Mer än bara omsorg

Det lilla röda fågelhuset står alldeles utanför småbarnsavdelningens köksfönster. När alla barn som vill har klättrat på stegen och fyllt huset med mat kan de dra sig tillbaka och kika på fåglarna inifrån.

Fågelhuset och säcken med fågelmat är rekvisita i en av de lekvärldar som förskollärarna erbjuder barnen. Att spana efter fåglar på gården, se om de är många eller kanske bara en, om de är stora eller små och lyssna om de kraxar starkt eller piper svagt hör också till.

— När vi skapar en lekvärld utgår vi från barnens intresse och bygger vidare på det, ofta med mycket fantasi. Fåglar har varit spännande länge, säger Annelie Jansson, förskollärare på Elisebergs förskola.

Annelie Jansson och hennes kolleger i Åmål deltar i ett småbarnsprojekt som är knutet till Karlstad universitet i samarbete med kommunerna i regionen (se faktaruta). De som medverkar i projektet går en utbildning, deltar i diskussioner i den egna kommunen och bildar ett nätverk för fortsatt kompetensutveckling.

Fokus ligger på lek och barns språkutveckling genom dialog, och på matematik. En viktig del som genomsyrar hela projektet är också pedagogernas förhållningssätt till de yngsta barnen.

— När man jobbar med de allra minsta är det lätt att man som vuxen fokuserar enbart på omsorgsdelen. Vi underskattar vad de kan och rycker in alldeles för fort i stället för att se om barnen kan lösa en situation själva, säger Annelie Jansson.

Ett levande exempel uppstår genast. Robin Hansen och Alvin Petman, båda 2,5 år, har lämnat fåglarna för att köra lastbil och nu har de fastnat med bakhjulen. Robin sparkar och sparkar för att komma framåt men lastbilen sitter fast. Efter en stunds knök och bök tar Alvin tag i bakvagnen och lyfter hjulen över hindret och så kan pojkarna åka vidare.

Annelie Jansson har under tiden hållit ett vakande öga på händelsen och ställt uppmuntrande frågor.

Att Robin och Alvin lämnat fågelbordet är helt i sin ordning. Barnen kan gå in i och ur lekvärldarna som de vill, det är ingen planerad aktivitet som har en start och ett slut. Det är de vuxnas ansvar att hänga med i nuet, samtala och utmana barnen att tänka ett steg till oavsett vad de gör.

Enligt den reviderade läroplanen ska förskolan jobba även med de små barnens matematiska utveckling.

— Matematik går att hitta överallt. Vi måste se var vi kan få in matematiken och olika begrepp i vardagen, som när vi dukar, delar på frukten eller matar fåglarna. Även de små barnen lär hela tiden, säger Annelie Jansson.

Över huvud taget känner Annelie Jansson att schemalagda aktiviteter eller teman lätt kan skjuta förbi målet. Små barn byter fort fokus och då kan den fina planering som personalen gjort gå om intet.

— Förut kände jag ofta en frustration över att vi inte fick något gjort. Det finns en risk att ambitionen att nå det planerade målet ställer sig i vägen för det som verkligen händer. Nu ser jag helheten och värdesätter alla vardagliga sysslor vi gör mycket mer.

Som ett led i det nya sättet att förhålla sig till dagen bestämde personalen på förskolan att de skulle slopa almanackan.

— Vi ville komma ifrån känslan av att vi måste göra vissa saker. I stället dokumenterar vi vad vi gjort och utvärderar det. Genom att ta vara på det som händer här och nu blir barnen också mer delaktiga och får mer inflytande.

På eftermiddagen kommer belöningen. Just när barnen slagit sig ner för att äta mellis kommer talgoxar, ett par blåmesar och en nötväcka på besök utanför köksfönstret.

Och i morgon är det dags att fylla på mat igen.