Erotisk dans fick snurr på köket

Det är en solig vinterförmiddag, så kylig att Frösåkersskolans låga tegelbyggnader i den lilla uppländska tätorten Östhammar framstår som utmejslade med exakt precision. Rektorn Per Rostgaard Evald tar emot på expeditionen några meter från det kök som lagar all mat till såväl skolans elever, som till förskolor och äldreboenden. Det kök som i och med vikariens infall fick allas ögon på sig.

Per Rostgaard Evald slår sig ner i en av stolarna vid det runda mötesbordet och berättar vad som egentligen hände den där dagen. Det började med att några elever kom in på hans rum från skolmatsalen. Med sig hade de en tallrik ugnspannkaka, som rektorn senare kallade ”obeskrivlig klet” på skolans hemsida. Han minns att han tog tallriken tillbaka till köket och fick bekräftat att pannkakan var ogräddad, trots att den hade varit länge i ugnen. I köket gick de med på att servera något annat och under tiden man ordnade med ny mat samlades allt fler hungriga elever i kön.

Rektorn lämnade matsalen. Av någon anledning bestämde sig köksbiträdet bakom serveringsdisken då för att dra gummisnodden ur håret så att det föll ner över axlarna, kränga av sig förklädet och dra ner gylfen. Hon fattade tag i pelarna bakom serveringen och dansade mellan dem som en ”poledansare”.

Varför gjorde hon det? Rektor Per Rostgaard Evald pratade inte med henne eftersom han inte var hennes chef, men han har en egen teori. Han beskriver händelserna sakligt med ett lätt roat leende och en beklagande ton. Ögonbrynen hissar han högt ovan de stålbågade glasögonen. Hon tog inte av sig kläderna som man kunde tro när man läste vissa rubriker, betonar han.

– Hon ville roa eleverna, men sättet var kanske inte så lämpligt.

Den mediecirkus som följde hade ingen kunnat föreställa sig. En journalist på Upsala Nya Tidning fick nys om händelsen och snart spreds historien landet runt. Även engelskspråkiga medier utanför Sverige snappade upp den udda tilldragelsen och Per Rostgaard Evald fick ta emot samtal från många journalister. I samband med detta gjorde han flera kritiska uttalanden om maten. Framför allt lyfte han fram att kvaliteten var ojämn.

– De kunde servera en god köttgryta ena dagen och nästa dag fisk som var så salt att den stod upp.

Varför var kvaliteten på maten så varierande kan man undra? Per Rostgaard Evald tror att det hängde ihop med stämningen i köket, att det fanns gammalt groll som man nu kommit till rätta med. Själv har han begränsat inflytande över den dagliga verksamheten eftersom han inte är chef över köket – och det är ett upplägg han är nöjd med.

Han tycker att det är logiskt med tanke på att köket inte bara lagar mat till hans elever utan även till barn i förskolan och till alla på centralortens äldreboenden. För att inte vare sig äldreomsorgen eller skolan ska bli förfördelad, har kommunen givit den tekniska förvaltningen ansvar för köket.

Han tycker också att han kan vara tydligare med att företräda eleverna eftersom han inte har arbetsgivaransvar för kökspersonalen på Frösåkersskolan. Av tidigare erfarenhet som rektor på en annan skola vet han att det finns många komplicerade frågor att lösa när man ansvarar för köket. Han fick till exempel ta ställning till om det skulle finnas brickor eller inte, och hur de skulle bygga om disken.

Han viftar med handen.

– Här behöver jag inte fundera på saken och det är faktiskt en fördel.

Det finns de som menar att just den sortens organisation där ansvaret för köket finns inom en förvaltning som står helt frikopplad från skolan är något skolor och förskolor med dålig mat har gemensamt. Kan organisationen ha påverkat kvaliteten negativt? Per Rostgaard Evald tror inte det. Organisationen är inget problem om man får till stånd en dialog mellan elever, lärare och kökspersonalen, tror han.

