Dystert om läsning i förskolan

I november 2010 genomförde vi en mindre studie där vi med hjälp av studenter i lärarutbildning och lärarlyft granskade förekomsten av litteraturläsning i förskolan. Under en sammanhängande vecka dokumenterade studenterna all litteraturläsning som förekom på 40 olika förskolor i Skåne och Västernorrland. Resultatet kan beskrivas som tämligen dystert.

Vi kan bland annat konstatera att litteraturläsning inte förefaller vara en prioriterad aktivitet i de berörda förskolorna, att innehållet i det lästa verkar vara av helt underordnad betydelse och att det enbart förekom några enstaka exempel på en mera medveten och genomtänkt pedagogik när det gäller litteraturläsning. Det var också mycket vanligt att litteraturläsning fick stryka på foten för andra aktiviteter. En företeelse som däremot tycks vara mycket vanlig och ha hög prioritet är mer strukturerad och formaliserad språkträning, ofta inspirerad av den så kallade Bornholmsmodellen. Så som dessa aktiviteter kommer till uttryck i studenternas dokumentation är den mest relevanta beskrivningen av dem isolerad färdighetsträning för det mesta tömd på allt annat innehåll än språk.

Vi var, det ska erkännas, något nerslagna av det dystra resultatet när det gäller litteraturläsning, men samtidigt ville vi försöka förstå hur det kan komma sig att det tycks förhålla sig på det här viset. För att få svar på den frågan bestämde vi oss inledningsvis för att se vad som sägs i den nyligen reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö 98). Efter hand som vi läste steg vår förvåning – vi kunde nämligen inte hitta några formuleringar där betydelsen av att läsa litteratur i förskolan togs upp, vare sig i de mera diskuterande avsnitten eller i de många målformuleringarna. För att vara på den helt säkra sidan gjorde vi med hjälp av datorn sökning på följande ord: skönlitteratur, litteraturläsning, bok/böcker, saga/or, berättelse/r. Resultat: noll träffar! Det står alltså inget alls om litteraturläsning och dess funktion och betydelse när det gäller barns språk- och kunskapsutveckling i den nu gällande läroplanen för förskolan! Barns så viktiga tidiga socialisation till läsare – vi ställer oss frågan hur den ska gå till utan berättelser, böcker och sagor? Är det tänkt att endast de barn som får läsning med sig från hemmet ska förunnas detta stöd för sin senare språk- och kunskapsutveckling?

I läroplanen finns emellertid mera övergripande formuleringar kring språk och språkutveckling. Här står bland annat att barnen ska utveckla intresse för skriftspråk och förståelse av symbolers kommunikativa funktioner och att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling.

Den slutsats vi kan dra är att pedagogerna på de förskolor som fanns med i vår undersökning verkar ha tolkat detta så att barnens språkutveckling stimuleras av formaliserad, isolerad färdighetsträning och inte genom läsning av och samtal kring skönlitterära texter inom ramen för ett övergripande kunskaps-innehåll, till exempel ett tema. Vi kan, slutligen, konstatera att de förskollärare som väljer att aldrig läsa skönlitteratur för barnen arbetar i enlighet med de nationella styrdokumenten! Detta måste, som vi ser på saken, betraktas som anmärkningsvärt. Var det verkligen menat att det var så det skulle vara?