Han vill göra sina tittare stolta och frågvisa och han vill avdramatisera naturvetenskapen. Benjamin Beppe Singer, 34 år och lärare, är ny programledare för Hjärnkontoret i SVT.
Hallå Beppe Singer, hur hamnade du på Hjärnkontoret?
– Jag jobbade som lärare i kemi och matematik på ett gymnasium i Malmö när jag såg på reklam i SVT att Hjärnkontoret sökte en programledare. Eftersom det är världens roligaste programledarjobb, så tog jag tillfället att filma mig själv när jag gjorde labbar. En kompis hjälpte mig. Det var avspänt med mycket självdistans och humor, precis som jag är som lärare. Jag trodde inte att jag hade någon chans, eftersom det var 800 sökande.
Vad är din bakgrund?
– Utbildad kemist, men med icke--vetenskaplig bakgrund. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet och hade väldigt dåliga resultat. Matte var det värsta ämnet, jag fick 1:a i matte. Det smittade av sig till alla andra ämnen, jag fick extremt dåligt självförtroende och trodde att jag var dum i huvudet.
Jag var orolig och kunde inte sitta still. Och så hade jag en mattelärare som inte hade förmågan att entusiasmera och skapa det där bandet som är så viktigt i ett så känsligt ämne som matematik.
När kom du på att du var bra i matematik?
– Jag läste på komvux för att komplettera gymnasiebetygen. Då gick jag naturvetenskapligt basår och fick för första gången godkänt i matte. Sedan läste jag upp till Matematik E. Jag hade en lärare som jobbade med självkänslan, att skapa stämning och bygga upp en relation till oss. Matematik har mer med självförtroende än med IQ att göra. Det har jag tagit med mig när jag själv har jobbat som lärare.
Elevernas resultat sjunker i matematik. Vad är problemet?
– Det finns en missuppfattning att matematik är ämnet som visar hur smart du är som elev, lite som ett IQ-test. I nya gymnasiet har man höjt kraven och nivåerna. Men det handlar inte om på vilken nivå man lägger kraven, det handlar om hur läraren förmedlar och entusiasmerar. Matematik är ett känsloladdat ämne där 99 procent av undervisningen hänger på lärarens förmåga att skapa lugn och trygghet i klassrummet och självkänsla hos varje elev. Alla är inte lämpliga som lärare.
Hur blir man en bra lärare?
– En väldigt viktig ingrediens är att man ska förstå hur det känns att inte förstå. Man måste veta hur det känns att misslyckas och att stirra in i tavlan och inte förstå. Har man inte haft de problemen så kan det vara svårt att sätta sig in i elevernas situation.
Vad vill du med tv-jobbet?
– Jag har en stark drivkraft att fortsätta avstigmatisera naturvetenskapen. Jag vill göra den tillgänglig. När jag visar mina egna svagheter – fobier, rädslor och okunskaper – så får tittarna en chans att känna att de inte är ensamma. De ska få så bra självkänsla som möjligt, våga fråga, ta reda på saker och bli stolta över sig själva. Vetenskap är ingen exklusiv klubb för blivande kemister och fysiker, man behöver inte bli kemist för att man stoppar Menthos i en läskflaska. Man kan tycka att det ser sjukt ball ut också.
Det är exakt samma som jag tänker som lärare, jag fortsätter mitt karmajobb som jag kallar det. Bara det att mitt klassrum har blivit lite större – nu har jag 300 000 elever.