Musikpedagogen Eli Hårklau har tre stora uppgifter i skolprojektet: att introducera musikstunder i förskolan, skapa ett musiklärarforum och använda musik och drama som metod i alla skolämnen. – Jag tror på att det skapande och musiska kan öppna för en djupare förståelse, både i musik och i andra ämnen, säger hon.
Dramalektionen med en niondeklass är slut och snart ska Eli Hårklau ha musikstund i en förskola en bit utanför Vågåmo. Men en snabb kopp kaffe på Bokhandeln Kafé hinner hon klämma in i sitt ganska fullspäckade schema.
Eli Hårklau är hittills den enda som anställts inom skolprojektet i Vågå. Tanken är att hon under första projektåret ska fungera som förebild för de ordinarie lärarna, och inspirera dem att använda musik och drama i undervisningen. Intresset att anlita hennes tjänster i förskola och skola är stort – men hon är extraresurs i klassrummen, poängterar hon.
– Lärarna är alltid med på lektionerna för att de ska se hur jag jobbar och själva våga pröva. Det är lärarna som känner eleverna, och det är deras behov och önskningar som styr innehållet. Det blir en form av kompetensutveckling för dem, säger hon.
Eli Hårklau hade egentligen tänkt flytta till Oslo när hon fick syn på platsannonsen förra våren. Men tjänsten som musikpedagog i Vågå var oemotståndlig för en som har master i musikvetenskap, utbildning i drama och teater och har varit körledare. Dessutom hade hon läst Jon-Roar Bjørkvolds böcker och skrivit en uppsats om att använda kreativa, skapande metoder i undervisningen.
– Tre månader senare kom jag hit till Vågå. Det är så uppfriskande med en kommun som vågar satsa på skolutveckling genom estetiska ämnen, och har förstått att det är viktigt om inte samhället ska stagnera. Och ovanligt med en kommun som har sådana visioner. Det är inte riktigt i tiden nu när allt ska vara så effektivt och mätbart.
I skolprojektet är Eli Hårklau knuten till kulturskolan, med tanken att hon ska fungera som en länk mellan kulturskolan och skolan. Tidiga insatser är ett av de områden man satsar mest på, och för Eli Hårklaus del innebär det bland annat att få igång regelbundna musikstunder i kommunens fyra förskolor. Med trumma, gitarr, xylofon och andra instrument besöker hon varje förskola varannan vecka, sjunger och spelar tillsammans med barn och personal för att på så sätt ge dem en repertoar de själva kan använda.
– Vi har också kommit igång med en ukulelekurs för alla anställda i förskolan.
Eli Hårklau håller också på att skapa ett musiklärarforum, en mötesplats för musiklärare i Vågå kommun.
– Tanken är att vi ska samla all kompetens som finns i kommunen. Till och med den minsta skola har lärare som kan mycket inom ett visst område. Någon är bra på korps (musikkår), en annan på rockband, en tredje på kör. Men tidigare var lärarna ensamma, de träffades inte. Om de har möjlighet att utbyta goda idéer, och får tillgång till varandras kompetenser, så höjs nivån på musikundervisningen generellt.
Under hösten har musiklärarna träffats tre gånger, bland annat en hel dag när de diskuterade en lokal plan för vilken syn på musikundervisningen som ska gälla i Vågå. I förlängningen finns planer för att samarbetet mellan kulturskolan och grundskolan ska bli större.
I Eli Hårklaus tjänst ingår också att visa hur musik och drama kan vara en naturlig utgångspunkt i lärandet i andra ämnen. Till exempel att sjunga sånger om matematiska regler med en årskurs 2, eller använda drama i ett arbete om de stora upptäckarna Marco Polo, Vasco da Gama, Christoffer Columbus och Fernando de Magellan i årskurs 7.
– Drama är så enkelt och det aktiverar eleverna. Vi har gestaltat personerna och dramatiserat små scener ur deras liv och resor. Fantiserat om hur de kan ha känt och tänkt, använt kroppen för att belysa olika konflikter.
Det händer något magiskt i klassrummet i samband med drama, berättar Eli Hårklau. Dels är det bra för de sociala färdigheterna; eleverna tappar lite av den ”mask” de ofta har annars. Dels är det bra för lärandet, menar hon.
– Att minnas med hjälp av kroppslig aktivitet är ”learning by doing”. Men jag måste läsa på innan, för att hitta intressanta, dramatiska infallsvinklar som bottnar i fakta så att eleverna får den kunskap de ska ha.
Hon har också haft drama med föräldrar, för att de ska få bättre förståelse för vad de håller på med i skolan. Dessutom håller hon kurser i drama för lärare, för att ge dem en säkerhet i att våga sig på att använda det själva.
Ett års projektanställning är en ganska kort tid att implementera ett nytt sätt att tänka kring undervisning, menar hon.
– Utvärdering är viktigt, och jag försöker göra det fortlöpande. Jag tror inte att alla lärare kommer att använda musiska metoder efter det här året, åtminstone inte hela tiden, men min förhoppning är att musik och drama ska ha blivit en naturlig utgångspunkt.
Annika Claesdotter