Forskning om didaktik med fötterna i vardagen

I en riktigt tegelröd ”tegelsten” på hela 400 sidor har en grupp forskare skrivit arton allmändidaktiska bidrag under rubriken Allmändidaktik – vetenskap för lärare. Bokens redaktörer är Sven-Erik Hansén, välkänd professor i tillämpad pedagogik vid Åbo Akademi, och Liselott Forsman, forskare och lärarutbildare vid Åbo Akademi. De övriga bidragen står tjugotre kända nordiska forskare och författare för. Det är spännande att boken är ett nordiskt bidrag. På omslaget finns ett märke som berättar att den fått en fin utmärkelse, ett hederspris i en tävling om ”Kurslitteraturpriset”. Det är inte svårt att förstå, för kvaliteten är genomgående hög när det gäller språk, layout, problemformuleringar, begreppsdefinitioner och argumentation. Sist men inte minst har Allmändidaktik tydlig relevans för sina målgrupper.

En stor del av den didaktiska forskningen är tyvärr inte intressant för skolans lärare, men den här boken kan bidra till att återerövra den didaktiska forskningens ursprungliga uppdrag, nämligen att ha betydelse för lärare i skolans vardag. De frågor som är utgångspunkt för bidragen syns viktiga även för yrkesverksamma lärare. Författarna kan ”hantera” skolans verklighet. Innehållet är tydligt verksamhetsnära och bidrar till att minska avståndet mellan lärare och forskare. Det gör boken till ett bidrag i tiden eftersom detta är uttalade ambitioner från exempelvis utbildningsdepartementet och Skolverket.

Boken ger en gedigen presentation av forskningsgrundad kunskap inom allmändidaktik i ett helhetsperspektiv. Det allmändidaktiska vetenskapliga perspektivet syns vara bokens poäng, och därmed fyller den en viktig funktion, exempelvis i den utbildningsvetenskapliga kärnan i den nya lärarutbildningen, eftersom det är ont om breda allmändidaktiska grundböcker.

Den behandlar frågor om undervisning och lärande i vid mening. Begreppet allmändidaktik reds ut ordentligt och sägs stå för lärarskap, lärares professionella utveckling, klassens sociala liv och skolans samhälleliga kontext. Kärnan i allmändidaktiken är sammanfattningsvis olika aspekter på undervisning och lärande, som inte är kopplade till enskilda skolämnen.

Läsaren kan välja fritt bland kapitlen, som kan läsas efter intresse, tycke och smak och i den ordning som läsaren själv väljer. En svag känsla infinner sig någon gång ibland av att författarna gjort som Kajsa Varg, nämligen ”tagit vad man haver”, men vilka författare gör inte det. Boken är ändå välskriven och sammanhängande för att vara en antologi.

Den är användbar, enligt min bedömning, i allt från grundutbildning till avancerad utbildning för lärare och kan också användas i didaktiska forskarskolor. Mentorer i yrkeslegitimationens introduktionsår kan också ha nytta av boken för att öka kunskapen om och förståelsen för de nyblivna lärarnas grundutbildning. Bidragen känns väldigt aktuella. De berör undervisning och lärande i vårt postmoderna samhälle där kulturmöten är självklara, där internationella jämförelser är viktiga och styr och där kunskapsutvecklingen i en allt snabbare takt utmanar skolans arbete.