För en liten tid sedan hade jag ett uppföljningssamtal med min rektor. Jag blev förvånad över hur lite denne visste om vad som händer i slöjden, inte vilka material, tekniker eller kunskaper eleverna ska ha med sig när de lämnar årskurs fem. Samtidigt erkände rektor att slöjden är det ämne som denne har minst koll på.
Efter samtalet kunde jag inte låta bli att reflektera över hur det kan komma sig att ledningen på en skola inte har den blekaste aning om vad som händer och sker i ett ämne. Vad beror det på? Har det med slöjdämnets status att göra? Är det en lägre andel behöriga lärare i slöjd? Har de obehöriga lärarna mindre engagemang? Eller fokuserar rektorn på de kärnämnen som mäts i nationella prov?
Jag har inte svaren. Men jag tycker det är viktigt att vi slöjdlärare kämpar och står upp för vårt fantastiska ämne. Som vi vet är slöjden oftast elevernas favoritämne i skolan, men de har svårt att se nyttan av ämnet utanför skolan (NU-03). Detta är viktigt att ta fasta på och förändra, för att få eleverna att förstå varför de har slöjd. Vilka kunskaper de till exempel tränar på, som att kunna lösa problem, utveckla sin kreativitet och få möjlighet att lära sig nya tekniker med olika material.
Så hur ska vi slöjdlärare göra för att vårt ämne ska värdesättas mer? Jag tror att vi behöver bli bättre på att kommunicera med ledning, kollegor, föräldrar och elever. Att tala om vad elever får för kunskaper och vilka förmågor som utvecklas genom slöjden.
Ett sätt kan vara att bilda slöjdnätverk där slöjdlärare går samman och marknadsför ämnet. Jag har turen att ha lärt känna några slöjdkollegor med många års erfarenhet inom yrket. Vi träffas några gånger per termin, antingen hemma hos varandra eller i våra respektive slöjdsalar. Initiativet tas när vi behöver hjälp av varandra, plus att vi ser en vinst i att samplanera. Vi har gjort samma terminsupplägg för respektive årskurs och haft givande diskussioner utifrån den nya kursplanen om hur vi ska lägga upp en bra undervisning. Vi delger varandra idéer, byter mönster och beskrivningar. Diskussionerna har även gällt olika bedömningsfrågor, inköp av material och maskiner.
Nästa gång vi träffas är tanken att vi ska göra en utvärdering av hur terminsuppläggen har fungerat i våra respektive skolor. Det optimala hade varit att ha ett formellt slöjdnätverk, med avsatt mötestid kanske en gång per kvartal, för att samplanera mera och driva viktiga ämnesfrågor. Med den nya kursplanen känns det än viktigare att ha ämnesträffar mellan skolor, och få träffa kollegor, för att kunna få en mer likvärdig undervisning, diskussion om bedömning och betygsättning.
Ett annat sätt kan vara att vi slöjdlärare blir bättre på att samplanera och integrera med andra ämnen i olika projekt eller teman. Entreprenöriellt lärande är ”inne” och i slöjden har vi ett stort försprång med idéutveckling i arbetsprocessen, där det finns många möjligheter att vidareutveckla vår undervisning. Försprånget med entreprenörskap i slöjdämnet är att eleverna till stor del arbetar med sin arbetsprocess. Förmågor som initiativtagande, ansvarstagande, att omsätta idéer till handling, kreativitet och så vidare ingår i entreprenörskap.