Det finns ateister som förbjuder sina barn att sjunga psalmer i kyrkan med skolan och kristna som inte vill att barnen dansar. De flesta livsåskådningar rymmer tolkningar som kan leda till restriktioner när det gäller musik.
Christopher Ali Thorén pluggar till musiklärare i Göteborg. Han är muslim och jazzmusiker, och när förra årets ramadan avslutades med eid-firande spelade han på en stor fest med 3 000 besökare. De verkade gilla musik, även kvinnor med heltäckande sjal gjorde det, säger han.
– Men musik är kontroversiellt bland religiöst aktiva muslimer. Det förs en diskussion och jag möter både folk som uppmuntrar mig och andra som tycker att jag borde avstå.
Definitionerna är helt avgörande. Fråga alltid vad man menar med ”musik”, råder Christopher Ali Thorén. För många betyder det att man använder instrument – sång är nästan alltid okej, trummor också. Ibland är det bara viss musik, som man förknippar med droger och sex, som man vill undvika.
– I en diskussion med föräldrar måste man fråga vad de inte tycker fungerar. Sedan kan man vända sig till religiösa ledare i moskéerna för att få veta mer. Men frågan är komplex, så ta inte första bästa svaret. Om någon säger att musik är haram, det vill säga förbjudet, ska man inte bara acceptera det utan fråga vidare. Och diskutera.
Varför tänker man att toner från instrument är fel?
– Det handlar om känslor; musiken tar ju tag i en. Det har att göra med en diskussion ifall man ska berusa sig eller ha en nykter syn på religionen. Sedan finns det ett maktperspektiv i det också; jag tror att det är ett sätt att kontrollera folk.
Många som är osäkra litar tyvärr på de hårdaste rösterna, menar Christopher Ali Thorén. Men den dominerande idén om musik inom islam är inte att det är fel, säger han och citerar imamen i Göteborgs gambiska moské:
–Slå på radion i Mekka så får du se om musik är haram …