Eget driv högt i kurs

– Jag tycker att man kan tala om en anda. Vi säger inte nej till elevernas egna idéer, alla dörrar är öppna, lärarna rör sig hela tiden tillsammans med eleverna, vi har långa pass där vi tar rast när vi behöver. De regler som finns har eleverna själva skapat.

– Vi jobbar med det drivande, med att hitta elevernas ”jag vill, jag kan, jag vågar!”.

Och det kräver ganska mycket engagemang. Linn brukar säga att eleverna är ”skolskadade” efter nio år i grundskolan. Det kan låta tufft men det hon menar är att eleverna inte är vana vid att få utforma sina egna projekt och låta sina egna idéer få liv och förankras i skolan. De är vana vid att det är lärarens uppgifter som ska göras, utan att ifrågasätta varför eller om det går att göra på andra sätt. För att locka fram elevernas driv behöver lärarna lära känna varje elev och veta vad han eller hon tycker är roligt, prata och förklara mål och betygskriterier, finnas till hands för att stötta. De behöver också mötas och prata mycket med varandra.

– Det har varit kämpigare sedan i höstas att få ihop det, framför allt praktiskt. Vårt sätt att arbeta på kräver mycket samarbete mellan lärarna och att vi verkligen har tid till det.

DCC är en friskola som ägs av Hermods och finns i Helsingborg, Jönköping, Malmö, Stockholm och Västerås. Yrke hälsar på i en växande organisation i Västerås. Här finns bygg- och anläggningsprogrammet, teknikprogrammet och estetiska programmet. Skolan startade höstterminen 2010. Nu har de äldsta eleverna börjat i årskurs två. 70 elever har växt till ungefär 150.

Det är lugnt i korridoren den här fredagen. Några elever sitter och småpratar i fåtöljerna. Det röda golvet får det att kännas som om man har extra energi under fötterna. I en glasmonter är resultaten av elevernas praktiska matte utställda – fiffiga förpackningar för tvålar, parfymer och annat.

Linn de Wilde var i stort sett nyutexaminerad när hon började på den helt nya skolan 2010. EPL hade hon knappt hade hört talas om. Ett och ett halvt år senare känner hon att allt hela tiden är under omprövning eftersom organisationen växer.

– På en liten skola är kommunikationsvägarna kortare. Vi är en växande organisation och det betyder också att formen för vårt sätt att arbeta behöver utvecklas.

Antalet lärare ökar och kanske behöver skolan snart två lärarlag i stället för ett. Det som förut kunde diskuteras och beslutas i storforum med alla elever kanske behöver formaliseras så att en grupp elever representerar alla. Första året läste alla elever kärnämnena gemensamt, oavsett vilket program de gick på. Men i höstas övergick man till att läsa med sitt eget program, både på grund av att elevantalet växer och för att GY 11 inte ger samma utrymme för gemensam kärnämnesundervisning. Rektorn är ny. Skolan har en ny it-plattform som ska sätta sig. Verkstaden har också flyttat längre från centrum vilket gör att yrkeslärarna kommer längre ifrån sina kollegor.

Processen att hitta sitt eget driv förstärks i projektarbeten, som är den huvudsakliga arbetsformen på skolan. Projekten är ämnesövergripande och uppdelade i A, B och C. Bokstäverna ger signaler om självständighetsgrad. I A-projekten är självständigheten lägst och i C-projekten högst.

Linn de Wilde och hennes kolleger utgår från att eleverna vill. På det sättet har lärarna höga förväntningar på eleverna. Höga positiva förväntningar.

I projekten kan eleverna uppnå mål i flera ämnen och kurser. I planeringen ingår att fundera på vilka mål som kan passa ihop och sammanföras i ett och samma projekt . Projekten är alltså mer eller mindre omfattande. Ett A-projekt som just nu planeras i byggelevernas årskurs ett går ut på att samla in allt spill i verkstaden under en viss tidsperiod, materialbestämma, väga och räkna ut energin i massan.

– Då kan man till exempel få med mål i både matte och naturkunskap.

Linn de Wilde tycker att litteraturkunskap är det knepigaste ämnet att koppla till byggprogrammet.

– Men det går! Till exempel tillverkar vi verkliga tidslinjer med små krokar för olika epoker. De skrivarbeten eleven sedan gör förankras fysiskt på tidslinjen.

Även om entreprenöriellt lärande inte är detsamma som att alla elever ska utbildas i att starta eget, erbjuder skolan flera kurser i företagande. För många elever på byggprogrammet känns det naturligt att tänka på sin egen yrkesframtid i form av egenföretagande. En av dem är Theo Borglund.

– Japp, jag kommer att starta företag. Det är väl snart dags nu, säger han.

En av de bästa sakerna med DCC är just det egna ansvaret, menar Theo Borglund.

– Det blir mycket roligare när man får styra själv. Jag gjorde till exempel om ett projekt där vi skulle föreslå förbättringar på en badplats till ett projekt där jag utvecklade en ny bakram till en motorcykel!

Theo Borglund flyttade över uppdraget att produktutveckla någonting från Lögarängsbadet till att produktutveckla någonting kopplat till sitt eget fritidsintresse. Resultatet blev en ny bakram i ett lättare och starkare material än originalets till crossmotorcykeln, en Honda SBR 600. Den nya bakramen ska hålla bättre om hojen går omkull. Materialet ska också vara miljövänligt.

– Jag kunde uppnå många fler mål än vad som var tänkt från början i mitt projekt. Jag gjorde till exempel en hemsida och gjorde i ordning en massa bilder också.

Just nu planerar han ett C-projekt tillsammans med två kompisar. Tanken är att söka sponsorer för att kunna köpa en mindre lägenhet eller ett radhus och sedan agera arbetsledare för yngre elever som får jobba med praktiska moment i bostaden. I samband med projektet ska flera kurser i olika ämnen examineras.

Om man tappar sugen och flyter i väg är det vanligaste att lärarna ser det och ingriper, förklarar Theo Borglund.

– Det är svårt att inte vara driven här. Om man inte hittar sitt eget driv kommer det alltid någon och driver på en.

Michael Gustafsson är en av Theos bygglärare. Han kommer från branschen. Efter två år i skolans värld funderar han på när och hur han ska genomföra en valideringsutbildning.

När han jämför sina elevers gymnasietid med sin egen tycker han att hans elever har det klart bättre.

– Det känns så självklart att knyta ihop ämnen i projekt så att de blir meningsfulla i förhållande till det eleverna utbildar sig för. Byggmatte är till exempel jättebra, det är ju det de ska kunna. Varför var det inte så när jag gick i skolan?

Michael Gustafsson tycker visserligen att det är synd att verkstaden ligger 4–5 kilometer från skolan i centrum, med tanke på det samarbete lärarna behöver ha runt eleverna.

– Å andra sidan är lokalerna här mycket bättre. De är ändamålsenliga helt enkelt. Vi får utveckla det vi kan allt eftersom. Till slut kanske vi hittar ett sätt att sitta ihop rent fysiskt, hela skolan.

Rent generellt tycker han att elevernas motivation växer när de förstår att lärarna menar allvar med att de inte bara får utan behöver ta egna initiativ och driva igenom egna idéer.

– Som lärare är det oerhört kul att se hur olika eleverna gör för att nå målen. Det finns så många sätt att lösa problem på och lära sig.