Det kanske är fräckt mot vår reporter Elisabet Rudhe, att redan här avslöja slutet på hennes belysande artikel om betygsinflationen. Men jag tar risken.
Slutsatsen Elisabet drar är att det finns ett par olika strategier när det gäller synen på betyg. Ska betoningen ligga på kontroll uppifrån eller på åtgärder som bygger på tillit till lärarnas professionella yrkeskunnande? Jag tänker att det är en svår balansgång för utbildningsminister Jan Björklund, som ofta stoppar fingrarna i lärarnas syltburk.
Alla tycker sig ha rätt att tycka till om skolan, på basis av att de har gått där själva. De utgår naturligtvis från sina egna erfarenheter och upplevelser, ofta var det bättre för.
När Jan Björklund går ut i medierna och förfasar sig över läsplattor eller andra nya arbetsmetoder eller verktyg, gör han samma misstag som alla andra, han utgår från sig själv. Med en stor skillnad. När Jan Björklund, som utbildningsminister, ger sin syn på hur lärarna ska arbeta ger det eko ända in i klassrummen. Det gör saken allvarligare, Jan Björklund är de facto inte lärare, pedagog eller forskare, utan politiker.
Artikeln om betygsinflationen visar vilka komplexa sammanhang som påverkar kunskapsutveckling och bedömning. Utbildningsministern borde få en allvarlig varning om han inte lär sig att lämna lärarnas syltburk i fred.
Annica Grimlund Chefredaktör Lärarnas tidning