Flumpedagogik eller framtidens lärande? Meningarna är delade om entreprenörskap i skolan. Lobbyarbetet har pågått i decennier.
Entreprenöriellt lärande. Begreppet väcker känslor. Dessutom är namnet en tungvrickare, svårt att uttala. Men nu kommer alla lärare att lära sig. Enligt de nya läroplanerna ska skolan främja entreprenörskap och det ska genomsyra undervisningen. I gymnasiets läroplan är kopplingen till att starta eget företag tydligt framskriven.
Från regeringshåll är budskapet också tydligt: fler ungdomar ska vilja bli företagare. Sverige behöver fler entreprenörer för att hävda sig på en global marknad.
– Det är en tydligare signal att den här typen av individer är mer eftertraktade i samhället, säger Eva Leffler, lektor vid Umeå universitet.
Men begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande är fortfarande okända för många lärare. Vad är det och varför ska det in i skolan – och hur kom det in?
En vanlig definition av entreprenör är en person som startar nya företag eller utvecklar nya produkter. Entreprenören är risktagande, nydanande och ser möjligheter i stället för problem. Men begreppet har vidgats. Från att tidigare ha haft en strikt ekonomisk koppling – en entreprenör startar företag av vinstintresse – talar man numera även om andra drivkrafter. Det finns sociala entreprenörer, som drivs av ett ideellt engagemang, eller kulturella entreprenörer, konstnärer som gör något nydanande.
Man skiljer också mellan yttre och inre entreprenörskap. Det yttre syftar mer till att starta företag och det inre handlar om individers utveckling. Enligt grundskolans läroplan ska eleverna bland annat fostras till att bli kreativa, nyfikna, ta eget ansvar och till att vilja omsätta idéer i handling. Det är detta man brukar kalla entreprenöriella kompetenser eller förmågor.
Entreprenöriellt lärande, eller företagsamt lärande, är en pedagogisk form som ska stimulera dessa kompetenser. Då krävs en förändring av arbetssättet till mer projektinriktad och ämnesintegrerad undervisning.
– Det är ett förhållningssätt. Eleverna ska ta makten över sitt eget lärande, säger Eva Leffler, som forskat om entreprenörskap i skolan.
Med det entreprenöriella lärandet passar man in entreprenörskapen i en skolkontext och försöker se vad det betyder för undervisningen – hur kan vi i skolan göra det till vårt? Egentligen är det inte så märkvärdigt, menar hon. Små barn är naturliga entreprenörer, de är nyfikna, kreativa och vågar prova nya vägar. Men skolan har tidigare inte varit särskilt bra på att stimulera dessa förmågor.
Fast om man nu är en annan typ av person – alla kanske inte kan vara nytänkande? Eva Leffler svarar med en motfråga.
– Vad är det som säger att inte alla ska få chansen att utveckla sin kreativitet och testa nya vägar?
Det finns en politisk laddning i ordet entreprenör som en del människor reagerar på. Åtminstone under 1990-talet var ordet tydligt ideologiskt, med en stark koppling till näringslivet och borgelig politik. Svenskt Näringsliv och dess föregångare SAF har medvetet och kraftfullt arbetat för entreprenörskap i skolan i mer än 30 år. Efter millennieskiftet har arbetsgivarna haft stark medvind. År 2003 lade Svenskt Näringsliv ett förslag om företagsamhet på schemat i grundskolan och uppåt. Sex år senare, år 2009, kom man i mål. Då beslutade alliansregeringen, med Maud Olofsson och centern som drivande, om en strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Två år senare, 2011, skrevs entreprenörskap in i läroplanerna för grundskolan och gymnasiet.
Mia Liljestrand, ansvarig för entreprenörskap i skolan på Svenskt Näringsliv, är nöjd.
– Det är på tiden! Dels för att arbetsgivarna frågar efter den typen av kompetens och dels för att människor i framtiden kommer att gå i och ur anställningar mer.
Man behöver ha ”affärsmannatänket”, menar hon, även om man är duktig i sitt yrke. På en bilverkstad räcker det inte att vara bra på att skruva på bilar.
– Man måste ha kontakt med slutkonsumenten också. Och är du kock kanske du behöver sitta i receptionen ibland eller tala tyska med kunderna.
Mia Liljestrand är övertygad om att fler elever nu får förståelse för det lilla företagets villkor och möjligheter. En annan vinst är att företagen får fler medarbetare med entreprenöriella förmågor.
– Men så klart skulle det också vara väldigt positivt om vi fick fler växande småföretag i Sverige!
