon bedömer deras arbeten.

I de nya betygskriterierna står det uttryckligen vilka förmågor eleverna ska utveckla. Det gör att undervisningen måste få ett specifikt innehåll som ska utvecklas tillsammans med eleverna, anser Helena Ottander-Bjerkesjö.

– Jag behöver medvetandegöra eleverna om att de måste tänka formaliserande kring allting, eftersom vi bedömer det nu. För att få godkänt, eller E enligt nya systemet, krävs mer analys och reflektion än tidigare. Loggboken ger dem möjligheten att träna på det, så de lär sig hur de ska se på sina arbeten och reflektera.

Mellanstegen i det nya betygssystemet är positiva, tycker hon. Men de är också besvärliga eftersom tolkningsutrymmet när det gäller betygen har blivit större.

– Vad betyder till exempel att man ska klara av ”övervägande del” på C-steget för att komma upp till ett D? Ska det vara 75 procent eller 55? Det blir en subjektiv bedömning. Det här måste vi slöjdlärare prata om, så vi använder samma begrepp och tänker likadant utifrån de nya kriterierna. Det är viktigt för att det ska bli en likvärdig bedömning i olika skolor.

Det stora orosmomentet med bedömning är att man inte dömer rättvist, att det inte blir likvärdig bedömning i allt man gör som lärare, medger Helena Ottander-Bjerkesjö.

– Att vara en rättvis lärare är nästan mest betydelsefullt av allt. Därför är loggboken ett viktigt verktyg för att se hur eleverna utvecklas. Och när föräldrar protesterar och tycker att deras barn fått för lågt betyg, kan vi tillsammans titta i loggboken och se att ”nej, tyvärr, riktigt så avancerat som krävs för ett högre betyg är det inte”.