Lärarna ansvarar för simundervisningen

Stockholms stad erbjuder till exempel skolor att köpa sina elever en 15 gånger 30 minuter lång simkurs för 8350 kronor per grupp. Erbjudandet gäller främst elever i årskurs 2, men även äldre elever som inte kan simma.

Bra för eleverna som får en ordentlig chans att lära sig simma och bekvämt för skolorna som är ålagda att bedriva undervisning i något som de inte har anpassade lokaler till. Det vill säga, styrdokumenten ålägger skolorna att se till att eleverna, när de går ut sexan, kan simma minst 200 meter, varav 50 meter i ryggläge, trots att de flesta skolor, för att inte säga nästan alla, inte har en egen simbassäng.

Frågan är om det är rätt att låta någon annan än en behörig lärare i idrott och hälsa bedriva undervisningen? Badhusens simlärare är visserligen proffs på att lära ut simning men de är inte behöriga lärare, det är inte de som fått uppdraget av staten att skriva omdömen, individuella utvecklingsplaner och, från och med nästa läsår, sätta betyg på eleverna i sexan.

Stefan Karlsson, lärare i idrott och hälsa på Ålstensskolan i stadsdelen Bromma i Stockholm, tycker att det är klokt av staden att satsa på simundervisning. Men som behörig lärare ser han vissa problem med upplägget. På Ålstensskolan, liksom på många andra skolor, är det av organisatoriska skäl inte läraren i idrott och hälsa utan klassläraren eller en fritidspedagog som följer tvåorna till badhusets simundervisning.

– Det gör det svårt för mig att dokumentera mina elevers utveckling inom den delen av mitt ämne, konstaterar Stefan Karlsson.

Fram till den här terminen stötte han även på patrull när han vill ge sina äldre elever kompletterande undervisning i vattenteknik när de var i badhuset på idrottslektionstid. Anläggningschefen ansåg att det var konkurrerande verksamhet och beordrade Stefan Karlsson att vara tyst eller lämna badhuset. Det problemet har nu löst sig efter ett byte av chef – nu är Stefan Karlsson åter välkommen att undervisa sina elever.

Ett kvarstående problem är dock att det inte går att boka den grunda bassängen, utan enbart två längder i den djupa. Det gör det svårt för lärarna i idrott och hälsa att ge stödundervisning till de elever som av olika skäl inte klarar att nå kunskapskraven trots den simundervisning de fått i tvåan av badhusets simlärare.

Att i stället köpa in den tjänsten av badhusets simlärare är möjligt, i mån av plats – årskurs 2 prioriteras – och tillräckligt tjock skolplånbok, men då återkommer frågan om det är rätt att låta icke behöriga lärare bedriva undervisning i skolämnet idrott och hälsa?

Marcus Rönnegard, projektledare för Skolinspektionens pågående kvalitetsgranskning av undervisningen i idrott och hälsa, säger att man hittills inte stött på ovan nämnda upplägg, åtminstone inte i den omfattningen. Något som kan bero på att granskningen är riktad mot årskurs 4–6 och inte årskurs 1–3.

– Men rent principiellt kan jag säga att det är skolan och lärarna som är ansvariga för all undervisning, konstaterar han.

Att låta en simlärare stå för instruktionerna och hålla i aktiviteterna när eleverna ska lära sig simma anser Marcus Rönnegard vara okej så länge som läraren i idrott och hälsa tar ansvar för undervisningen, har koll på lektionsupplägget och ser till att kursplanen följs.

– Det innebär, i mitt tycke, att en ansvarig lärare bör vara på plats medan simundervisningen pågår, säger han.

Vad gäller eventuella svårigheter för lärare att få lov att instruera sina elever i simhallen, alternativt boka grunda bassänger för simundervisning av icke simkunniga elever, konstaterar Marcus Rönnegard att det är en fråga som landar hos skolhuvudmännen.

– Huvudmannen måste, på ett eller annat vis, se till att skolan har tillgång till de anläggningar och salar som behövs för att eleverna ska kunna nå målen, säger han.