_opt.jpeg "Christina Ekelund")
Det pedagogiska arbetet är grunden för att lärande kommer till stånd men, och det är viktigt att framhålla, även bemötande, förväntningar och en stimulerande fysisk–estetisk miljö gör det möjligt för barn och unga att få en meningsfull förskole- och skoltid.
I december kom det ett förslag från utbildningsdepartementet om att utreda framtiden för specialpedagogutbildningen.
Den grundläggande synen i dokumentet andas farhågor om att specialpedagogerna inte kan räkna med en fortsatt satsning i Sverige! Det är som att nu ska ”vi satsa på speciallärarutbildning” eftersom alla internationella mätningar visar att Sverige är på fallrepet när det gäller matematik och läsförmåga. Det är alltså på något underligt vis så att skolans problematik handlar om att barn och unga inte kan tillägna sig just dessa specifika ämnesområden/kompetenser.
Varför göra det så förenklat? Vad vill man uppnå med att se lärande endast som mätbara ämneskunskaper?
Professor Ove Sernhede skrev i gp den 12/1–2012 en debattartikel som tar upp just det avgörande faktum att skolan i dag allt mer skiktar och segregerar vår unga generation. Och det börjar tidigt som i förskoleklassen. Det handlar om så mycket mer än läsfärdigheter och matematik som behöver omfattas av den pedagogiska och mänskliga kunskap som lärare, speciallärare och specialpedagoger kan bidra med varje dag.
En skola för alla – tron på den likvärdiga skolan – urholkas allt mer om vi tror att de olika yrkeskompetenserna kan bytas ut när olika mätningar kring resultat på ämneskunskaper ger vid handen att det finns brister i lärandet.
Det är den breda kompetens som kan finnas i en skola där lärare, speciallärare och specialpedagoger samverkar som ger den bästa möjliga pedagogiska lärandemiljön.
Specialpedagogens uppdrag är bland annat att vara en observerande, utvecklingssyftande och pedagogiskt fördjupande medarbetare som genom sin kompetens kan stödja och ge utvecklingsmöjligheter för lärarna som varje dag möter både det enskilda barnet och gruppen/klassen.
Speciallärarens viktiga roll är att ha den spetskompetens inom olika ämnesområden eller funktionsområden för barn med till exempel hörsel-, syn- eller utvecklingsstörning, som är betydelsefull för att ge stöd så att en likvärdig utbildning blir en självklar rättighet.
Från min mångåriga erfarenhet av utbildning av alla lärarkategorier samt specialpedagoger så finns det inget givet svar att det endast är en kategori av pedagoger som kan hantera alla de behov våra barn i dag uppvisar i mötet med skolans lärandemiljö. Det är allas samlade kunskaper och vilja att ge varje barn och ungdom en god start och en pedagogiskt stimulerande, utmanande och för varje individ tillgänglig utbildningsmöjlighet. Klass, social skiktning, var i landet du bor eller kommunernas politiska vilja att satsa på skolan är faktorer som alltid kommer att påverka barns uppväxtvillkor, det är en kunskap vi alla har. Men att därmed låta andra tala om och styra hur den pedagogiska lärandemiljön skall vara det måste bli allas ansvar som arbetar i vår skola att motverka.