I Läroplanen för förskolan -98 reviderad 2010 står det bland annat att förskolan ska sträva efter att varje barn:
Utvecklar ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp.
Utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler.
Utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier.
Författaren Carina Fast skriver att det är stor skillnad på begreppen ”att lära” barn att läsa och ”att skapa intresse” för barn att läsa och skriva. Hon hänvisar till forskaren Street som menar att det finns en risk att det blir en formell träning, skild från barnens erfarenhetsvärld. Motsatsen är att barnens erfarenheter sätts i centrum för läsandet och skrivandet. Då ser de vad de har för användning av det och blir mer nyfikna.
I mitt arbete på en förskola använder vi ofta gula post-it-lappar. På dessa skriver vi pedagoger eller barn vad barnen vill och får göra. Exempelvis vill ett barn spela på datorn men ska precis gå hem, barnet skriver då på en lapp vad som har lovats och dagen efter fullföljs det som står på lappen. Då märker barnet själv hur viktig skriften på deras lapp blivit för dem.
Boken Att läsa och skriva i förskolan bygger på en studie. Författaren har följt förskolan Plantan under två och ett halvt år. Där arbetar man med läsande och skrivande under hela dagen. Syftet med boken har varit att visa hur förskolan på ett lekfullt sätt kan göra barnen intresserade och nyfikna på skriftspråket efter deras egna förutsättningar.
I boken får man följa förskolan Plantans vardag: verksamhetens arbetssätt, barnens tankar, personalens, författarens och andra forskares åsikter och reflektioner. Författaren kopplar hela tiden ihop bokens innehåll med förskolans läroplan, vilket ger en tydlig bild av hur vi kan knyta ihop vår egen vardag och arbetssätt med våra tankar och förhållningssätt.
Pedagogerna på Plantan har kommit fram till att de måste vara i en mindre grupp med barnen för att kunna utforska och lära tillsammans, då hinner de höra vad alla säger och hinner se och tänka själva. Pedagogerna pratar om rummen i förskolan som har förändrats ett flertal gånger och att förskolans miljö alltid finns i deras tankar. För att skapa en kommunikativ verksamhet ska man kunna se spår av barnen och de saker de gör – när de skapar, målar och skriver texter. Man märker att pedagogerna i studien har diskuterat och reflekterat mycket kring sitt förhållningssätt till att läsa och skriva i förskolan.
Carina Fast lyfter i sin studie fram att förskolan måste uppmärksamma varje barn, möta barnen där de är i sin utveckling, ha kunskap om varje barns livsvärld, ha teoretiska kunskaper om barns språkutveckling och utmana varje barn för att hitta nya vägar.
Boken och studien beskriver förskolans roll på ett mycket bra sätt. I förskolan ska vi vara fortsatt stolta över vår verksamhet, där trygghet, lek, nyfikenhet, intresse och utmaningar ska styra. Vi ska fortsätta göra våra barn intresserade av bokstäver. Men det som vi hela tiden måste diskutera är hur gör vi det? Vad erbjuder vi våra barn? Vilket förhållningssätt har vi vuxna till att läsa och skriva i förskolan?
Bokens avslutning, där författaren hänvisar till studien Barns tidiga lärande (Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson, 2010), är intressant. I denna studie har en av frågeställningarna varit vad som karakteriserar förskolor med hög kvalitet? Förskolor som bedöms ha hög kvalitet utmärks av ett kommunikativt klimat som genomsyrar hela verksamheten. Pedagoger går in för att prata med barnen, utvidgar deras idéer och fångar deras intressen. Pedagogerna använder ett rikt tal- och skriftspråk och det finns språkutvecklande material i verksamheten. De sakerna kan förskolan Plantan väl och i boken får man på ett tydligt och enkelt sätt ta del av deras arbete.