Eva Leffler kan förstå om lärare och andra är skeptiska till entreprenörskap i skolan på grund av den ideologiska kopplingen. Hon påpekar att i dag har även andra marknadstermer, som kundnytta och kvalitetsredovisning, tagits in i skolans värld. Men även om marknadskrafterna styr i samhället, så är skolans uppdrag inte bara att utbilda den framtida arbetskraften. Skolans värdegrund och demokratiuppdrag är överordnade och inte förhandlingsbara, understryker Eva Leffler.
Det entreprenöriella lärandet har också beskyllts för att vara flummigt. Kritiken kommer bland annat från näringslivshåll. Mia Liljestrand på Svenskt Näringsliv håller inte med.
– Jag känner inte igen det. Det arbete jag har sett är oerhört strukturerat och inriktat på att få eleverna att reflektera längsmed vägen. Numera finns det också forskning om det.
Den här typen av lärande kan dock vara svårt att fånga i traditionella betyg. För att bedöma det måste man arbeta med formativ bedömning, till exempel kamratbedömning, påpekar Eva Leffler vid Umeå universitet. Frågan är hur det rimmar med Jan Björklunds betoning av separerade ämnen och stark kontroll av kunskaper.
– Om han vill att man ska läsa varje ämne för sig, så går han emot sin egen läroplan, säger Eva Leffler.
En person som kritiserat entreprenörskapets intåg i skolan är idéhistorikern Sven-Eric Liedman, bland annat i sin bok Hets! En bok om skolan. Egentligen är det inget fel på innehållet i det entreprenöriella lärandet – tvärtom.
– Det är ett led i ett klassiskt bildningsideal, med rötter hos Sokrates, det sena 1800-talets bildningsideal och progressivismen. Det är absolut inget flum.
Det han vänder sig mot är samhällets okritiska hyllning av entreprenören, nästan som ett nytt människoideal. Han tycker det är ”en stollighet” att vår tid ekonomiserar allt, även skolan, och låter marknadskrafterna styra. Dessutom gillar han inte benämningen entreprenöriellt lärande.
– Man måste träna för att kunna säga ordet över huvud taget. Varför inte kalla det aktivt lärande?
Intresset för entreprenörskap är dock ingen isolerad svensk företeelse, utan en del av en internationell trend. Redan 1989 nämnde OECD relationen mellan ekonomi och utbildning och behovet av förändrade undervisningsmetoder. I Europeiska rådets så kallade Lissabonstrategi från år 2000 framhölls entreprenörskap som en grundläggande färdighet kopplad till utbildning. Sedan 2006 är entreprenörskap en av EU:s åtta nyckelkompetenser för livslångt lärande.
I Finland infördes ”Fostran till företagsamhet” i läroplanen redan 1994. Det var då djup lågkonjunktur med 20 procents arbetslöshet och den finska regeringen såg eget företagande som en väg till ökad sysselsättning på sikt. Att företagandet flyttade in i skolan upprörde många lärare, berättar Bettina Backström-Widjeskog vid Åbo Akademi, som forskat om lärare och företagsamhet.
– Många lärare ogillade det. De tyckte inte att de ekonomiska aspekterna gick ihop med skolans humanistiska värderingar.
Kanske betonade regeringen det yttre företagandet för mycket, påpekar hon. Den inre, individuella, företagsamheten är lättare för lärare att godta. Att stimulera elevernas potential, utgå från deras behov och fostra aktiva personer är något som lärare känner igen och tycker är viktigt.
– Det gäller att prata lärarnas språk när man ska införa något nytt.
Även om man som lärare är skeptisk, så tycker Bettina Backström-Widjeskog att man bör definiera för sig själv hur man förstår entreprenöriellt lärande och fundera över vad man kan och vill ta in i sin undervisning och hur man gör det.
– Alla elever ska inte pressas genom samma rör, alla vill inte bli företagare. Men den inre företagsamheten är alla betjänta av. Den har jag svårt att tro att lärare är negativa till.
För Bettina Backström-Widjeskog är pedagogiskt entreprenörskap främst ett sätt att förbereda unga människor för ett föränderligt samhälle. Hon tycker att man i skolan borde prata mer om vilket samhälle man utbildar eleverna för. Tidigare generationer kunde arbeta på samma arbetsplats hela livet. I dag byter vi jobb ofta och skolar om oss.
– Vi vet inte vilka kunskaper, attityder och förmågor de unga behöver i framtiden. De förmågor som kännetecknar en entreprenör behövs för att hantera en komplex verklighet.