"Rancières verkliga förtjänst är dock för mig ifrågasättandet av hela det sociala utbildningsprojektet. Är skolgång verkligen det enda och bästa alternativet för att tillägna sig kunskap?"
Den okunnige läraren handlar om den franske läraren och filosofen Joseph Jacotot (1770–1840) vilken levandegörs genom rikliga citat och hänvisningar till hans idéer. Jacotot upptäckte genom en slump att elever kan lära sig själva, utan någon lärare som förklarar för dem. Denna erfarenhet tog Jacotot fasta på och ur den utvecklade han tanken om en icke-hierarkisk ”universell undervisning”. Lärarens roll var inte att förklara eller förmedla, utan att intellektuellt frigöra eleven så att han/hon kan lära sig själv. Dessutom ska jämlikhet enligt Rancière inte vara ett mål att uppnå, utan en utgångspunkt för våra handlingar. Detta måste därför även gälla intelligensernas jämlikhet mellan lärare och elev.
I Frankrike vid denna tid, åren efter franska revolutionen, kritiserades samhällets sociala orättvisor och lösningen eftersöktes i utbildningssystemet. Ett förslag var en skola som anpassar sig efter de enskilda elevernas förutsättningar och ön-skemål, medan ett annat förslag var en strikt skola där objektiva kunskaper förmedlas av auktoritära lärare. Jacotot ifrågasatte båda dessa förhållningssätt och jämförelsen med dagens svenska skoldebatt om den demokratiska så kallade ”flumskolan” respektive ”ordning-och-reda-skolan” är slående. Rancières bok, med argument om okunnighet och jämlikhet, hjälper oss att tänka bortom denna polarisering.
Boken är en slingrande beskrivning av Jacotots tankar vilka blandas med fransk utbildningshistoria och vävs ihop med Rancières egna slutsatser. Som läsare är jag dock kluven. Å ena sidan beundrar jag de unika idéerna, men samtidigt som de fångar mig i all sin självklarhet, försvinner de flyktigt utan att lämna några större avtryck i mig och vissa avsnitt känns därför som ren transportsträcka. Rancières verkliga förtjänst är dock för mig ifrågasättandet av hela det sociala utbildningsprojektet. Är skolgång verkligen det enda och bästa alternativet för att tillägna sig kunskap? Rancière konstaterar att Jacotots metod är ett individuellt projekt och därför inte kan tillämpas i en skola. Därför kan boken inte läsas som en modell för skolans organisation eller som ett svar på någon didaktisk fråga. I stället är det en bok för den som vill tänka kring lärarrollen, hur kunskap blir till, hur individer blir intellektuellt frigjorda samt hur vi på nytt kan föreställa oss jämlikhet. Som sådan framstår Den okunnige läraren som en nutida klassiker som i och med den svenska översättningen förhoppningsvis når en större svensk publik både i lärarrum, hos politiker och på lärarutbildningar.