Hur kan en bibliotekarie vara allvetande? Hur imponerar man på andra med sin läsning? Svaren är fulgoogling och elvaårsregeln! Sedan i höstas svarar Jenny Lind på läsarfrågor i Fråga bibliotekarien i Dagens Nyheter.
– Åsa Beckman och Björn Wiman på DN kultur hade funderat på att ha med en bibliotekarie i Boklördag. Sedan träffade jag Björn Wiman av en slump och han frågade mig om jag ville skriva.
Vad har du för bakgrund?
– Jag har läst litteraturvetenskap, idéhistoria, förlagskunskap, biblioteks- och informationskunskap och gått en skrivarutbildning på Biskops Arnö. Jag har mycket studielån.
Första biblioteksminne?
– Att jag lånade Den långa flykten av Richard Adams. Jag var max sju år och förstod förmodligen ingenting. När jag skulle lämna tillbaka fick jag separationsångest och grät. Så jag har viss förståelse för sena låntagare.
Hur var ditt förhållande till skolbiblioteket?
– Jag har tyvärr ganska vaga minnen. Men det var en lite förbjuden plats som innehöll böcker med snusk. Det var bra och gjorde det spännande.
Hur kom det sig att du blev bibliotekarie?
– Min pappa noterade att jag som tonåring läste väldigt mycket och sa ”Akta så att du inte blir bibliotekarie”. Jag blev förnärmad, men insåg att jag inte kunde jobba med något som inte hade med litteratur att göra.
– Jag sökte upp ett muggigt bibliotek i Uppsala och fick börja med att städa, sedan uppgraderades jag till biblioteksassistent. Mötet med låntagarna och det häftiga bokrummet gjorde att jag bestämde mig.
Du arbetar på Biblioteket Plattan på Kulturhuset i Stockholm. Hur har jobbet påverkats av spalten?
– Jag måste vara extra trevlig. På senaste tiden har det kommit fler människor för att prata lite. Det är jätteroligt!
Vem hör av sig till Fråga Bibliotekarien?
– Det är oerhört blandat. Av namnen att döma så är det jämnt fördelat mellan män och kvinnor, olika åldrar och kan vara allt från Svenssons på landet till högutbildade akademiker.
Din spalt har gjort succé. Vad beror det på?
– När man odlar ett tonfall som sticker ut tycker en del att det är roligt och andra att det är skräp. De som tycker om det gillar att jag skriver om finkultur på ett oväntat sätt. De som ogillar det gör det av samma anledning.
Måste man läsa böcker man fått i present? Vad ska man läsa när man blivit dumpad? Är alla frågor på riktigt?
– Ja, men några har jag fått tvinga kompisar att skriva. Jag har fått bjuda på en öl.
Vad är det värsta man kan göra mot en läsovillig tonårspojke?
– Det allra värsta är att säga att han är värdelös och oduglig. De flesta är medvetna om att läsning har hög status, då kan man reagera genom att säga att det är skit. Det är viktigt att ta bort känslan av att man ska ställa upp i ett maratonlopp. I vissa lägen kan det vara bättre att inte uppmuntra till läsning och i stället locka med förbjuden frukt.
Vad läser du nu?
– Jag hetsläser allt jag kommer över eftersom jag ska börja skriva för tidningen M. Får jag välja så läser jag något eskapistiskt, skräpigt som fantasy. Då är det ingen som avkräver mig en åsikt.