"Språket är viktigare än jag trodde"

Björn Kindenberg är läraren som hamnade i Ekot och i debatt med Jan Björklund om dagens skola. Det är bra att lärare får ett ord med i laget, tycker han, men förstår att de flesta lärare inte orkar eller har tid.

Det har inte han heller egentligen. Just nu finns hans största utmaning i klassrummet på Hässelbygårdsskolan i Stockholm. Som relativt nybliven mellanstadielärare, efter att ha arbetat i tio år på högstadiet, upptas hans dagar av språkutveckling och texter i alla ämnen. I hans klass har 13 av 15 elever annat modersmål än svenska.

Verktyget heter genrepedagogik. Eleverna övar att skriva berättande texter och faktatexter. Nyligen undersökte de hur texter i SO kan vara uppbyggda, genom att två och två helt konkret klippa och klistra termer och pilar på en plansch, för att göra orsakssambanden tydliga. Nu har de precis övergått till att börja läsa och skriva förklarande faktatexter i NO. Lite längre har klassen kommit med den berättande texten.

På klassrumsväggen sitter gemensamma texter och nyckelord som orientering, komplikation, händelse, lösning och avslutning.

Språkutveckling är nytt för Björn Kindenberg, eftersom han egentligen är SO-lärare. Därför har han läst in sig på genrepedagogiken på egen hand. I sin blogg Magister Björn redogör han för hur arbetet går.

– Det kan bli väldigt mastigt. Man får ta det i små doser och inte forcera, säger han.

Som en introduktion i den berättande genren lät Björn Kindenberg i höstas eleverna göra filmberättelser i projektet Stockholmsdeckaren.

Barnen fick spela in egna deckarhistorier i Photostory. Historierna skulle utspelas i Stockholmsmiljö, med historiska bilder hämtade från Stockholmskällan. Det blev bra.

– Ljud och bild ökar uthålligheten. Eleverna lärde sig också att planera sina berättelser.

Samtidigt är han kluven till att man som lärare så ofta krattar banan för eleverna. Om eleverna tycker det är jobbigt att skriva kan det vara jätte-bra att göra filmer i stället. Men det är också farligt att hela tiden förenkla och ta bort det som inger motstånd.

Björn Kindenberg är 4–9-lärare i SO och har jobbat i tio år på en 6–9-skola. De senaste tre åren på högstadiet var Björn Kindenberg mediepedagog och bibliotekarie. Hans uppgift var att få andra lärare att använda digitala verktyg och sociala medier i undervisningen. Men det var svårt att genomföra idéerna när han inte hade egna klasser.

– Jag hade en massa idéer, men lärarna hann inte testa dem. Då blev jag sugen på att visa genom min egen undervisning.

Men det är krångligare än han trodde, märker han nu. Det är mycket kringarbete och tekniska problem. Det tar tid att ta fram och plocka undan datorerna, se till att batterierna är laddade och få det trådlösa nätverket att fungera. Att dessutom få en hel klass med tioåringar att hitta till samma hemsida är en utmaning. I dag kan han bättre förstå lärare som är skeptiska till att använda datorer i undervisningen.

– Jag har inte samma smånaiva föreställning nu. Det tar mycket tid. Man får göra en kalkyl, det måste verkligen vara värt det.

När han sökte jobbet som klasslärare på Hässelbygårdsskolan hade han aldrig jobbat på mellanstadiet. Det är tuffare än han kunde ana – särskilt som han varken har läst svenska eller svenska som andraspråk. Men han lär sig.

– Som klasslärare har jag tvingats bli mer uppstyrd. Jag är lite mer slarvigt lagd, men här måste jag ha ordning och reda.

Den största vinsten är andraspråksperspektivet. Det borde alla lärare ha, anser han. I dag vet han var fallgroparna finns och är mycket mer uppmärksam på språket, till exempel ord som betecknar orsak och verkan. I till exempel kemin är det oftast självklart för läraren att förklara ord som mikroskop, mättad lösning och kristaller.

– Men vad eleverna verkligen stupar på är ord som ”gör så att” eller ”leder till”. Ord som förklarar samband och att något händer.

Björn Kindenbergs starkaste drivkraft är nu att hans elever här i Hässelby gård ska ha alternativ när de går ut skolan. De ska kunna analysera, argumentera och förklara, de får inte stupa på det språkliga. De ska känna att de hör hemma i Sverige och kan välja om de vill bo här eller i Marocko till exempel.

Segregationen bekymrar honom. Två stationer bort med bussen är det bara helsvenskar i skolan.

– Det är barockt. Det är inte ett hållbart samhälle. Jag tycker att man ska styra upp skolsegregationen med lagstiftning.

Björn Kindenberg är aktiv i sociala medier, även om han trappat ner lite. Han bloggar, twittrar och skriver debattartiklar, främst på nätet.

– Jag gillar att reflektera och formulera mig – om skolan och mitt arbete. Jag har alltid gjort det, men i sociala medier är det så mycket enklare. Responsen blir en drivkraft i sig.

När kulturjournalisten Maciej Zaremba skrev en reportageserie om skolan i Dagens nyheter kände många lärare inte igen sig. Björn Kindenberg nöjde sig inte. I stället gjorde han en grundlig kritisk granskning av Zarembas påståenden, som han publicerade på webben.

– Det fick mycket uppmärksamhet, inte minst av journalister. Men egentligen gjorde jag bara det som journalisterna själva borde ha gjort.