Själv formulerar han utmaningen så här: Hur gör man som chef när man är mycket beroende av en verksamhet som man inte själv leder? För hans del är svaret framför allt att föra en dialog med kökschefen Erika Jansson, som han uttrycker ett stort förtroende för. Han är positiv till att skolan nu har ett matråd, men sitter inte själv med i det. Han lägger ena handflatan mot bordsskivan.

– En orsak till att jag inte är mer aktiv i matfrågan är att jag inte vill in och klampa på kökschefens område. Jag ger matrådet det mandatet och ansvaret, och Erikas ledning blir tydlig för alla.

Skulle det ändå inte fungera är det förstås hans ansvar att lyfta frågan till nästa nivå, vilket han gjorde i samband med den ogräddade ugnspannkakan och allt som följde. Mycket har hänt sedan dess, betonar han. Atmosfären är trevligare, köket har fått förstärkning och maten har blivit bättre. Fast själv äter han mat han tagit med sig i skolans lärarrum, och inte den mat som serveras i skolans matsal. Dels tycker han att priset på 50 kronor per måltid är för högt, dels tycker han att sparar tid på att inte gå dit.

Frösåkersskolans matsal är ljus med högt i tak och vid ena kortväggen finns en scen med ett djuprött draperi. Några elever sitter redan vid borden med sina lunchbrickor. De får välja mellan två rätter nu och salladsbordet har blivit bättre, tycker Frida Jansson som går i nian. Hon är med i elevrådet där de har diskuterat maten i flera år. Hon snurrar på sitt flätade armband.

– Maten såg faktiskt äcklig ut.

Ibland hör man de som hävdar att elever har bestämt sig för att skolmaten är äcklig. Var det del av förklaringen till klagomålen på maten på Frösåkersskolan? Frida Jansson skakar lätt på huvudet och ler. Det är inte bara gnäll, utan maten har varit oätlig vissa dagar. Hon ger exempel: Brända köttfärsbiffar, frysta potatisbullar, halvlagade maträtter och mat med konstig konsistens.

Att maten har varit dålig har alla känt till och en del lärare har till och med vägrat att äta den. De har inte tyckt att den varit värd att betala för. Anledningarna till att kvaliteten varit dålig är flera, tror hon. En är att maten ska gå fort och lätt att laga för köket gör portioner till så många varje dag.

– De brukade inte använda riktiga grejer och de har gjort maten utan att tänka på att den ska vara nyttig eller god. De har bara gjort den för att den ska göras.

Nu är saker och ting annorlunda och för det mesta bättre. En viktig förändring är att köket har gått från att använda mycket halvfabrikat till att använda mer riktiga varor, sammanfattar hon.

– Förut hade de potatis på burk, nu kokar de färsk potatis. De gör egna såser till fisken och de lagar färska grönsaker. Det märks.

Frida Jansson är med i matrådet som skapats på skolan. Det ska sammanträda två gånger per termin, hittills har de haft ett möte.

– Vi frågade till exempel om vad det är i de olika salladerna och nu har de satt ut listor över vad som ingår. Det var bra, de lyssnade på oss och vi fick säga vad vi tycker.

För Frida Jansson är det uppenbart varför matfrågan är viktig. Om man inte äter orkar man inte gå i skolan en hel dag och det blir svårare att lära sig saker. Trots att maten är så viktig tycker hon inte att man på skolan har lyssnat på eleverna tidigare. Ingen har tagit dem på allvar.

Allt ändrades i och med köksbiträdets dans och rubrikerna och uppståndelsen som följde i dess spår. Hon fick gå, men det som var en skandal för köket minns vissa elever med tacksamhet. Det ryktas att det dansande köksbiträdet har fått nytt jobb på en skola i en ort en bit bort. Frida Jansson tänker på henne ibland.

– Det är mycket tack vare henne som vi har fått bättre mat, innan har folk inte reagerat.